Jag har varit här tidigare, men det var länge sen nu.
Jag har en underbar, kreativ och på alla sätt klok liten pojk härhemma. Nu har trotset så smått börjat smyga sig på (han har varit rätt tidig med alla kända "faser") och han har blivit, ska vi säga en utmaning
För det mesta tar jag trotset med ro och bemöter med svar, är konsekvent osv, och han fattar numera vinken direkt och "ger upp" snart på det mesta. Dock har detta med kvällsinsomning blivit ett problem, vilket det aldrig tidigare varit.
Ha skriker och gråter och vill inte och, som han säger, "får inte", det blir desperata hulkanden och panik. Jag själv har väldigt svårt för detta då jag, sen 10 års ålder, har hemska minnen av mina egna insomningssvårigheter.
I normala fall har jag inga problem med att läsa av honom för att se vad som är trots-betingat och vad som är "äkta", men i detta fall är det svårt, jobbigt och tidskrävande, för hela familjen. Vi får ingen rutin eller konsekvens längre, även om vissa kvällar går bättre än andra. Jag märker att läggningstiden blir senare och senare eftersom vi alla tre i familjen verkar dra oss lite för denna stund.
Jag har normalt kontroll på det mesta och allt har alltid varit så lätt med honom, iom alla fina rutiner vi haft så har jag alltid vetat och sett på honom vad han velat och menat.
Nu pratar han så bra också, så han KAN ju förklara för mig. Om han vill. [-(
Han har nyligen blivit fri från blöjan även nattetid, kan det ha med saken att göra?
Tacksam för att återigen få ta del av era kloka råd och hjälp!
Mvh
Veronica 8-[
