Högkänslighet (HSP)

[miar70]

Blev själv oerhört lättad och GLAD när jag läste om högkänslighet, kanske finns det fler som känner igen sig eller sitt barn, skickar en länk till min blogg där jag skrivit om HSP:

http://www.sexbarnsmamma.se/17454630/47 ... känslighet

[videunge]

Klockrent!

[oakarin]

Ha, ha, ha, det var riktigt roligt att läsa om sig själv! Visste väl att jag inte var ensam om det här! Tror att många kan skriva under på mycket av det, i grund och botten är vi nog mer lika än vi tror.

[Irmasmamma]

Oj, haha.... På pricken en beskrivning av mig också.... Och jag börjar redan misstänka att min dotter ärvt dessa drag dessutom, trots att hon inte ens är fyllda året 8)

[chokladkaninen]

Jag med.... Och jag vet att jag har läst om detta nån annanstans också och reagerat på att det stämmer så bra på mig, men sedan tänker jag att det tydligen ska stämma på 20% av befolkningen - men stämmer det inte på alla egentligen? Man borde kanske göra en sån där poll....

[miar70]

Har också läst att det är just 20 % av befolkningen och har i en liten privat smygobservation på arbetskamrater och nära blivit rätt övertygad om att det är så.

Nu - när jag har ett namn på vad det är jag "lider" av (eller begåvats med ) fnissar jag ofta för mig själv. Jag och mina två hsp-ungar ÄR verkligen hsp, det är då ett som är säkert och nu kan jag förstå och faktiskt njuta av att "vi är som vi är". Vad roligt att vi är flera här på forumet

[chokladkaninen]

Det stämmer på mig också, absolut, och precis som Mia upplever jag att det "förklarar" vissa saker, saker som jag själv har tyckt vara motsägelsefulla. T ex att jag, trots ett väl tilltaget omvärldintresse, inte pallar att öppna tidningen vissa dagar, för att det garanterat kommer att finnas något i den som jag kommer att må dåligt av. Kvällstidningarna rör jag överhuvudtaget inte, även om de råkar ligga i fikarummet eller någon jag gillar rekommenderar en länk om något intressant ämne, för deras dramaturgiska upplägg är designat för att väcka känslor - och hos mig väcker de alldeles för mycket känslor, som kommer att dominera hela min dag tills de har hunnit sjunka undan (vilket i sin tur kan ta flera timmar).

Dock är jag ändå en smula skeptisk mot det här med HSP, främst av två skäl:
1) Vad ÄR egentligen ett personlighetsdrag?
Den här texten från Wikipedia tycker jag betonar den här frågan:
"While some writers on HSP propose a positive, accepting attitude towards [being an] HSP, this is not the consensus in the professional psychological community. For instance, Jeffrey E. Young, founder of the increasingly applied Schema Therapy, although never having been critical of HSP writers or writings, links high sensitivity, or as he calls it, the "highly empathic temperament" with the Self Sacrifice Schema (Young, 2003, pp. 246–251), which in turn is almost always related to the Emotional Deprivation Schema. In his opinion, these persons (patients) need to learn to focus on themselves instead of others and to learn to get their own needs met, needs they typically are not aware of." (http://en.wikipedia.org/wiki/Highly_sensitive_person)

Är det i själva verket något vi bör arbeta med och söka efter en orsak till? När det framställs som ett personlighetsdrag som kan vara både svårt och berikande så funderar man ju på VARFÖR det i så fall behöver "diagnosticeras", man borde ju kunna känna och acceptera sig själv ändå?

2) Kan inte det där testet egentligen stämma in på alla?
Det är ju sjukt svårt att veta hur andra t ex upplever musik! Det som oroar mig mest med 20%-grejen är att det också pratas om att de flesta HSP är introverta men att ca 30% av dem (alltså 0,3x0,2=0,06, dvs 6% av befolkningen) är extroverta HSP. Det är helt klart den grupp där jag vill placera mig själv - men det är väl bara dem man hör om? Jag tänker på tidningsreportage och sånt, men också kommentarer på dem?

Vidare känns det som en rätt "kvinnlig" pryl - vilket jag i o f s är öppen för att det skulle kunna vara, biologiskt alltså, men huruvida 20% män känner igen sig i detta lär jag ju inte få nåt svar på på detta forum.... Å andra sidan kan det ju precis lika gärna vara så att män känner så här i lika stor utsträckning som kvinnor, men att mansrollen är ännu "tightare" så att det blir ännu svårare för män att erkänna och acceptera känsligheten.

Det vore alltså intressant att höra från både folk som inte tycker att de passar in på HSP-testet (finns de?) och från folk som tycker att de är HSP utan att vara utåtriktade, alltså den "blyga" varianten.

[chokladkaninen]

Eftersom jag precis överfölls av ett brinnande aktivitetsbehov (eller kanske ett brinnande behov av att skjuta upp mitt trädgårdsarbete, jag låter det vara en öppen fråga ) så har jag nu lagt upp en poll (undersökning heter det väl ändå på svenska) om hur många som känner igen sig i HSP-testet. Snälla, svara där! Det vore så intressant att se om det ligger något i min misstanke om att "alla" är HSP.

[miar70]

Hm, intressanta funderingar chokladkaninen! Förstår din skepsis till 20%-tanken, men för mig - nu när jag fått ett namn på "vad" jag och två av mina ungar "är" så blir det, för mig, rätt tydligt. Jag har sex barn och en man (!) och jag och två av barnen är, enligt mig då , HSP.

Det finns några grejer som "utmärker" oss gentemot de övriga syskonen och maken/pappan och det är t ex att vi inte "försvinner" in i ett tv-program eller en bok. Sitter nån av mina hsp-flickor och tittar på tv så hör och ser de allt annat som pågår runt dem också - vi har skojat och sagt att de har stora antenner . En annan sak är att ingen av oss tre har nån som helst tävlingsinstinkt. Vi gillar helt enkelt inte att tävla och OM det nån gång är tävling blir vi supernervösa och gör jättedåligt ifrån oss. En tredje sak är att mina två hsp-tjejer är de enda två som har haft natt-trots (eller nattskräck som en del kallar det). Det har ingen av de andra barnen haft. Jag tror vi är många hsp:are här, och jag har också läst att det är ungefär 20% som är hsp. För mig var det en lättnad att läsa om den här personligheten, eftersom jag och två av mina barn så tydligt befinner oss i den här gruppen. Jag har, efter jag hittade den här benämningen, smygbetraktat på jobbet och bland mina bekanta och tycker mig märka att de här 20% faktiskt stämmer. Som sagt - det känns skönt att få en "diagnos" även fast det inte handlar om det utan om en personlighet. På mina två barn - med facit i hand - har det här varit tydligt ända från de varit små bebisar. Kan vara bra att veta, för de har verkligen behövt mer vila och varit känsligare på alla plan än de andra barnen. Det är också bara de som haft "nattskräck" eller natt-trots som jag hellre kallar det. Deras magar har också varit känsligare och vikten av att ha fasta rutiner har varit så otroligt tydligt med dessa två - har det slarvats med mat och sömn har de inte varit roliga om vi säger så .


Min stora flicka blev jättelättad när hon läste det jag hittat om det här, hon som alltid själv trott att hon varit "dampunge" (som hon själv kallat det). Så för oss i familjen har det betytt jättemycket att få ord på något som helt enkelt är jättevanligt och både vi själva och omgivningen har en annan förståelse för oss nu .

Syskonen och pappan kan ibland titta på varandra och undra vad det är som är galet när nån av de två systrarna gråter och måste gå ifrån. Jag har alltid känt att jag förstått mina två känsliga ungar bättre än vad andra har gjort med allt ifrån humörsvängningar till behovet av lugn och ro och det beror kanske på att jag själv är "en sån" .

Att jag till exempel måste få gå och lägga mig ett tag när jag kommer hem, att sjuåringen nästan undantagslöst får ett mindre sammanbrott varje dag efter skolan, att vi värdesätter helger hemma utan en massa måsten eller möten. Att vi inte gillar att tävla eller utmärka oss, att vi har ett stort behov av att gå ut i skogen och sätta oss och lyssna och njuta. Att rutiner är a och o - fast så har det alltid varit i den här barnaboksfamiljen

[inger]

Ja, jag är högkänslig och jag kan ärligt säga att ibland är jag trött på mig själv.
Min enorma ljudkänslighet tex. När vi var på Gotland andra året i rad tyckte jag en fördel var att där väcks jag inte av ljud.
Känsligheten för allting är ganska jobbig. Det har varit skönt att bli äldre. Det är först nu jag förstår mig på mig själv.

Men 20 procent är mycket. Det är skönt att inte vara ensam.
Var femte individ har ju HSP.

[Tetz]

Spännande diskussion!

Här har ni en till HSP:are En extrovert sådan

Det vore alltså intressant att höra från både folk som inte tycker att de passar in på HSP-testet (finns de?)

Jag har en man och en syster som definitivt inte är HSP. Ingen av de är heller extroverta. Det här gör att de ofta inte riktigt förstår mina reaktioner Jag gick igenom alla kriterier med maken och han tyckte bara att nåt enstaka stämde in (han är empatiskt och fullt normal, jag lovar )

Jag har inte mått särskilt bra av att vara HSP. Denna ständiga berg- och dalbana som det innebär att behöva bearbeta alla intryck och har svårt att "stänga av".
Efter många års hårt arbete med mig själv (i bland annat KBT) har jag dock lyckats tämja svängningarna. Framför allt när det svänger nedåt. Jag tar fortfarande åt mig väldigt lätt och blir sårad, men återhämtningsfasen har blivit väldigt mycket kortare.

[chokladkaninen]

Just nu ligger undersökningen på 80% HSP varav 75% den extroverta varianten.... Det är förstås löljigt att försöka dra några statistiska slutsatser av ett så pyttelitet underlag (5 svarande så här långt) - men det vore ju spännande om vi blev lite fler.

[miar70]

Just nu ligger undersökningen på 80% HSP varav 75% den extroverta varianten.... Det är förstås löljigt att försöka dra några statistiska slutsatser av ett så pyttelitet underlag (5 svarande så här långt) - men det vore ju spännande om vi blev lite fler.

Hm, så det är bara jag som är den introverta varianten . Vad jag har förstått, men det kan vara fel, så är man sällan rent intro- eller extrovert utan lite både-och men ändå övervägande åt något håll?

För mig har det varit extra tydligt senaste två dagarna när jag varit på kurs. Efter sedvanliga kursen och middagen tillsammans på kvällen fortsatte de flesta andra med lite vin och vidare prat, men jag och min kollega (som jag är övertygad om är en introvert hsp:are 8) ) gick till rummet och dämpade belysningen och pratade några minuter innan vi lade oss och bara var ett tag innan vi somnade. Skönt när man kamperar med någon som är likasinnad . Ikväll när jag kom hem var jag tvungen att få gå undan och titta på lite tv på nätet (hem till gården ) och sen var jag i fas igen.

Tänk va. Hur olika vi är!

[TorsMamma]

Hej,

Puffar upp denna tråden då jag just nu läser "Drunkna inte i dina känslor" och hittade dessa självtest man kan göra.

http://www.hsperson.com/pages/test.htm

Om man vill testa sitt barn

http://www.hsperson.com/pages/test_child.htm

Spännande kan jag i alla fall säga.

[videunge]

vi kan väl kolla

här http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 10&t=27154 finns ju tom en poll om det