Resa i 10 timmar med bil 5 månaders!

[Tierra]

Hej igen! Flytta gärna inlägget om det hör hemma någon annanstans.

Semestern är över och vardagarna har tagit över igen. Vi har rest runt en del under semestern och läggningarna har fungerat OK under dagar och kvällar och hon har alltid sovit MINST 11 timmar nattetid (somnat om ibland eller fått möjlighet att somna om till en kvart innan ordinarie väckning.

Nu har vi kommit hem igen och läggningarna under dagen fungerar SÅ dåligt. Under semestern har vi kunnat haft henne i annat rum men "nära" oss andra medan nu väl hemma igen sover hon på övervåningen som vi alltid gjort tidigare. Dvs. mycket "längre ifrån" än vad hon varit van med de senaste veckorna. Vi har nu varit hemma i över en vecka och det är bara KATASTROF-läggningar dagtid. Vi har henne på övervåningen för det är svalt och skönt där och det har fungerat ypperligt tidigare.
Kanske är det så att läggningarna dagtid beror på schemat också som jag efter låååång tid tycker har fungerat riktigt bra men som jag ändå inte tycks få till....... ](*,) Det ska tilläggas att hon äter bra! Förrätt, huvudrätt och efterrätt....
Jag behöver hjälp!!!


1. Kan det vara bra att "flytta ner henne" till nedervåningen så hon är närmre oss/mig och "hör mig bättre" eller är det bara "attityd" som gäller? Jag ramsar ALLTID, spelar klassisk musik eller slamrar på i köket. Hon GAAAALLLLSKRIKER.....
Och om jag flyttar ner henne, ska jag skärma av henne ordentligt så hon inte ser ut? Hon sitter nämligen upp nu så hon har ju full koll när jag kommer in efter 10 minuter och trott att hon har somnat.....


2. Eller är det helt enkelt så att hon börjar bli större nu och ställer större frågor? Hon blir 7 månader i slutet av denna månad. Jag är inte helt nöjd med schemat till henne heller och det kanske hänger ihop med ovanstående problem? Jag har läst många inlägg om scheman och har kokat ihop ett som jag tycker har fungerat riktigt bra efter hennes "behov". Hon är en riktig rapis nämligen som tar lååååång tid på sig att rapa upp alla bubblor i magen vilket gör att jag inte kan följa rekommendationerna om att äta så sent som möjligt inför läggning men det har INTE varit ett problem tidigare. Och innan jag "kom på" att det var ett problem tidigare för att få henne att somna åt hon precis innan sovdags vilket inte heller fungerade bra. Så jag vet att schemat inte är "optimalt" utifrån konstens alla regler men det är det som har funkat för oss..... :-k Hon är dessutom en riktig tröttis som inte orkar var uppe längre än 2 timmar i stöten vilket gjort att jag nästan alltid måste lägga henne en kvart tidigare så att hon ska ha en chans att somna till tiden.

Jag skriver ner schemat som fungerat bra den sista tiden (eller inte).....

07.00 Väckning (Äta BM+gröt)
08.45-09.30 Sova
09.30-11.30 Vaken (Äta lunch BM+lagad mat. vrålhungrig kl. 10.00) Ser problemet här men jag har under längre tid gett henne kl. 11.00 också men då är hon såååå grinig fram till dess och blir för trött för att orka äta. Har gett henne 10.30 också samma visa.....)
11.30-13.00 Sova (Gnuggar ögonen redan kl. 11.00....)
13.30-15.30 Vaken (Äta BM+ frukt)
15.30-16.00 Sova (sover i 20 minuter)
16.00-19.00 Vaken (Äta 16.30 middag lagad mat ).
18.00-Gröt
18.30-Nattslurk
18.45 läggning.
19.00 Sover hon 9 ggr av 10 (somnar senast 19.10).


Åh, vad jag önskade att någon kunde hålla min hand idag.

En lite uppgiven hälsning från mig.

T

[mumintrollet]

Hej!

Jag kan inte komma med rätt svar på silverfat men några tankar har jag - Hur har ni haft med mörkläggning på semestern och hemma? Hos oss hjälpte det att jag mörklade även dagslurarna så att min suuper aktiva och nyfikna dotter äntligen fick en paus med synintrycken

Sover hon i säng eller vagn? Sängen ger ju mer svängrum så hon kan böka runt lite.

Vi hade radion på hela sommaren vid alla läggningar - av någon anledning var det ledsamt att lägga sig på dagen. Jag ramsade ifall jag hörde att hon fastnade men ifall hon var arg lät jag radion stå på ramsade sedan då hon lugnat sig.
Man kan ju alltid inte veta var skon klämmer men man kan erbjuda de bästa förutsåttningarna för sömn, mat och meningsfullt liv. Hur har ni det med den sociala delen? Är den sociala delaktigheten på agendan? Är ni annars uppe i övre våningen då? Att hon inte känner sig förvisad till ett ställe som hon inte är bekant med?
Några tankar som kanske kan hjälpa till..
Och sedan en varm kram och en hand i handen - du gör ett super fint jobb och är en fin mamma till din dotter, ibland är det bara sådär sjukt jobbigt

[Tierra]

Hej!

Jo, vi har kört med mörkläggning under semestern och har också alltid haft radion igång under sovningarna dagtid. Jag tänker också mycket på social delaktighet och utevistelse när tillfälle ges. Jag har dock märkt att hon gärna vill pilla med saker och ting själv och inte ha mig drällandes i ansiktet allt för länge...

Idag har vi flyttat Sessan "närmre" nedervåningen och skärmat av. På så sätt hör hon mig mycket bättre ner och jag kan slamra på på nedervåningen. Två läggningar har gått BETYDLIGT bättre idag.

Jag letar runt på forumet efter en "lathund" på olika scheman (tröttis och piggis) jag tror Torsmamma har sammanställt för olika åldrar men jag hittar inte det...vänligen bifoga ett om någon har möjlighet. Jag läste någonstans att några kortar ner sovningarna till 2 ggr per dag vid 7 månaders ålder. Tänkte kolla in om det är läge för oss att göra det. Det har hänt så mycket den senaste månaden i utvecklingen och hon kryper omkring som en liten tok här hemma till allas förtjusning. Jag tänker att hon kanske kräver mer aktivitet så att hon är ordentligt trött när hon ska sova?!
Jag ska sätta ett nytt schema nu tänkte jag och köra på det någon vecka framöver.

Tack för att du håller min hand mumintrollet. Jag är såååå tacksam ska du veta!

Hälsningar

T

[Tierra]

Jag hittade tiderna under "späda barn och små". Så, nu sätter jag ett nytt schema för Sessan för såhär kan vi inte ha det längre. [-X
Kvällsläggningarna är INGA problem och hon sover oftast till väckning 12 timmar senare. Men under de senaste veckorna har dagssovningarna varit otroligt påfrestande.

Hon sover i resesäng under dagarna på en sval plats. Hon äter bra och jag tycker själv att jag ger henne egentid och social delaktighet under dagarna. Ute försöker vi alltid vara när vädret tillåter.

Så jag tar OERHÖR tacksamt emot lite input från erfarna mammor och pappor!

1. Jag har alltid samma ritual när jag lägger henne. Lägger tillrätta, "solfjädrar" sedan och ramsar ut. Oftast reser hon sig direkt jag lägger händerna på ryggen så håller kvar händerna lätt över ryggen och "låter" henne resa sig. Jag trycker alltså inte ner henne utan markerar bara att nu (har hon möjlighet) ska hon sova. Är det riktigt?

2. Hon är alltid helt tyst tills jag börjar ramsa. 4 ggr med en bekräftelse på slutet. De senaste veckorna har hon ALLTID börjat att gråta (ställa frågor?) när jag börjat ramsa. Men jag fortsätter ändå och det ska jag väl?!

3. Hon vaknar oftare nu redan efter 30 minuter i långluren och GALLSKRIKER som om hon såg en främmande läskig person liggandes alldeles bredvid henne. Ramsan biter inte, inte husljud och musik heller. Jag har kört bäckmörker men det är samma visa. Någon gång har jag gått in för att lägga över täcket. Då sitter hon upp och tittar på mig med skräckslagna ögon varvid jag inte vet vad jag ska göra och vänder tyst och går ut igen (utan att varit där... ) men det eskalerar bara skriken (SÅ KLART!). Någon gång funkar det nämligen att lägga på täcket (har ett ganska tungt sådant) men under förutsättningen att hon ligger ner förstås. Det gör hon inte när hon skriker så.
Att buffa henne har jag lagt ner för länge sedan för det biter inte heller. Hur ska jag tänka vid den här sortens skrik? Inte ledsen och inte arg utan PANIKSLAGEN.

3. Jag märker tydligt nu under dagen att hon börjar förstå att jag går iväg även om jag säger det till henne varje gång, att jag går och fortsätter att prata till henne när jag behöver gå iväg. Kan detta vara en av anledningarna till att dagssovningarna går sämre att hon är mer medveten nu vid 7 månaders ålder snart.

Små detaljer kanske om man ser till helheten men jag vill som sagt styra upp här hemma nu för så här kan vi inte ha det.

Tar tacksamt emot er visdom!

Hälsningar

T

[TorsMamma]

Hej, läs under favoriter (även späda och små) om 8-mån ångesten. Låter lite som ni är där faktiskt. Gå över till 2 lurar kan då kännas skönt för alla inblandade. Vi gillade pausen som vilan gav, men jag gick sista luren i vagn på promenad, mera som paus än som sömn. Ibland 5 min, ibland inget och ibland 20 min. Jag kunde ta att vi var i vagnträsk på sista luren i 1-2 mån.

[Tierra]

Tack för inspiration!

Nu kör vi så att det ryker här hemma. Lite finslip på befintligt schema, självförtroende PÅ och social delaktighet samt utevistelse ON!!
Återkommer med rapport!

Hälsningar

T

[Manfred10]

:thumbsup: :thumbsup:

Ser fram emot den, rapporten alltså!

[Tierra]

Femte dagen med nytt schema. Dagarna rullar på och jag tycker att det går bättre men jag har fortfarande några funderingar (knutna till en del frågor i tidigare inlägg) som jag tacksamt tar emot lite experthjälp på.

Det har blivit SÅÅÅ många uppvak med TOKGRÅT, (nu kommer vargen och tar mig i ett nafs) ett skrik i PANIK som jag inte (sedan ca 3 veckor tillbaka lyckats få henne att somna om igen. Det har gjort att när jag till slut lugnat henne med ramsa och "köksarbete" och ska ta upp henne SITTER hon redan i sängen och tittar på mig när jag kommer. Då börjar hon gråta igen och det blir ju så att jag RÄDDAR henne ifrån sängen. Jag brukar prata lugnt till henne om "dittan och dattan" tills hon lugnar ner sig INNAN jag tar upp henne. Ingen gulligull röst utan helt "vanligt och naturligt", utan att "trösta henne" men samtidigt inte nonchalera att hon är ledsen...

Men det känns som om det blir fel hur jag än gör för hon gråter ju ordentligt igen när jag väl tar upp henne. Hon sitter ju redan i sängen, som sagt, så jag kan inte "slänga över ett täcke, utan att ha varit där", som jag kunde göra tidigare......HELP! Hur ska jag tänka här?

Tacksam för lite pepptalk...

Hälsningar

T

[Norahsmamma]

Hej
Först undrar jag om du har läst HÄR och i Barnaboken om 8-månadersångesten?
Jag tycker, precis som Torsmamma, att det låter som att det är där ni är.

Vaknar hon fortfarande för tidigt i lurarna? I sådana fall så, om inget annat hjälper, så kan du ju gå in och solfjädra henne och då i princip ända till hon somnar. Gör så en dag eller två och backa sedan och låt ramsan ta över igen.
Eller vaknar hon ledsen när luren är slut? I sådana fall är det bara att gå in och "väcka" henne med GLADA miner , som att allt är preciiiiis som vanligt. Fortsätter hon gråta så tar du inget extra för det utan du visar henne att du är precis samma glada trygga mamma som vanligt.

Läs gärna några extra vändor i Barnaboken och i länken som jag nämnde ovan .


//Norahsmamma

[Tierra]

Tack för snabbt svar! Jo jag har läst trådarna på forumet och inser att de tillsammans med BB ger många betryggande svar. Hon vaknar både tidigt och många ggr precis innan luren är slut.

Jag har aldrig lyckats solfjädrat henne så att hon har nästan somnat. Jag gör det alltid som en del av läggningsritualen och då max i 5 sekunder.
Jag skrev om just det i några rader ovan att jag inte vet om jag gör "rätt" för hon har redan hunnit resa sig när jag går därifrån (precis vid läggningen). Om jag solfjädrar henne vid uppvak tycker jag oftast att hon bara blir mer förbannad...täcket har fungerat bättre. Men eftersom hon nu sitter upp så blir ju frågan om jag i sådana fall ska "lägga henne tillrätta igen" (vid för tidigt uppvak). Grejen är ju att hon har sett mig och då blir det bara värre också....

Kanske jobbiga frågor som går att läsa sig till men jag hittar inte riktigt detta bland befintliga trådar. Åter igen TACKSAM för svar och jag tror att jag söker en bekräftelse på de små detaljerna för att det känns extra viktigt nu när hon börjar göra sig ordentligt hörd och så tror jag att jag söker stöttning i att detta är heeeelt normalt.... Suck...

Hälsningar

T

[Norahsmamma]

Jo, man kan lätt bli lite tagen på sängen när man börjar inse att ens förut så lilla bebis inte är så himla liten längre . Nu är min tjej 1,5 år och jag förundras nästan varje dag över hur STOR hon helt plötsligt har blivit och så har jag tänkt ofta. Ända sedan just 8-månadesångesten faktiskt . Dessutom har vi en släng av förtrotsen här nu, så det är ju inte bara glada miner hela dagarna om man säger så .

När det kommer till solfjädern som krisverktyg så får man ju vara beredd att stå lääääänge med den. De få gånger jag använt den så har jag nog stått MINST 20 min varje gång. När allting är så där omvälvande och jobbigt som det kan vara för de små under 8-månadersångesten så kan det ju ta sin lilla tid innan man kan lugna ner sig och känna att allt är lugnt och tryggt. Hon ska inte kunna resa sig under solfjädern, så man kan tänka sig att man håller händerna som ett tryggt varmt tak ovanför henne så att hon kan ha liiite fritt utrymme under det taket, men som sagt inte kunna resa sig. Man kan också tänka som att man ger henne en varm kram mha solfjädern, fast hon ligger kvar i sängen.

Men framförallt så vill hon ha en lugn och trygg mamma nu, som ger lugna och betryggande svar på att allt är precis som vanligt. Trots att det stormar för den lilla. Och jag vet att man lätt tror att: "Nä, nu kommer det vara så här för alltid!", been there , men så länge man själv inte börjar tvivla och darra på manschetten så går det ju över. Snabbare än man tror

[Tierra]

Tack Norhasmamma! Jag måste bara få skicka en cyberkram rakt till skärmen där du sitter. TACK!

Igår tog jag beslutet och flyttade jag ner resesängen till vardagsrummet och skärmade av så att hon inte såg ut på sidorna. Hon har tidigare sovit på övervåningen och varit "nöjd med det". Men som sagt hon har de senaste veckorna haft KATASTROF-sovningar. Så med tv´n, radio och diskmaskin igång somnade hon ALLA lurarna utan annat än småsnack SAMT att hon sov lurarna ut. Jag VÄCKTE henne!

I kväll vid läggningen så stannade jag kvar och solfjädrade henne då hon satte igång att gråta direkt när jag lagt henne. Hon reste sig upp varvid jag försiktigt men bestämt lade henne tillrätta igen. Jag har inte gjort det tidigare när hon satt sig upp utan jag har solfjädrat kort som en markering och sedan ramsat ut direkt. Jag märkte att hon redan var på väg att somna för ögonen var slutna och hon famlade efter nallen, som hon ofta stoppar i munnen eller rullar ihop sig kring, samtidigt som hon grät. Kroppen var stilla. Jag tänkte när jag stod där (kanske 4 minuter totalt) att jag gav henne en godnatt-kram och försökte sända ut så lugn och harmonisk energi som möjligt. Så tänkte jag att NU är det dags att backa för nu är hon på väg att somna, (fortfarande gnölande) så jag lossade försiktigt på greppet och ramsade som vanligt ut ur rummet. På andra ramsan började hon gråta lite häftigare varvid jag fortsatte med tredje (då hon tystnade) och så gav jag henne en bekräftelseramsa på fjärde ramsan......fortfarande tyst......YES!!!! Nu sover hon.....

Jag är SÅÅÅÅÅ glad när verktygen hjälper och idag kände jag mig så trygg med det jag gjorde. Helt rätt att flytta ner henne så hon inte känner sig avvisad (eller en mamma som på så sätt blir tryggare med det hon gör?!) Å så få till en solfjäder vid läggningen som (jag tror) hade eskalerat annars..... [-X För det är ju det där med att behålla lugnet när det stormar...Skönt att jag vet att det kan vara bra dagar också.

Idag NJUTER jag.

Så tack igen för alla kloka råd jag får av Er!!

Varma hälsningar

T

[Nat]

Oj vilken härligt läsning!
=D>

[Norahsmamma]

Kan inte annat än instämma i det Nat skrev =D>

Skickar en cyberkram tillbaka

[Tierra]

Har dragit mig för att skriva för jag har ju många svar redan på forumet. Men nu står jag vid det där vägskälet igen när jag känner att tålamodet är slut, jag är slut och jag är en DÅLIG mamma.....Help! Sedan jag skrev senast så har jag jobbat stenhårt på social delaktighet och utevistelse med mat, mat mat och kärlek där i mellan.

Läggningarna under dagtid funkar bra när pappa lägger och vi båda är hemma. När jag lägger är det skik i 45 minuter kort ytlig sömn och uppvak långt innan tiden är ute. Jag jobbar stenhårt på allt runtomkring och läser så ögonen blöder om 8-månadersångesten men det är SÅ tufft just nu. Det som funkar är att solfjädra henne om hon gråter redan vid läggningen men att gå in och solfjädra efter säg 20 minuters skrik blir bara värre......Likaså vid uppvak då hon redan sitter upp och stirrar tårögt på mig (när jag gått dit för att solfjädra) vid uppvak.....

Jag har tidigare skrivit att jag tänkt göra om schemat till två sovtider men har ännu inte gjort det, utan gjort några små justeringar från befintligt schema som hon haft de senaste 3 månaderna). Så här går tankarna.

Schemat idag med tre sovningar fungerar bra när pappa är hemma (eller någon annan är på besök) men jag är ju mesta delen av veckan hemma ensam med Sessan. Är det någon vits att rucka på schemat nu när världen ändå är upp- och nervänd för henne eller är det bara dumt? Jag känner dessutom att vi har fått in bra med mat och sovtider och det passar hennes tecken för sovning men uppenbarligen är det andra faktorer som gör att hon inte (vågar?) sova tiden ut (när jag lägger).

För att jag ska slippa ta tre strider varje dag så tänker jag att två kanske är lättare för oss båda?! Samtidigt så funkar ju schemat när hon är trygg?! Jag är så TRÖTT mentalt vid dagarnas slut att jag inte vet hur jag ska fixa det här....suck! Det blir liksom i dubbel bemärkelse för det är "ju JAG som inte kan ge henne den tryggheten hon behöver för att våga sova". Och det är SÅÅÅÅÅ frustrerande.

Min fråga om jag drar ner till två sovningar kan ni hjälpa mig att tänka igenom ett vettigt schema som passar det befintliga?! Eller ska jag helt enkelt strida på vecko-dagarna tills det lugnar ner sig? Jag vet inte om jag fixar det?!

Jag har inte skrivit med utevistelse och social delaktighet på schemat nedan.

07.00 Frukost BM+gröt
9.00 Sova 45 min (sover tungt oftast och jag får oftast väcka henne)
10.00 Mellanmål (supergrinig utan lite mat i magen här....)
11.00 Middag
12.00-13.30 Sova (sover i 45, somnar efter 30 minuter med gallskrik)
13.30 Mellanmål
15.40 Sova (Tar en tur med vagnen här så allt mellan 5-20 minuter- somnar oftast utan problem).
16.30 Middag
18.00 Gröt
18.30 Nattslurk
19.00 God natt (Lägger kvart i och hon somnar på studs oftast-tack och lov).

Jag har läst Thorsmamma om schema för 7 månaders 2-lursschema. Där föreslås middagssovningen mellan 10-12. Frågan är om hon ska äta "lunch" kl. 09.30 då? Jag får inte riktigt in befintliga måltider i det schemat.

Jag vill att hon ska sova länge mitt på dagen det är målsättningen men som det är nu så har de senaste veckorna inte fått mer än 45 minuter här. Jag har aldrig lyckats få henne att somna om heller efter 45 minuter.....

Hoppas så att någon av er har möjlighet att hjälpa en gråtande och utpumpad mamma.....tufft dag idag...ursch...

Hälsningar

T