Kära du!
Det här kommer att bli så bra så.
Jag ska berätta om vår tid mellan smekmånad och tvåmånadersschema.
När jag tänker tillbaks så tror jag inte att jag kan minnas ett enda sömnpass utan skarvar och vagning. Mina anteckningar från den tiden (som jag har sparat!

) visar att liten ofta "hoppade över" lurar helt för att hon aldrig kom till ro. Således blev ibland vakenpassen 4-5 eller t.o.m 6 timmar.

Trodde aldrig att det skulle lösa sig så snart som det sen gjorde.
Amningen var mest en kamp, jag trugade och trugade, lillan verkade avsky att ligga vid bröstet. Åt bara lugnt de första 1-2 minuterna efter att hon sovit. Minns att jag skrev här i min tråd "jag önskar man kunde sätta en mätare på tutten"

för att jag så gärna ville ha koll på hur mycket hon verkligen fick i sig. Tänkte på det när jag läste det du skrev att du vill ha en våg...... Kloka Hjärtan

sa åt mig att försöka släppa kontrollmanin och inse att jag inte kan ha koll på allt.
Jag tog några djupa andetag och bestämde mig för att hålla fast vid SM vad som än hände. Fortsätta truga och erbjuda under hela SM-timmen, och vänta minst 3 timmar mellan (start på) måltiderna. Jag vågade lita på att liten fått tillräckligt med chanser under måtltiden att äta om hon var hungrig, och att om ändå inte fått tillräckligt så kunde hon faktiskt äta mer nästa gång, utan att vi behövde tillämpa någon fri amning.
På så sätt styrde jag vidare och bestämde mig för att om inget annat var på plats så skulle iallafall Attityden vara det! 8)
Jag slopade vagningen, som jag aldrig riktigt fått till, gick över till buffning som passade oss bättre (säger inte att det behöver gälla alla!), reste till husljudens förlovade land och vips var liten 2 månader och vi fick äntligen spika ett schema! Och hör och häpna, det funkade fantastiskt!!

Bara eftermiddagsluren fortsatte strula, med det löste sig vid 3-månadersdagen när den kortades ner till 45 min.
Sen dess har vår lilla sovit som den prinsessa hon är

Amningen tjorvade tills vi började med smakisar, det var bara att acceptera att liten tyckte hon hade viktigare saker att göra än att ligga och äta som en annan bebis...
Nu är hon ett matvrak utan dess like, nya smaker accepteras blixtsnabbt. Amningen har förvandlats från en "kamp" till en mysstund morgon och kväll sedan hon var fyra månader och självmant ratade bröstet dagtid. Och hon har också sovit hela natten sen dess.
Vad vill jag säga med detta?

Jo, att det kan se precis hur mörkt ut som helst för att sedan vända på en femöring.

Bara man vågar lita på att SM är vägen till Rom

och ser till att hålla Attityden på plats hur svajigt det än känns. Det vet ju du som har kurat!
Inga handfasta råd i det här inlägget kanske, men förhoppningsvis något som kan skänka lite inspiration ändå.......
