Lite frågor i början av SM

[Irmasmamma]

Kära du!

Nu tar vi nya tag! Din lilla är ynka 3 veckor om jag räknat rätt. Ni befinner er fortfarande i smekmånaden (även om den kanske inte alltid känns som en "smek"månad ). Det ÄR svajigt med såna här små. De första två månaderna innan schemat spikas så får man räkna med allt mellan himmel och jord. Det är bara att bryta ihop och gå vidare, inse att njutningen just för dagen kan vara "vi överlevde idag också".....

Det gäller att förstå att er tillvaro just nu inte behöver ha några likheter överhuvudtaget med hur det kommer att bli sedan. Mata på och vagna vid behov (som du redan gör), dra igång dammsugaren eller stereon och släpp överkoncentrationen när liten ska sova. Vila så fort liten sover en stund. Satsa på att fylla vakentiden med skoj och glam, musik, dansa, tända släcka lampor, magläge för pyret. Liten blir utmattad och mamma får släppa fokus på bara mat och sömn. Ut i naturen med er! Frisk luft söver gott och rensar själen för alla

Här får du lite inspirationsläsning:

Om du inte "får till" Standardmodellen

Vändningen

Kramar!

[saraseptember]

Hej och tack för svar!

"Bryta ihop och gå vidare" är just vad jag gör nu! Det känns mörkt när jag tänker för mycket framåt, då blir jag rädd att det ska bestå.

Som jag ser det får lillan tillräckligt med mat för att stå sig under dagen, men det där extra för att sova gott om nätterna kommer förhoppningsvis snart. Hon sover så gott som alltid 2 1/2 timmar under dagen. Vaken ca 1, 1/2 h nu. Jag uppfattar det som att hon själv är lite förvånad över att hon orkar mer nu. Hon kan be om att få sova, jag lägger henne med eller utan slurk. Men så vaknar hon till, och jag märker att hon försöker sova. Nån gång har hon faktiskt somnat själv, men vanligtvis ropar hon. Eftersom det ska vara "smek"månad så plockar jag upp henne för sista slurk. Jag har heller ingen Attityd att tala om just nu, så vagna struntar jag i. Slurk eller ej så somnar hon om, och så lägger jag henne.

Under dagarna försöker jag bjuda på all underhållning, social delaktighet osv jag kan. Däremot ska jag lägga till mer utetid

Ska försöka komma över min besvikelse över att följa modellen inte räcker för att ha endast två, ibland tre, nattmål just nu. Stämmer det att det är någon slags tillväxtfas vid tre veckors ålder?

Ska också försöka tro att det kan bli längre nätter ändå redan efter första månadstrecket. För bådas vår skull

[saraseptember]

Hm. I BB beskriver Anna den lille Gossen, som inte kommer till ro om nätterna. Och hur man kan göra trenätterskuren på en sådan. Vad tror ni?

Jag vet att jag är tjatig, men jag behöver nog någon slags stöd här.

Så här såg lillans schema ut igår:

vaken 06.45 - 08.45
sova 08.45 - 11.15
äta 11.15 - 11.55
sova 11.55 - 14.00
äta 14.00 - 15.05
vaknar i vagn 16.00 ropar mat 16.20
äta 16.20 - 17.10
sova 17.10 - 19.15
äta 19.15 - 20.55
sova 20.55 - 22.00
äta 22.00 - 23.30
diverse nattmål, vaknar till varje gång jag lägger henne: 01.20- 01.40, Vagnas till sömns 02.40, 03-03.30
sova 03.30 - 06.30

Hennes sömn har försämrats även dagtid nu, som synes. Även idag. Ibland 2 1/2 h, men ibland som nyligen endast 1 1/2 h. Orkar sedan vara vaken typ 50 min.

Vad ska jag göra? Tanken att bara lugna mig och ta upp varje gång hon ropar känns inte ett dugg SM för mig. Inte heller att ta upp henne direkt efter matning på natten. Somna, ropa och då upp? Igen och igen?

två frågor:

Är detta en tillväxtfas? Jag tyckte jag såg att tre veckor skulle vara det, men hittar inte tillbaka nu

Ska jag vänta en vecka till innan jag börjar med kuren? Jag tror det själv, försöka SM:a fram till nästa vecka, eller till och med månadsstrecket.

Ni är ytterst hjälpsamma som svarar på dessa virriga frågor, och jag vet som sagt att jag stissar lite. Sömnförlusten börjar ta ut sin rätt.

[Java2006]

Grattis till din fina dotter!
Jag fick själv en dottern som blir sju veckor på torsdag och jag försöker hitta en bra balans mellan sömn och vakenhet. När jag läser genom er tråd så tycker jag, med min ringa erfarenhet, att det låter som en tillväxtperiod.

Min flicka har också haft sådana till och från ungefär från 3 veckors ålder, ibland långa sovpass och ibland korta sovpass och mycket ätande. Det går verkligen upp och ned de första månaderna.

[saraseptember]

Hej Java2006!

Ja, det är vad jag tror. Hon hade gått upp 250 gram på en vecka nu, så mat får hon ju i sig!

Så tillväxt väcker henne, och att jag blir stressad om hon vaknar mycket under natten (mina vargatimmar ligger just mellan ca 01 - 04, har alltid gjort , vilket förstås lilla pumpan känner av.

Så min melodi är just att, som Irmasmamma sa, "bryta ihop och gå vidare". Beklagar mig lite, och sen nya tag. För ge upp - aldrig!

Nu ska jag faktiskt se om lillan vill ha lite tillägg om kvällen, amma lite och sen en slamdunk på det. Och profylax-djupandas under vargatimmarna. Skippa allt vad vagningar heter under åtminstone en vecka. Ta till mig råden jag fått här om att ta det lilla lugna. Äta och sova. Back to basics, som Nancy skrev i tråden om njutningen

Hur har du gjort under dessa veckor?

[saraseptember]

Efter ytterligare en vaknatt tror jag mig nu se bilden klarna.

Det är inte mat hon vill ha, utan hjälp att somna. För om detta är nattklubb hon anställer, så är det den sömnigaste jag har sett. Hon äter första nattmålet, läggs, vaknar efter 5, 20, 45 min. När hon ropar plockar jag upp henne, lägger henne till bröstet, hon tar tag, och försöker sedan febrilt somna. Äter ytterst lite. Äta gör hon just vid ca 00.00- 01.00, 03.00-04.00, och ibland ca 06.00, men den övriga tiden hon har ropat så äter hon nästan aldrig utan suger för att sova. Blir arg ibland om det kommer mjölk. Passar på att somna om jag slänger upp henne för en rap. Och sen... börjar det om.

Så nu. Tar vi oss igenom en vecka till, och kanske lite till. Till månadsstrecket. Då tror jag att jag kan ha Attityden på plats, och hjälpa henne att somna genom vagning. För detta är inte gott för någon av oss. Hon har blir för trött för att orka med ordentligt på dagarna, sover något sämre på dagarna också eftersom på grund av övertröttheten.

Tack alla ni som har stöttat oss så här långt! Det är skönt att veta att man inte är alldeles ensam när man försöker hitta fram. För hjälp nån annanstans får man inte, det är bara fri amning och nappar och gudvetvad som erbjuds. När det rimligaste måste vara just detta som Anna skriver - bebisar vill äta, och de vill sova. Precis som alla andra.

[saraseptember]

Jag tittar runt bland trådarna och hittar ingen annan som verkar ha samma problem. Istället är det oftare kvällstrassel eller att liten inte sover om dagen.

Jag undrar:

Är det någon som haft vaknätter trots att ni följt programmet så gott ni kunnat, utan att trycka vakentiderna till övertrötthet? Hur har ni löst det?

[chokladkaninen]

Hej Saraseptember!

Grattis till den lilla!
Jag har bara skummat din tråd men jag hittade inget om hur hon sover. De flesta skarvare är magsovare som har hamnat på rygg - om det är så hos dig kanske du vill överväga magläge istället. Andningslarm bör man ha i vilket fall.

Annars tänker jag att det viktiga brukar vara att mat och sömn hänger ihop. Inte bara så till vida att man inte kan sova om man inte har ätit tillräckligt (det är ju tydligt att du är helt på det klara med det) men också tvärtom, att man inte kan äta tillräckligt om man inte har sovit tillräckligt. På dagen kan du lösa det genom att sträva efter ett lite längre vakenpass med en femminuterslur i mitten. Meningen är ju att hon ska orka äta tillräckligt för att sedan sova så mycket hon behöver. Och tvärtom....

På natten skulle jag inte insistera på att mata om det är så som du beskriver, att hon bara suger för att somna och inte är hungrig. När du märker att det är så det står till kan du vara tryggt förvissad om att hon har fått var hon behöver, och lägga henne igen istället, fint på magen, och ge lite hjälp med ett skak i handtaget eller nån buff om hon behöver det för att somna. Du kan börja öva på att somna själv på dagarna också nu när du har passerat 3 veckor.

Den stora frågan är nog egentligen om du själv vågar lita på att hon får i sig tillräckligt med mat. Då är det OK att hjälpa henne att somna om. Rannsaka dina njurar! 8)

[saraseptember]

Hej, och tack för ditt svar, chokladkaninen!

Haha, ja visst handlar det om att jag tvivlar på om hon fått ordentligt i sig! Det är där det kniper, alldeles riktigt

Ja precis - jag pushade henne för mycket genom att väcka henne när hon behövde sina lååånga sovpass. Då orkade hon ju inte vara tillräckligt vaken för att äta, och vaknade sedan tidigare/sov oroligare, åt sämre och sov än oroligare - och så kan det ju rulla på. Jag förstod att god sömn berodd på att ha ätit gott, men hajade inte att det även gäller vice versa - för att äta bra måste man ha sovit bra. Nu litade jag på känslan, efter att ha sett det i 3-4 nätter, att hon visst ätit tillräckligt, och därför vågade jag vagna under natten. "Strunt i vagnträsk om såna finns" tänkte jag "inte-kunna-sova-träsk är etter värre". Och hey presto! lillan är inte vaken särskilt mycket längre pass i dag, men mycket mer vaken under passen

Jo, jag började lägga henne på mage i går eftermiddag - och vilken skillnad! Mycket lättare att komma till ro vid vagning! Hon låg på sidan förut, då var det frågan om 20 min eller mer. Nu tar det ju ca 2-3 min. Larmet kommer förhoppningsvis i början av nästa vecka.

Sovproblemen var just nattetid, men började sprida sig till skarvning om dagarna. Men nu ska jag alltså se till att det sovs ordentligt, samt jobba på härliga vakenstunder. Växelvis ska vi nog nå fram!

Tack för tipset om att ta en minilur mitt i sovpasset, det kommer nog till användning! Just nu låter jag henne vara endast halvvaken vi första matningen om det är vad hon vill.

Och ja! nu ska vi börja öva sova själv om dagarna! Jag har börjat notera vilka signaler hon ger, så att jag kan lägga henne i precis rätt tid

[kattis73]

Känns som om vi faktiskt har liknande problem. Och töserna är ju nästan exakt lika gamla. Kommer följa din tråd.

Själv har jag bestämt mig för att backa tillbaka till smekmånad och inte bli så stressad. När hon fyller en månad kommer jag bli striktare.

I vilken vecka är din tös född? Tilda är född i vecka 38+1, och jag tvivlar på att hon passerat "den egentliga födseln" ännu, eftersom hon är vaken så lite.

[Sarisparis]

Jo, jag började lägga henne på mage i går eftermiddag - och vilken skillnad! Mycket lättare att komma till ro vid vagning! Hon låg på sidan förut, då var det frågan om 20 min eller mer. Nu tar det ju ca 2-3 min. Larmet kommer förhoppningsvis i början av nästa vecka.

Strâlande :thumbsup: =D> Magläge är verkligen det allra bästa verktyget. 8)

[saraseptember]

Hej!

Katiis73: Lillan är född 40+4, och hon har nu haft sin egentliga födelse. Hon orkar nu ofta vara vaken 1 1/2 h åt gången, och accepterar inte att somna vid bröstet. När hon är trött och jag erbjuder blir hon arg, tittar på mig och skriker "jag vill inte ha!". Jag uppfattar det som att hon verkligen ber mig om hjälp. Senaste två dagarna har jag lagt henne för dagslurarna vaken, hon har gruffat lite, jag har vagnat nån gång och annars gjort husljud. Hon har somnat och sovit gott. Men... nätterna knäcker mig. I natt vaknade hon konstant mellan ca 00.20 och ca 05.00 när jag till slut såg att hon snuttade i sagelduken under huvudet. Jag tryckte då in paniknappen - jag har tidigare anat att hon kan vara ett barn som har större snuttbehov så här i början, som Anna skriver om - och nu somnade hon nöjt. Vaknade förstås två gånger till när nappen åkte ut. Den planerar jag rycka vid tvåmånadersåldern.

Jag anade snuttbehovet för att hon gjorde just som det står i BB - suger på bröstet, blir arg när mjölk kommer, släpper taget och skriker missnöjt. Som nyfödd kunde hon somna sådär medvetslöst men alltså inte längre.

Sarisparis: Ja, magläge är verkligen grejen. Med det somnar hon ibland med ibland utan vagningsbekräftelse när jag lägger henne vaken eller halvvaken om dagen (försöker hinna innan hon somnat, jag kan inte hennes signaler helt ännu). Men - nätterna. Vad gör jag. Vi behöver ju sova båda två. I natt vagnade jag, gick bort, vagnade, gick bort, vagnade... Vagnade först ordentligt sedan mindre och mindre, men sen snart mer igen i ren desperation Tog upp henne för hennes två nattmål kl. 01.00 och 03.45. Hon vaknar typ var 5-10 minut, någon enstaka gång ca 45 min. Vagnar jag fel? Fel attityd? Vi har haft massa mat, vakentid, skoj, utevistelse under dagen, men lagt innan hon är övertrött. Hon har ju säkert plockat upp min irritation och vilsenhet över det hela. Hur bryter jag detta? Jag måste ju jobba med attityden, men vad mer göra konkret? Förr går natt sov hon flera längre pass, men inte i natt. Är det för att polletten inte trillat ner? Ska jag se det som "3 dagar och vecka för att befästa"?

Nätterna är så jobbiga. Jag kan inte lugna mig själv eller henne med husljud, kan inte roa mig med annat medan jag hjälper henne nu och då i lugn. Bara upp från bädden var femte minut. Förslag på vad jag ska göra? All hjälp och råd och förslag emottages med tacksamhet!

[Sarisparis]

Vad kul att du och kattis73 har slagit följe Sâ tycker jag forumet är som bäst , när man "lär känna" de andra och peppar varandra. Jag vill bara i sammanhanget pâpeka en liten forumregel. 8)
För att det ska vara nâgorlunda överskâdligt för oss som svarar sâ ber vi alla att tänka pâ att hâlla rena frâgor om ens eget barn till ens egen trâd. En barn i varje trâd helt enkelt. :thumbsup:

Jag känner igen mig i det du skriver om jobbiga nätter. I min trâd om Lillebror hade vi ungefär samma situation efter nâgra veckor. Efter att ha tillbringat nâgra nätter med att "mata vid minsta pip" insâg jag att det var ohâllbart, vi behövde sova bâda tvâ. Vi har aldrig haft nâgon innevagn, sâ jag buffade och solfjädrade honom och hjälpte honom pâ sâ vis till lânga sovpass. Personligen gillar jag mest inledande buff med avslutande solfjäder, det var i alla fall ganska sâ klockrent pâ Lillebror när han var en liten plutt. Jag gillar ocksâ att man verkligen har kontakt med barnet och kan känna in sina gester.
Dagtid började jag verktyga först vid sex veckor.

Jag ser att du är ordentligt pâläst och kan allting , men just med sâna här smâ smâ bebisar sâ kan för mycket kunskap och vilja och attityd mer fungera som frustrationsskapare. Det är lätt att fastna i ett prestationstänk eftersom man "vet" hur det "ska" vara. #-o
Överanalysera inte (inte lätt jag vet ), ta varje dag som en ny. Varken vanor eller ovanor har fâtt fäste än.

Hur har ni det med mörkläggningen? KOLsvart ska det vara nattetid.

Hoppas ni fâr en bättre natt i natt. [-o<

[saraseptember]

Jaha! Två lugna nätter på raken nu, med nattmål som nästan sovs bort...

Så jag har fått bekräftat att visst tusan var hon mätt och nöjd med dagen, men kunde ändå inte komma till ro. Så vad saknades? Det visar sig att lillan är ett av dess barn med starkt sugbehov. Jag började ana det under de där nätterna när jag plockade upp henne, la henne till bröstet, hon högg tag och somnade om direkt. Utan att äta. Släppte om det kom mjölk, jagade tag igen, släppte när det kom mjölk, skrek argt.

Jag provade ju napp i panik i slutet av den galna natten denna vecka, och lugnet lägrade sig omedelbart. Och nu har jag gett den vid insomningsögonblicket de senaste två nätterna. Hon hugger den direkt, och jag behöver vare sig buffa eller vagna. Jag smeker henne över huvudet, lägger tillrätta täcket och buffar litegrann i lilla gumpen. Det får vara sovsignal. Nu lägger jag henne klarvaken men trött till dagslurarna på samma vis. Hon kan ju ropa om hon tappar nappen strax därpå, annars somnas det tämligen omgående. Och sovs.

Jaha, så hon var ett sånt barn, som Anna beskriver i BB. Urtrött och mätt, men kunde inte komma till ro utan något i lilla sugarmunnen. Jag antar att innan den egentliga födelsen svimmade hon in i sömnen, men efter den egentliga födelsen måste alla behov vara tillgodosedda för att kunna somna lugnt. Så även sugbehovet.

De senaste två dagarna har lillan varit som en klocka: Sova två timmar, vara vaken en och sen vilja gå och lägga sig. Resultatet blir ju fler mål under dagen, men även fler vakentimmar. Så jag tänker att jag ska låta henne ha det så, och långsamt vandra mot längre vakenpass. Hon blir URARG! på mamma som trugar med bröstet. Ser heläcklad och superless på mig, skriker "jag ser ju att du fattar att jag inte vill ha, så varför håller du på så här!?". Likadant om jag försöker fördröja läggningen lite, lite. Tittar på mig, gapar: "jag är trött, lägg mig har jag sagt!" En solig liten flicka för det mesta, men hon vet minsann vad hon vill

Så nu har jag hittat nyckeln till denna situation. Jag är ganska anti-napp, så det var först när min mamma föreslog det som jag kom att tänka på barnen med sugbehov.

Jag hoppas att Kattis73 snart hittar en "nyckel" till er situation. Jag är övertygad om att ni kommer att göra det! Jag följer eran tråd också

Jag kan bara säga att jag är så tacksam för detta med "nappnyckeln". Hela jag höll på att bryta ihop, men de senaste dagarna har jag kunnat hitta till njutning

Mörkläggningsgardinerna kom upp för några dagar sedan, nu sover alla bättre

[Cony]

Grattis och välkommen, säger även jag!

Nappen var en bra hjälp också för vårt barn under några veckor, sen förvandlades den bara till en sömnstörare och då tog vi bort den. Då hittade han tummen istället, och den funkar utmärkt (tycker både han och vi).

=D> Heja på!