Precis som jag misstänkte blev kvällens läggning lite svårare.
Det var 12 minuter av intensivt skrikande. Ramsan tog knappt alls men det var nog inte så konstigt eftersom han var topptunnor rasande. Emellanåt var det nog lite ledsen men inte så mycket. Jag ramsade när det kändes bra och stödde med husljud och lugna steg utanför dörren (gick fram och tillbaka och städade). Egentligen borde jag nog ramsat lite mindre men tyckte att det var bättre att ramsa liiite för mycket nu när vi ändå bara är på natt 4. Efter 12 min blev det knäpptyst i 3 minuter, sedan kom en olycklig fråga som tystnade direkt efter en mjuk ramsa. Och så somnade han.
Jag hoppas att detta bara var en reaktion på gårdagen när jag gick in och att han nu fick svar på att det inte är det som är tanken. I så fall tycker jag att det borde vara lite lättare imorgon igen.
Jag funderar lite på varför dagsläggningarna går så mycket bättre än kvällarna. Egentligen tycker jag att jag strulat mer på dagarna med inkonsekvens vad det gäller både tider och rutiner innan läggning (ganska ofta är vi borta på lunchen och åker då vagn hem precis innan läggning, han somnar inte i vagnen men flyttas lite halvdåsig från vagnen till sängen).
Tror du/ni att det kan vara för att pappa är hemma på kvällen och att sonen vill vara mer med pappa? Hans pappa jobbar mycket och är hemma betydligt mindre än vad vi skulle vilja. På dagarna är det oftast bara jag som är med. De gånger pappa är hemma på dagen går läggningen sämre. Om det nu är så att pappa är orsaken till protesterna på kvällarna, är hoppet ute för oss då att någonsin få helt perfekta läggningar?
. Natt är natt - då sover man även om hela havet stormar. Ni får bara ge ännu tydligare svar på litens stora frågor.