Vår dotter är snart 4 år. Hon har trotsat (Frågat!) i mängder och vi har inte kunnat bemöta henne (svara!) så bra, som vi velat.
Vi får fortfarande köra en del med förvisning på rummet, vilket dock inte går så bra på sista tiden. Främst känner vi att det är själva uppföljningen som havererat. Hon slänger upp dörren redan innan vi hunnit stänga den. Hon kan då fortfarande gallskrika eller ropa "Dumma dig" osv. Varpå hon då åker in på rummet igen. Detta fortsätter ofta ett antal gånger och vi känner att uppföljningen dvs "att hon är färdig" och vi fortsätter som vanligt liksom inte blir av...Idag t.ex. så slog hon i armbågen på väg ut en gång och blev då ledsen och behövde tröstas för det. Var det ett tecken på att det hela var över eller ?
Det förekommer också ofta att hon tystnar och när vi då öppnar och frågar om hon är färdig, så skriker hon att hon vill vara ifred och hur gör man då? Ska hon få vara det eller "överger" vi henne då??? Vi har gjort så att vi har sagt(högt, för att höras!) att hon gärna får vara på rummet men att vi är nere i köket och hon kan komma när hon vill sen. Varpå vi har gått. Det hela har då oftast avslutats med att hon kommit efter en kortare eller längre tid och då har vi försökt att vara "coola" och sgat typ "Nämen Hej på dig!".
En sista fråga: Hur gör ni med oacceptabla beteenden när ni är borta!? Senast (när hon förlorade i spel och skulle riva sönder spelet!) blev hon förvisad till kompisens rum, av mig. Där ville hon sedan vara i fred enligt ovan och hon kom sedan ut till oss andra efter ca 10 min.....
PS TACK FÖR RÅDET ANG att gå i pakt med barnet! Idag, när hon förlorade i spel hemma, gick jag i pakt med henne!! Det gick jättebra! Vi uttalade all världens förbannaleser över spelet och jag frågade: men HUR ska vi göra då??? Då sa min lilla godingmed gråten i rösten: Äsch vi får väl spela igen då och se vem som vinner. Och då mamma, får du försöka att inte vinna!!