3.e natten, är vi helt ute och cyklar?

[fragglerock]

Ja, nu har vi avslutat tredje natten på vår son som förut samvsovit 12h/natt med mammas tutte i munnen konstant!
Fösta natten 10h med 5 uppvak, varav ett längre i vargtimman. Andra natten 10h med samma mängd uppvak och längre i vargtimman med en arg liten kille. I natt så blev det 3 uppvak, somnade om själv 2ggr trots hosta och 11 timmar totalt. Pappa skulle lägga men var nog för osäker än för det blev ett sjuhelsikes liv och efter en halvtimma fick jag ta över.

NU till frågórna, jag känner ibland att jag "fastnar" inne hos honom fast jag tänker UT UT UT! Han är svår att få uppmärksam ibland och då solfjädrar jag kanske 45-60 sekunder för att få total uppmärksamhet innan jag börjar ramsa - är det helt galet

I boken så verkar det som man bara ska behöva ramsa utanför dörren tredje natten så somnar ungen - inte min! Om jag inte får honom att lyssna/slappna av så poppar han upp som en gubbe i lådan så fort jag vänder och går ut. Ibland så går jag i alla fall med ramsan och ramsar utanför dörren några ggr innan jag går in, men han har aldrig somnat eller ens lagt sig ned själv med hjälp av ramsan? Gör vi nått fel eller tar det längre tid för en del barn att fatta? Jag hör ju att han lyssnar men jag får inte den respons som det är tänkt. Ibland fortsätter han ju att gråta/gnöla så då börjar vi ju om från början.

Har det funkat för alla när deras parter ska ta över läggningen? I går så blev det ett väldans hallå när pappan skulle lägga!

[A lie]

Sådär var det för oss också i början. Jag gjorde som så att jag tog över och skötte kurningen helt själv. Kan ju säga att Jim (maken) inte trodde riktigt på iden.. NU tre veckor senare klarar han av att ramsa sonen lugn lika bra som jag.

Widar var också så att han poppade upp som gubben i lådan när jag gick ut och jag började om från början och så höll vi på så.. Tog ett tag, med enorm hjälp härinnifrån innan jag vågade ta steget och inte gå tillbaka utan ramsa på.. I början ramsade jag kanske 20 min? Kanske för länge? men i dagsläget lägger vi Widar på 1-2 minuter och han somnar om lika fort när han vaknar på natten förutom när han vaknar tidigare på morgonen, vilket är vårt stora problem just nu!

Är ju alldeles ny på detta jag med, men ville bara skriva en liten uppmuntran och hoppas att mer erfarna personer hjälper dig på samma sätt som jag fått hjälp här inne!
Annelie

*lycka till*

[fragglerock]

När du ramsade så länge utanför dörren hur reagerade Widar då? Skrek, grät eller

Jo, det är verkligen svårt att få till det så man känner att ramsan "tar" som den ska. Sen så vet ju hjärnan att man ska UT, UT, UT så fort som möjligt men kroppen den hääänger kvar över spjälisen som en annan dumbom!!!

Ja, nån mer som har lite pepping eller tips

[Lottanen]

Hej!

Så där är det för oss också. Vårt problem ligger i nattningen. Han är lugn så länge jag befinner mig i rummet, men så fort jag börjar gå så ställer han till med en scen. Sen ca 1 vecka tillbaka har jag faktiskt gjort så att jag har avvaktat utan att ingripa ALLS (vilket naturligtvis kändes jättetungt, eftersom jag typ aldrig har hört honom skrika förut)! Han vet ju vad det handlar om nu. Han ska sova för natten. Antagligen så testar han ju mig och ser hur mycket jag pallar. Först så blev det ju en hel del gråt och skrik, men senaste kvällarna lugnar han ner sig ganska fort efter att jag har gått, trots att han skrikit upp sig. Han har helt enkelt lärt sig att mamma inte kommer in igen. Jag ser dock till att få sista ordet och bekräftar när jag hör att han lugnat ner sig (även om ramsan fortfarande får honom att "komma igång" igen ibland).

Fortfarande så går det inte så där smidigt som man önskar att det skulle göra, du vet "2 minuters nattning, glada miner" osv. Men jag tror stenhårt på att det kommer!

Hos oss är det också jag som sköter nattkurningen. Min man säger att han inte skulle kunna stå emot att lyfta upp sonen ur sängen om han börjar skrika. Därför känner jag att det är lika bra att jag sköter nattningen/nätterna, för lillen vet ju (känner) att pappa skulle ta upp honom... När allt stabliliserat sig lite till och lillen fattar att det ÄR skönt att sova, då får pappsen ta över.

Bra att detta forum finns! Vi får peppa varandra och oftast lär man sig av andra!

Lycka till!

/Lotta

[A lie]

När du ramsade så länge utanför dörren hur reagerade Widar då? Skrek, grät eller

För oss var iof sig läggningen ett problem så länge jag hade Widar i vagnen och var fast i vagningen. Så det var sista natten innan jag böt till säng - i sängen har det sedan funkat med läggning på 2min - som jag ramsade till och från i 20 min. Senaste nätterna har det varit vid uppvaknande tidigare än morgon som jag ramsat så länge.. Kan tilläggas att jag tyckte det var jättesvårt men fick massa hjälp här på forumet.. Har hämtat det mesta jag skriver från "min" tråd "Svårt att bryta när sonen jobbar upp skriket" Så läser du där får du hela dialogen. Men i varjefall.

Nattning:
stänger fönster, drar ner rullgardin, släcker lampa, lägger rätt i sängen ca 6 igenkänningsbuffar ramsar
på vers 2 han gnäller, jag struntar i honom och går ut. Förr illvrålade han, numer brukar han tystna och återkomma lite i gnällandet innan det till sist blir tyst

Här har jag verkligen tränat på att följa honom - fast ett snäpp högre - när jag ramsar... försöka föra en konversation... För att bäst det är dra till med en superglad ramsa - enligt tips jag fått om att troll spricker i solsken - det är faktiskt det mest effektiva.

När han skriker brukar jag försöka stänga av, har lärt mig nu att han ofta toppar kommer jag inte rusande så blir han tyst bäst det är bara

Tänk inte bara UTUTUT och fastna utanför dörren utan tänk bort bort bort, sätt på musik/TV plocka i diskmaskin (funkar kanon för mig) och visa att du minsann har annat för dig. Han blir inte lika fokuserad på att hålla koll på om du hänger utanför dörren för att beskydda honom och du är inte lika fokuserad på om han skriker eller inte, bäst det är märker du bara att det är tyst!

Hoppas jag var till någon hjälp
*lycka till*
Annelie

[fragglerock]

JO, jag tänkte på det som jag skrev om solfjädern, är det för länge att solfjädra 45-60 sekunder

Vi pratade lite om att vi nog ska höja ljudnivån lite här för vi har tassat på tå sen vi började kura, lite omedveten kanske?!?! Så kväll blir det kanske Mozart på hög volym!!! *hehe*

Jag är nog oxå lite fjantig med det här att höra sonen skrika eller vara ledsen. Jag tillhör väl den skaran som pluggat igen sonen med boppen hela tiden ...å det sotar vi för nu! Jag får nog inse att det kanske tar lite längre tid för mig att höra vad han vill och hur hans skrik låter.

Jaja, nu är det snart dags så bäst att börja preppa!

God natt gott folk! Jag hoppas på färre uppvak och kanske 11 timmar i natt igen

[annawahlgren]

Tack, A lie Tack, Lottanen Ovärderligt

Kära fragglerock, solfjädern är KRIStilldelning och får inte ingå i vardagsmanualen Så glöm den, tills det plötsligt blir total PANIK - om det någonsin händer. Om och när den verkligen behövs, då kommer du att känna att nu jäklar - nu är solfjädern det enda som hjälper

Det är ramsan som gäller och man får ha tålamod och INTE ge sig. Läs och läs om Lathunden

Världen är full av alltför blödiga fäder/mödrar som bara helst ska hålla sig hemifrån under kurens första nätter - alla fyra, om nödvändigt. De kan bevars komma tillbaka senare och skörda frukterna

Jag vill verkligen råda dig att läsa på, även om du tycker du läst allt hur noga som helst. Man behöver peppning och repetetion och en annan Attityd. Att ni t ex lärt barnet att det ska vara knäpptyst är ju inte särskilt smart. Att han poppar upp - om det står t ex i Tips och inspiration i Sova hela natten-boken. Där har du för bråttom med att ingripa och ska faktiskt inte ingripa alls, annat än med ramsan. Och stoppa om etc när lilla älsklingen sovit i tio minuter (inte tjugo). Allt det där står.

Läs på, läs på, läs på Och pris och beröm för allt du uppnått hittills, du är så duktig

[fragglerock]

Fy attan, nu är vargarna stora! Han blev ledsen i går när vi gick in i hans rum och både jag och pappan slog knut på oss för att få honom att skratta med inte ett 100%-igt resultat Natten gick jättebra, två korta uppvak där ramsan funkade och två där han somnade om själv. Men sen så tyckte han att han skulle vakna klockan 05.55 ... å jag ramsade, å ramsade å ramsade ](*,) Men han var lessen, men tårar och allt. Gick in och lade ner honom och ut igen med ramsa. Då tystnar han ...tills jag inser att han lyckats nå babymonitorn och står och tuggar på den :-s
Han började gråta igen å jag ramsade, ramsade å höjde volymen på Tv'n så han inte skulle tro att jag satt å hängde utanför. Men vi höll på i över 1 1/2 timma och det var knappt att jag lyckades få honom att tystna så länge att vi kunde "göra morron". Det jag känner att jag har svårt att hantera är när han blir lessen, när han är regelrätt förbannad så hörs det och är lättare att bara ignorera och ramsa på. Men när det hickas, tårarna rinner och jag inte "kommer igenom" ...då blir jag osäker.

Anna: Tro mig jag läser å läser varje kväll och varje ledig stund. Vår SHNbok ser ut som en väl använd bibel hos en religös fanatiker! Väl tummad kan jag lova!
Det jag kan känna är att Attityden kommer och går. Innan sista uppvaket så var jag jätteglad och stolt över både mig själv och min son. Men just nu så känns det mesta som ett nedköp. Vi sover alla mindre, hans mammighet som vi jobbat hårt med under 5 månader är tillbaka...i går fick jag inte släppa ned honom utan att han yyyyylade som en galning vilket är skitjobbigt. Men det positiva är att han äter som en häst! =D>

[annawahlgren]

Hm, skrev ett långt svar men poff försvann det i rymden.

Jag gläder mig åt att du läser sönder boken Icke desto mindre måste du läsa på... för:

1. man kör inte skrattet-till-go'nattet inne i rummet utan utanför. Själva läggandet och nattandet (med ramsa på väg UT) ska inte ta mer än 2 minuter.

2. man ramsar inte och ramsar och ramsar och ramsar... vid förtidiga morgnar. Man läser på i Tips på vägen (Tips och inspiration i Sova hela natten-boken) och gör som det står där. Varken mer eller mindre

3. man ser till att man "kommer igenom", så högt och sakligt/hurtigt/bestämt att väggarna darrar. Och sedan väntar man och gör annat. Små barn måste få lov att reagera. Man får inte ha så brått att försöka "köra över" dem

4. Man lär sig skilja på krokodiltårar och sann förtvivlan. För den senare finns krisverktyg som ska begagnas så som står beskrivet i Verktygslådan. För den första varianten finns en lugn ramsa (möjligen) och ett coolare modershjärta som inser och kan skilja på vad som ligger i barnets intresse och vad som måhända mest ligger i hennes eget blödiga

5. Man RÄDDAR inte barnet på dagen lika lite som på natten. Gå inte omkring och bär. Sätt dig på golvet till lilla älskligens disposition i stället. Vänta och ge tid. När han ger sig iväg ifrån dig kan du resa dig och göra annat. Släpp överkoncentrationen Lä dig observera i ögonvrån i stället Ska du absolut ta upp honom, tänk: transportera. Sätt honom genast på en höjd i jämnhöjd med dig och ditt arbete.

Bra att han äter! Minns då att man aldrig ska underskatta mutans betydelse

[fragglerock]

Börja från NOLL?

Just nu känns det som vi har gjort så många fel att man kanske ska börja om från början med kuren eller? Kommer han förstå om vi låter honom reagera i kväll eller kommer han bli förvirrad? Jag har suttit hela förmiddagen och läst på forumet och dina kommentarer Anna så nu hoppas jag kunna rätta till våra misstag.

Men som sagt, ska vi köra på eller börja om från noll för att Lilleman ska förstå vad vi vill visa honom - den goda sömnen!

För övrigt var inte sömnen anledningen till att vi vill kura, för sov gjorde han hela 12 h per natt, men kunde bara sövas/sövas om med bröstet så...men dessa tre dagar har i alla fall avslutat amningen som vi ville så alltid nått!

Jag har i gett mig f*n på att detta ska funka och gubben lika så - jag vet att han ser fram emot den natten han kan lägga lilleman för det har han tyckt varit sååå tråkigt att inte kunna göra!

[annawahlgren]

Varför inte klistra Lathunden på näsan och gå efter den, rakt av Du kanske helt enkelt har läst FÖR mycket - man kan bli kollrig för mindre Så back to basics, kanske

Visst kan pappa lägga Han kan ju i alla fall vara med hela "läggningstimmen" innan och även placera barnet i sängen och ramsa sig ut. Vinglar han sedan och tror han ska ta upp barnet (varför då För att ge plats åt vargen att hoppa upp i den och ligga där och vänta till nästa gång barnet ska i säng ) så kan han väl helt enkelt packa sig iväg hemifrån. Eller till källaren. Eller duschen. Eller hörlurarna med musik

[fragglerock]

Gubben har stålnerver men hatar att läsa så det är svårt att ge en bra bild av SHN muntligt så därför kör jag kuren. Han är väldigt involverad i kvällsrutinerna och det är "deras grejj" att gunga och brottas å gud vet vad de grejjar med! \:D/ Hade gubben fått bestämma hade vi genomfört en hel 5MM när lilleman var 5 månader. Men jag pallade bara en natt.

Jag läste ett annat inlägg i dag (ramsan tar) på forumet av Karin Svedberg som beskriver ganska bra vad jag känner just nu...jag tar mig friheten att citera lite från detta..." Detta på grund av att jag inte väntade ut reaktionerna på ramsorna. Jag blev nämligen bekymrad av att han grät, för de får ju inte vara ledsna (så läste jag boken) Juuuust så känner jag och så tolkade jag det jag läst...men nu har jag läst igen!!!

"I stället för att avvakta på riktigt och se att det faktiskt kan klinga av så tolkade jag gråten som kris (jag har ju knappt hört honom gråta för all napp-istoppning)! I vårt fall så var det ju bröstet som pluggade igen¨för det mesta!

" Attityden föll och vi tog till krismetoder och såg oss plötsligt ha fastnat i ett evigt ramsande, solfjädrande och buffande. Trots läsning av både bok och forum-inlägg begrep jag inte felet, för ramsorna funkade ju ibland och ibland inte" Exakt detta låg och och funderade på i morse

"Det var också en del av pudelns kärna: att inte jag kunde styra kommunikationen med sonen med hjälp av ramsan. Jag så att säga ramsade och mer hoppades att det skulle hjälpa, än verkligen trodde att det skulle göra det. (Allt detta är insikter jag fått nu och inte insåg då...) Kardinalfel, tänker du, det står ju i boken!" [-X Mitt problem är oxå att jag har ett kommunikationsproblem med sonen för att jag aldrig låtig honom klaga eller uttrycka sig några längre stunder för då har jag varit där med goseboppen och pluggat igen [-X

Men nu har är jag redo för kvällen med Lathunden klistrad på näsan enligt instruktion! Jag vet att vi fixar detta! Tack för alla bassningar Anna, de behövdes och tack för all uppmuntran och peppning vi fått. I kväll/natt så ska trafiken begränsas om jag så ska klistra fast mig på verandan med superlim!

[fragglerock]

Natten har gått jättebra. Läggningen blev lite försenad pga oväntat besök som vi inte kunde köra iväg. Sonen blev lite reserverad så det var svårt att gå igång skrattet så vi väntade helt resolut tills vi blev ensamma.

I går så läste jag dina visdomsord om att´Du, en främmande människa kan natta ett främmande barn i ett främmande hus...då trillande ännu en polett ner! *hehe* ...det tar lite tid för mig ibland!

Jag var toppladdad och gav genomförde läggningen med en äppelkäck/bestämd ramsa a´la Bullerbyn typ...och tjoff så sov han. Vaknade efter 2 timmar och hade trasslat in sig och klämt ut både armar och ett ben genom spjälorna så det rättade vi till på ett kick och ut med samma käcka ramsa och han sov! Gubben sa att jag var som en virvelvind -in - tjoff - ut! Innan så har jag nog låtit mer "bestämd" men jag tänkte att jag kan ju inte förlora så mycket på att prova en helt ny ton...

Han sov ända till 04.10 och vaknade nog stående/skrikandes kändes det som! Jag ramsade och försökte komma igenom men han var höögljudd! Jag lät honom få tid att reagera som vi inte gjort innan men han höll samma höga ganska arga/??? tonfall. En gång kunde jag höra att han föll lite och jag trodde han skulle tystna, men han tog nog bara ny luft. Efter en halvtimma ungefär så börjar grannens hund skälla och nån bankar i väggen. -STRESSAD- Då gick jag in, la ned ...han suckar högt och bökar sig tillrätta...jag går med ramsan och han blir lika igen...

Jag väntar igen ca 7 minuter men känner mig väldigt stressad av grannens missnöjesyttring. Jag kan ju inte be honom sova borta för att vi kurar liksom...ELLER

Jag går in lägger ned honom, solfjädrar ca 45 sek och börjar mjukramsa ganska tidigt (jaaaa, jag vet ) på väg bort. Han tar bekräftelsen och somnar efter att ha varit vaken en timma ungefär.

Han ska vakna 07.30 men gubben och jag satt och pratade om natten så tiden flög iväg så vi poppade in och kikade på honom 07.45 och han ... hööögt snarkade han den lille gosepösen! Vi gjorde morgon med sång \:D/ och musik {|= i vanlig ordning och han vaknade lika glad som alltid!

En väldigt bra natt alltså, fast grannen kanske inte håller med.

MEN...tips...tips...tips...hur jag hanterar vargtimman på ett bra sätt
Jag har läst olika sätt på forumet och jag läste tipsen i boken igen i natt!

Ska jag låta honom skrika så högt så länge utan att ingripa? Vad är egentligen länge Ramsa, inte ramsa? Är det ok att ingripa med nedläggning och solfjäder efter nästan en timmas protester/frågor? Jag känner att jag inte kommer ingenom med ramsan, ska jag bara fortsätta ramsa i det läget tills jag känner att det "tar". VI försökte ju begränsa trafiken men jag kände mig som sagt lite stressad...

0r4 är ju sonens gamla amningstid och det var även anledningen till att han vid 4 månade kom från sin säng ..till vår ...han vaknade och var svår att söva om...jag orkade inte länge. Jag önskar att jag stått på mig mer då... men men

tips pepp tips pepp tips