Nu ska jag förklara lite varför jag tycker att just denna bok är viktig. Det finns ju ganska mkt litt om förlossningar och förlossningsvård.
I denna bok beskrivs förlossningsvården ingående om vad det finns för medicinska lösningar i olika situationer och dess risker. Denna info har då inte jag fått varken fr sjukhus, MVC eller på förlossningsförberedande kurs.
Förutom detta så delar Ina May med sig av sina icke-medicinska lösningar som hon samlat på sig genom åren som BM. Dessa lösningar är riskfria och någonting rätt måste människan göra eftersom hon i sitt Födelsecenter har den största andelen naturliga förlossningar UTAN medicinska ingripanden av något slag.
Förlossningsvården utformades fr två håll- barnmorskor med erfarenhet som de samlat på sig och sedan förde vidare och den vård som utformats av vetenskapen och män. Och män kan ju som bekant inte föda ändå är deras åsikter i saken dominerande för utformningen av förlossningsvården…. Som i allt annat gäller det att kvinnor inser vad som sker och kräver en förändring för vi har rätt till en förlossningsvård som är human, naturlig och omtänksam!
Jag har bara fått höra att föda gör ont förutom fr en vän som sa till mig att hon tycker det är kul att föda- hon har 5 barn. När det var dags för mig sökte jag stöd hos denna vän, för det lät ju hur bra som helst, då slog hon ned mitt hopp när hon sa ”Fast det är jätteovanligt. Det är ett undantag.” Mao förstod jag det som att jag skulle sluta förlita mig på ett halmstrå och försöka acceptera att detta blir smärtsamt, jobbigt och kanske tom traumatiskt men att det bara var att bita ihop och sedan glömma. Det enda jag visste var att endast 2 väninnor förlöst vaginalt och båda har sytts. De andra har genomgått kejsarsnitt, blivit klippta, förlösts med sugklocka, fått sfinxterruptur och Gud vet vad. Elände helt enkelt. Så jag tänkte att det här var normalt, så här ÄR det…Vilket stämmer- dvs detta är vanligt förekommande i västvärlden. Men är det meningen att det ska vara så här? NEJ! NEJ, kära kvinnor och är inte det glädjande så säg!
Jag mådde hemskt dåligt efter min första förlossning och tänkte aldrig någonsin mer genomgå detta. Men sen när jag började läsa BB och läste om Annas upplevelser så tänkte jag att är det så här enkelt- ja då ska även jag kunna föda utan att bli traumatiserad. Under min nuvarande grav så har jag övat så långt jag kunnat och funderat och kände att ngt fattades. Tron på min egen kropp och funderingar kring om varför så många förlossningar slutar med kejsarsnitt... Det kändes som jag fortf var i händerna på ngn annan... Så hörde jag om denna kvinna och började läsa.
Har då ingen kvinna som Ina May förlöst fått sys? Jo, men vi talar om ytterst få och vi talar en, två stygn. Inte 5 som är det vanligt förekommande här i Sverige. Inga sfinxterrupturer överhuvudtaget. (!!) ENSTAKA kejsarsnitt när det varit absolut nödvändigt som tex när moderkakan sitter alldeles för lågt och blockerar vägen ut för bebisen. Och även när det kommer till kejsarsnitt har hon nogsamma råd till vad man ska kräva för att undvika risker så långt det går, både för mamma och barn.
SHN, BB och detta forum har lärt mig ngt mkt viktigt- det är bäst att läsa på och utbilda sig själv, inte förlita sig blint på det som står till buds. Jag visade min förlossningsplan till min BM nu och hon var väldigt imponerad för många BM vet och kan mkt men de får inte komma till tals i utformningen av vården och vågar heller inte riktigt tro på en förlossning utan smärtlindring… sorgligt nog.
Men som Anna har skrivit och upplevt så finns det förlossning utan smärta och Ina May säger att de flesta komplikationer går att lösa finfint UTAN medicinskt tekniskt elände. I likhet med Anna är hennes råd praktiskt konkreta så man vet vad man ska be om och kanske tom bli tvungen att kräva beroende på hur landet ligger på det sjukhus du föder på. Andningsövningar och god kommunikation med sin partner är jättebra men sen finns det en till som måste vara med på banan- BM som ska vara med vid din förlossning, då gäller det att du/din partner vet vad ni ska be denna människa om!

Stå på dig- din kropp, ditt barn!
Värme! Luvisen
PS. Jag tycker att denna bok är himla intressant även för den som inte ska föda ngt mer men som tänker på sin förlossning på ett eller annat sätt för att få fördjupad förståelse för vad som hände- bra eller dåligt. Alltid skönt med ett ordentligt avslut. DS