Hej på er!
Här har vi dykt in i ångestens land.

Ellen har 8-mån-ångest och vaknar för tidigt nästan varje morgon. Strular ibland vid dagslurar och är allmänt småtjurig vissa dagar. Det är inte lätt ibland men jag försöker vara en lugn och stabil klippa. Trots:
Att jag dykt in i kris jag med.

Eller, egentligen har det ju varit det hela tiden, men jag har inte lyssnat på det örat, bara kört på mer och mer och mer. #-o Trodde ju först det var amningen, sen att det bara var sömnsvårigheter. Men det fortsatte värre och värre och till slut så orkade jag inte längre och förstod att det var något annat. Jag hade ont i hela kroppen, mest huvud och axlar och hade ångest över allt. Över att jag inte sov, över att jag inte orkade med, över att jag kanske inte älskade Ellen för att allt började när hon kom och så ångest över att jag ens tänkte så.

Ja ni förstår. Så nu är det anti-depp, ångestdämpande och samtal som gäller. Känns redan lite bättre, jag har tagit tag i det. Jag vill NJUTA av mina barn, inte bara köra på.
Elsa har blivit lite orolig tror jag, fått lite trotsutbrott och blir ledsen lätt. Ellen har väl också kännt av att jag inte mått bra antagligen. Men nu försöker jag att ta allt i så lugn takt som möjligt. Jag ska tillbaka till njutningen.
