Vi har hittills varit förskonade från en massa strul i vargtimmen..
I morse, 05.30, vaknade hela familjen av att storasyster SKREEEK
Pappa rusade in och försökte ta ut henne ur det gemensamma barnrummet så fort som möjligt men självklart vaknade även lillasyster och började skrika.
Jag gick upp och började ramsa men hörde att hon knappast låg ner, så jag smög in och ser att hon försöker ställa sig upp.
DÅ kommer ALLA (mammas) vargar
- VARFÖR TAR NI UPP MIN SYSTER MEN INTE MIG!??
VARFÖR ÄR NI SÅ ORÄTTVISA? ÄLSKAR NI INTE MIG???
(tilläggas ska att så fort hon för en kort stund tystnade så började storasyster yla i rummet bredvid...)
Mitt sunda förnuft säger mig helt andra saker än mitt hjärta och jag lyckas samla mig till att solfjädra (men den blev säkert 15 min lååång
efter ca 10 min vaknade hon IGEN och var jätteledsen / trött / arg och jag
tog efter ett tag upp henne när hon för två sekunder inte skrek.
Började genast tända och prata högt och glatt.
Både jag och pappan kände oss som två sinnesstörda människor som först med alla medel försökte få henne att somna om medan vi tog upp storasyster och sen - helt plötsligt - så sliter vi upp henne ur sängen och försöker med alla medel att övertyga henne om att DET ÄR SÅ BRA SÅÅÅ
jag vet att hon med alla medel ska lugnas i sängen och inte tas upp förrän det är dags att gå upp men HUR GÖR MAN?
Ps. hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om hur man får sitt barn att somna borta hos andra men det dilemmat bleknade mot det här...