Skall jag avbryta och göra om? Natt 5 värst hittil

[P]

Igår var det natt 5 på kuren. Jag vet inte vad som händer, men det går sämre och sämre. Igår gick han tillbaka till att vakna var 30:e minut på kvällen, sedan nästan varje timme.
Natt 1: vaknade 7ggr, en hel del buffning.
Natt 2: Vaknade 7ggr, men kortare stunder. Klarade att somna om själv ett par ggr.
Natt 3 vaknade 4ggr, buffade 1 gång efter ramsor av och till i 1h.
Natt 4: vaknade bara 2 ggr, men ganska knepig att lugna, vaken ganska länge. Buffade till slut.
Natt 5: vaknade varje halvtimme från 20-23. Jätteledsen. Somnade om. Vaknade 01 och 03, totalkris 03.
Det skär i modershjärtat att han är så ledsen. Han slutar gråta med buffning, men går igång igen på ramsan. Jag går iväg och låter honom gråta innan jag ramsar igen. Är detta normalt? I boken verkar de flesta sova som grisar natt 4 redan.
Vad jag inte riktigt får ihop det är att inga barn skall gråta sig till sömns enl SHN-kuren, men samtidigt skall man gå iväg och låta de sköta sina "livskriser" själv. Då blir det i vårt fall så att han skriker sig till sömns.
Jag gjorde ngt förbjudet inatt , jag tog upp honom till slut efter 03. Sov sedan till 06. [-X Jag stod inte ut. Han sträckte sina små armar mot mig och efter X antal skrikperioder orkade jag inte mer. Hur länge skall de få ligga och skrika?
Hoppas på tips från någon. Jag känner mig helt slut nu och vet inte hur jag skall fortsätta från nu. Jag vill inget hellre än att det skall fungera. tacksam för svar.

[Karin Svedberg]

Hej!
Här kommer lite peppning!!!

Känner igen mig i dina undringar, för det händer fortfarande att vår son ibland vaknar och skriker, blir riktigt ledsen (som han ju inte får) och ingenting tycks hjälpa. Vi började kura honom i mitten av november och processen har böljat fram och tillbaka långt snårigare än vad jag fick uppfattningen av att det skulle vara i boken. Men så var vi också utmattade och otåliga när vi startade kuren. Mer desperata än inspirerade. De svårigheter vi stött på beror vad jag förstår enbart på en enda sak: min/vår svårighet att framhärda attityden av självklarhet i de stunder då det krisat ihop sig riktigt. När han skriker trots ramsor och buffningar. Men jag tror precis att det är som Anna skriver att alla tvivel man själv har följer med in i sovrummet på en gång. Barnet oroas av att man själv oroar sig. Så vad göra??? När klockan är tre och barnet skrikit i timmar så hela trapphuset vaknat är man inte så kaxig.

Ni är inne på er 5:e natt så det går inte att begära att allt ska sitta som berget då. Men vad du beskriver är ju en förbättring de fyra första nätterna och det är bra! Hoppas att ni kan ha lite is i magen för det kommer att bli ännu bättre jag lovar! Även om det forfarande inte funkar hundra för oss ännu, har vi i alla fall varit med om att det bitvis fungerat riktigt bra och det stärker oss att veta att det går. Att vi sedan dabbar oss och faller till föga för vår egen oro är en annan femma!! Det betyder inte att metoden inte funkar, snarare att det tar längre tid innan den sitter. För det drar ut på tiden om man inför andra aktiviteter än verktygen är min bittra erfarenhet. Även jag har tagit upp, klappat, pratat istället för att strikt hållt mig till ramsor, tillrättalägganden. buffning. Då blir barnet förvirrat och undrar vad som egentligen gäller.

Det brukar hjälpa mycket för mig att tänka att det för det första inte är farligt att han skriker, men att det är min uppgift att hjälpa honom bli lugn. Efter hand blir man också bättre och bättre på att urskilja hur barnet skriker. Det hörs skillnad på ilska, ledsenhet, gnäll, tjat och så vidare... Det blir då lättare att veta när man ska sätta in stöten och ramsa. Jag fick tipset att ramsa först då man vill gå in. Det hjälper att inte ramsa för mycket då man ju tilll slut bara stör. Däremot är det absolut förbjudet att skrika sig till sömns Bekräftelsen är jätteviktig. Läs på om den i boken. Får barnet inte somna med den lugna, mjuka ramsan i bakgrunden har hon/han ju egentligen aldrig lugnats och ramsan biter inte fortsättningsvis.

Så stärk attityden tusen gånger om och vila i att det kommer bli bättre. Kan våran lilla skrikhals lugnas kan garanterat eran det också.

Lycka till!
Karin

[Lottanen]

Hej!

Det går inte enligt boken för oss heller och varvar sinnestillstånd mellan kaxig och osäker rätt ofta. Men hägrar om nätter med sömn. Det och att min son ska få vila ut är min drivkraft.

Jag håller verkligen tummarna hårt, HÅRT för att det ska gå bra för er!

Hälsningar från en i ungefär samma situation (4:e kurnatten pågår).

Lotta

[juline]

det här känner jag igen!

Vi började starkt men ungefär natt fem så vände det även för oss

Jag gick in här på forumet och försökte få folk att bekräfta att det som skedde var det "bakslag" som man ofta kan vänta sig men fick det dementerat av AW själv.
Anna trodde att vi hade för lååånga och utdragna läggningsrutiner vilket stämde!

Jag vet inte om så är fallet för er men något som är säkert är att nu har lill-killen fattat vad det här handlar om! Nu vet han att ni tänker lägga ner honom och sen tar ni inte upp honom igen.

Försök locka fram "skrattet till gonattet", lägg honom sen SNABBT och med all säkerhet och självklarhet som ni bara kan framkalla så att han får känslan av att det här är helt OK!

Vi börjde för en månad sen och vår tjej blir ofta lite ledsen när det är dags att lägga sig (kanske mest för att hon vill vara med storasyster heeela tiden? orsakerna kan säkert variera!?)
men när vi med världens mest övertygande händer 8) lägger på henne täcket och trycker till med en snabb solfjäder, suckar hon nöjt och slappnar av i hela kroppen...
Sen blir hon lite arg när man släpper igen men då plockar man fram den mest självklara stämman 8) 8) och ramsar sig ut ur rummet!

Jag förstår verkligen er ångest - den kändes ända hem till mig och smittade till och med! men visa den inte för honom!!! Han blir bara ännu mer ängslig och frågande om ni bekräftar hans oro med er osäkerhet... 8-[

LYCKA TILL och sov så gott (inom snar framtid)

[P]

Tack för peppande svar!
Vi körde på igen med kuren, utan napp, på mage, utan mat, utan att ta upp - alltså helt enligt boken. Han fick låta en hel del, jag valde att tolka det som frågor (som AW uttrycker det) istället för skrik. Jag var inte lika tjatig med ramsan utan bara när han skrek upp sig. Nu är vi inne på natt 11. Hans vargtimme är mellan 20-21 verkar det som, men det går så oerhört mycket bättre nu! Inatt vaknade han vid 21 (hade bajsat, vi bytte i sängen), somnade efter viss övertalning och sov i ett svep till 04!!! Rekord! Somnade om på ramsa, sov till 07! Det fungerar verkligen. Jag är glad att vi inte gav upp efter den där vidriga natten , då hade ju alla skrik nätterna innan varit förgäves. Vi tror verkligen på den här kuren och kör på. Han skall väl börja sova 12-timmars pass snart han med.
Tack!

[Lottanen]

GRATTIS!

Ja, vår kille sov sin första hela natt i sitt liv i förrgår natt!!! Vi trodde ju att han inte KAN sova hela nätte, men nu när vi vet så finns det ingen återvändå (han avslöjade sig själv lixom.. ). I natt vaknade han två gånger och grät ganska mycket så att jag fick gå och lägga honom tillrätta, men båda gångerna gick det på typ ett par minuter. HELT FANTASTISKT!

Hur som helst vill man aldrig gå tillbaka till hur det var förut!

LYCKA TILL i fortsättningen och hoppas ni får uppleva en hel natts sömn mycket snart!

(Vi är inne på andra dagen på uppföljningsveckan, så vi är inte helt färdigkurade ännu och ändå har det gått så bra hittills).

/Lotta