Min son har världens separationsångest på dagarna, trots att jag sedan födseln försökt vänja honom vid olika människor och känna sig trygg hos andra. Är verkligen inte överbeskyddande (fast kanske mot vargarna på natten?!). Men sedan ca 3 veckor tillbaka har han blivit jätteledsen så fort jag går ur synhåll. Det är sen dess han har haft svårt att somna också (vaknat flera gånger per natt har han alltid gjort). Innan har han varit ganska lätt att få somna om, trots att han vaknat flera gånger/natt.
Jag vet att det just nu under hans 8-månaders ångest är superbra att börja kuren så att han äntligen ska få börja sova
, men det känns som att man inte direkt har oddsen med sig, för en nybörjare som jag.Nu till det jag hade att säga egentligen. Så fort jag la ned honom i sängen efter go´nattskrattet så började han skrika igen. Buffade 1x4, la på täcket och ramsade på väg ut. Han skrek exakt lika mycket som första, andra och tredje kurnatten. Påminde 1x4 vid dörren utan svar. Tänkte fortfarande på att jag minsann inte ska in, så jag gick till köket och började diska i stället. Hörde hans skrik hela tiden, så jag gick till dörren och påminde. Nu vet jag ju att man inte ska slösa med verktygen heller så det fick bli 1x4. Ingen reaktion, skriket fortsatte. Påminde 1x4 igen med ännu-mera-världens-magkänsla, men fick ingen reaktion. Så jag gjorde det, jag gick in...
. Så fort jag kom in blev han lugn (som vanligt). Snabb tillrättaläggning, 1x6 buffning, snabbt tryck över ryggen och ut med ramsan och då börjar skriket igen. Påminner 1x4 vid dörren, ingen reaktion. Påminner 1x4 igen och ingen reaktion. går då in (då han givetvis lugnar sig direkt), är lite småarg, lägger tillrätta, buffar 1x4, sätter på täcket samtidigt som jag påminner 1x4. Han är lugn tills jag tar bort händerna igen. Nu har jag bestämt mig för att ungen ska få skrika om han vill (jag vet, det är ju liksom inte meningen 
). Går ut och bekräftar, eftersom han inte skriker utan gnyr lite grann. När jag satt min fot utanför dörren börjar han småsnyfta/klaga? (mammas hjärta brister), men jag går lugnt in till vardagsrummet och datorn och börjar skriva det här. Hörde honom snyfta/klaga? i ca 5 minuter innan han tystnade. Hela denna process tog 18 livslånga minuter. Pust. Men han somnade! Själv!!!Varför är jag så himla blödig, det är liksom inte min stil? 8) Eftersom jag aldrig har hört vår lille krabat skrika/gråta speciellt mycket då jag snabbt har funnits på plats med tutte (förut) eller famnen (nu), så har jag lite svårt att avgöra vad han menar med sitt gråt/skrik.
Kan någon hjälpa mig med att förklara när man vet att man ska gå in för att köra beskedet? Det är ju 4:e natten, så det borde ju inte ske...
Tack på förhand. Sitter klistrad vid datorn för att skingra tankarna från sovrummet.
/Lotta
Lotta
När han protesterar kan du gott mala på med ramsan och hänga med i hans svängar. Ligg en tonart högre och följ hans kurva. Känn det som att du solfjädrar med trycket i ramsan - då blir det rätt!
Lotta
?