Nyfödd tröttis

[hannah]

Tack för tipsen Tetz, det låter som att du tror det är ett övertrötthetsproblem? Tänker också det och hoppas att det ger sig nu när han sover mer ostört de sovpass han har. På natten, mellan 19-07, vaknar han inte alls (så att vi märker det i alla fall) knappt ens när han får käk 22 och 04.
I dag har han sovit 2,5h, 2h10min och 1h10 min (på lunchpasset väckte jag i en synlig skarv och sista passet slumrade han mest lite omvartannat i 40 min innan han somnade riktigt och väcktes 17.30). Rätt mycket sömn alltså och därav korta vakenpass på max 1,5. Tyvärr hjälpte inte detta i dag utan han började skrika och se förtvivlad ut direkt efter amningen, som i och för sig var exemplarisk för att vara så sent. Han har ätit bra över hela dagen, och på natten, detta dygnet.

Det har fallit sig så att jag inte ammar enligt SM. M, liksom systern, vill sällan han påfyllning utan verkar föredra att köra rubbet i ett svep (med rapar som enda avbrott). Han visar tydligt att han vill ha mer käk när han sugit klart på första och det är så tomt att han inte ens ids försöka mer. Så jag ger honom andra på en gång, sen skötning. Därefter har jag erbjudit ersättning de senaste dagarna, men sällan vill han ha. Han har börjat kräkas mer också och det hade säkert avhjälpts med en liten paus mellan första och andra bröstet. Hur som helst, kan kvällstrasslet handla om
mat och hur den äts!

Lurigt, men jag kör på som jag gör och hoppas att han kommer i fas och blir mer tillfreds. Storasyster var ju likadan, men då var jag ju själv väldigt osäker, och hon slutade skrika helt innan hon var tre månader och har sen dess haft ett sånt fantastiskt humör att hon är känd för det. Hoppas på en till sådan och kan i så fall stå ut med lite trassel nu. Frågan är hur kul det är att vara en liten trasslare? Ja ja, jag hjälper honom så gott jag kan.
God natt!

[hannah]

Ok, man ska inte ropa hej.... Men här kommer en liten rapport.

Denna veckan har ju varit den första riktiga vardagsveckan och där jag har varit hemma utan man. Var i ärlighetens namn lite nervös, men, jag har ju helt fantastiska barn!!

Så här tror jag. Lilla M är två månader och redo för uppstyrning av rutiner. Detta sammanföll så lämpligt och bra med att vardagen började med vanliga sysslor och öppna förskola för stora tjejen. Rutinerna liksom bara serverades. Och togs emot med öppna armar verkar det som. Bara under veckan har jag sett en imponerande utveckling mot en mer stabil kille. Sömnen har skötts med färre och färre skarvar och amningen funkar utan minsta bråk och tydligen blir han mätt! I dag var det så tydligt. Han vaknade efter två timmar och åt direkt från båda brösten. När han släppt och inte verkade vilja ha mer, var han ändå inte riktigt sig själv. Lite gnällig och lite orolig. Lade honom till bröstet igen och fick med varsam men bestämd hand tvinga munnen mot maten. Så sög han och sög och somnade. Lät honom hållas en stund och fick då se hur han vaknade till och åt en slurk till varpå han verkligen slog upp ögonen och var GLAD och NöJD.

Även kvällstrasslet verkar vara på väg bort. I går höll han humöret nästan hela vägen i säng. Och nätterna. Ja, han somnar strax efter vi lagt honom vid 19 och får mat i sömnen (som de senaste dagarna inte varit så mycket, bara 60ml) sover sen oftast utan uppvak tills han får mat vid 04. För ett tag sedan fick vi ställa klockan, men nu börjar han böka prick 4 och hinner ändå inte vakna innan jag tar upp. Efter det sover han gott till 07 då han numera också vant sig vid att det är morgon och vaknar själv.

Så vi har det ganska bra. Och att få i hop dagen med Storasysters behov är inga problem. Hon är ju snarare en assistent än någon jag måste passa. När jag ammar passar hon på att mysa med bok tätt intill, men först hjälper hon mig att hämta grejer och ta av mössa och kläder på M. Inget kläng för att bevaka sin position och ingen svartsjuka mot lillebror. Under veckan slog det mig att det ju såklart inte bara är för hennes egen skull hon inte börjat på dagis än, utan för att jag faktiskt behöver henne. Dagarna hade ju varit så mycket tråkigare utan min fantastika kompis som dessutom är bäst på att hålla M på gott humör och bistå mig med det ena och det andra. Stor vinst för alla inblandade att skita i dagis när jag ändå är hemma!

[Tetz]

Denna veckan har ju varit den första riktiga vardagsveckan och där jag har varit hemma utan man. Var i ärlighetens namn lite nervös, men, jag har ju helt fantastiska barn!!

Det låter härligt! För mig väntar det livet på måndag

Även kvällstrasslet verkar vara på väg bort. I går höll han humöret nästan hela vägen i säng. Och nätterna. Ja, han somnar strax efter vi lagt honom vid 19 och får mat i sömnen (som de senaste dagarna inte varit så mycket, bara 60ml) sover sen oftast utan uppvak tills han får mat vid 04. För ett tag sedan fick vi ställa klockan, men nu börjar han böka prick 4 och hinner ändå inte vakna innan jag tar upp. Efter det sover han gott till 07 då han numera också vant sig vid att det är morgon och vaknar själv.

=D> Bra jobbat! Så skönt för alla inblandade när det där sabla trasslet försvinner.

Inget kläng för att bevaka sin position och ingen svartsjuka mot lillebror.

Visst är det ljuvligt Fortsätt jobba på så fint

[hannah]

Jag måste ändå fråga. Kan missnöjda vakenpass bero på att barnet behöver mycket mer än 16 timmar sömn?

Som jag skrev ovan sover vår lilla kille väldigt bra nu för tiden. På nätterna väcker vi för båda 04 maten och för morgon. Ibland kan han börja skruva på sig några minuter innan larmet går, men vaken var längesedan han var. På dagarna kan det ibland skarvas efter en timme men den är lätt att ta sig förbi (med nappen, hm, och vagning som markering). Efter skarven sover han sedan som en stock tills jag väcker.

I dag gick han sova över 17 timmar totalt och ändå är han inte nöjd. P morgonen är han en solstråle i 1,5h men sen blir den tiden kortare och kortare för att sista passet inte vara nöjd alls. Eller, nu är jag orättvis. Han kan ha bra och dåliga dagar och det blir ju ändå bättre och bättre om man ser tillbaka bara en vecka.

Jag har själv 3 teorier:

Att jag inte lyckad väcka efter naturliga sömnpass. Om han skarvar borde jag kanske räkna tiden därifrån. Det har jag inte testat, men vet heller inte om han är på sämre humör efter ett skarvat pass.

Att han egentligen är mer hungrig. Eller får ont i magen av att ha svept båda brösten för fort. Men påfyllning är bara att glömma när han är på surhumör.

Sover för lite eller för långa vaken pass. Jag håller honom vaken runt två timmar med mycket uppmuntran. Om jag behåller antal sovtimmar men kortar vakenpassen, måste jag ju lägga in 4 sovpass?!

En fjärde tanke är att fortsätta som jag gör och tro att det kommer att styra upp dig med tiden.

Idéer någon?

[Sarisparis]

Hej hannah

Jag måste ändå fråga. Kan missnöjda vakenpass bero på att barnet behöver mycket mer än 16 timmar sömn?

Ja, det tror jag. Min lille grabb sover mer än sexton timmar per dygn och han är drygt tre mânader. 8)

Denna veckan har ju varit den första riktiga vardagsveckan och där jag har varit hemma utan man. Var i ärlighetens namn lite nervös, men, jag har ju helt fantastiska barn!!

:thumbsup: Du ser, det kommer att gâ alldeles otroligt bra!
Särskilt som dina barn har en helt fantastisk mamma!

[hannah]

Ok, jag ska ge honom rejält med extra sömn på dagen ett tag. Eller i allafall vänta tills han börjar vakna själv. Han är inte direkt en blixt när det gäller att slå upp ögonen om vakna så man har god tid på sig att väcka själv eller ta upp halvsovandes bäbis.

Just nu är jag själv lite krasslig och det om något har jag fasat för då jag är ensam med två. Men, ett snabbt återinförande av ensamlek (togs emot med en applåd!) samtidigt som lillen sover fm luren, så fick jag en timme till på soffan. Nu sover båda 2 timmar lunch och vips är jag tillbaka till soffan. Inte speciellt jobbigt! Det är så coolt att verkligen ALLA mina vänner hade fel om hur det är att ha två barn hemma. Visst, det kan bli lätt kaos runt middagstid på kvällen när lillkillen börjar tröttna på oss, men det är ju inte som att det alltid var perfekt innan heller. Varken innan M eller då vi var helt ensamma. Fasen va bra att Anna Wahlgren finns och bemödat sig att dela med sig av alla kloka självklarheter!

[Sarisparis]

Ok, jag ska ge honom rejält med extra sömn på dagen ett tag. Eller i allafall vänta tills han börjar vakna själv. Han är inte direkt en blixt när det gäller att slå upp ögonen om vakna så man har god tid på sig att väcka själv eller ta upp halvsovandes bäbis.

Släpp inte tyglarna helt bara, att fâ äran att väcka är en fin investering i framtida sömn, han lär sig att du hâller koll.

Just nu är jag själv lite krasslig och det om något har jag fasat för då jag är ensam med två. Men, ett snabbt återinförande av ensamlek (togs emot med en applåd!) samtidigt som lillen sover fm luren, så fick jag en timme till på soffan. Nu sover båda 2 timmar lunch och vips är jag tillbaka till soffan. Inte speciellt jobbigt! Det är så coolt att verkligen ALLA mina vänner hade fel om hur det är att ha två barn hemma. Visst, det kan bli lätt kaos runt middagstid på kvällen när lillkillen börjar tröttna på oss, men det är ju inte som att det alltid var perfekt innan heller. Varken innan M eller då vi var helt ensamma. Fasen va bra att Anna Wahlgren finns och bemödat sig att dela med sig av alla kloka självklarheter

Hâller med helt och hâllet. Jag hâller pâ att ta mig ur kvällskaoset (även om det tog ett tag att hitta Den Ultimata Planen, om du vill kan du kika i min trâd Nils och brorsorna om vâr resa mot Den Ideala Dagen - vi är inte framme än, men jag känner att det närmar sig! )

Ta väl vara pâ din egen tid, spring inte runt och fixa med allt som mâste göras, det kan du göra med de smâ. Vila! Gör det DU gillar och som gör dig glad, dâ orkar du vara en glad mamma sen och dâ gâr allting sâ mycket lättare.

[hannah]

Hej igen!

Nu känns det som att det börjar hända grejer. Killen är ju 2,5 månad och jag vet inte om det är en tillfällighet, men det är som att han vaknat upp ytterligare ett steg och insett att livet inte bara handlar om att äta, sova och fylla blöjan. Visst, han har tittat på grejer och varit nöjd korta stunder under en fin mobil. Men det är liksom som att det kryper i kroppen på honom, och han är verkligen inte nöjd hela vakentiden. Men nu i två dagar har han varit så med att han t.o.m. kan skratta precis innan jag lägger ner honom i vagnen. De läggningarna är alltid smärtfria, han får sin napp, jag vagnar några tag för att markera, skakar och går. Så kan jag sen kika på honom där han ligger med öppna ögon som sakta blir smalare och smalare. Mysigt. Men så är det ju inte alltid förstås. Drar man ut vakentiden lite för länge och han fastnar i skriket, ja då behövs det hjälp att komma till ro, och skarvas kan det också göra lite när som helst (nästan varje gång har jag kunnat förutse det, då har jag inte lyckats mata så mycket jag vill. En gång somnade han inte ens om och då tog jag snabbt upp, gav käk från ena bröstet och lade sedan snabbt ner igen. Då sov han vidare tills jag väckte!). Men allra allra oftast skarvar han inte och det är en trött bäbis man får väcka.

Senaste tiden har jag gett lite mer sömn på dagarna än jag trodde han skulle behöva. Mer än 17h/dygn ibland. Speciellt om han skarvar kan 1,5 få bli 2h och sista passet som bara borde vara 20 min kan bli över en timme. Men, nu när jag märker att han är piggare och piggare, så ska jag nog vara lite vaksam så att han inte kommer på att han ska vara pigg på natten också. Gissar att det snabbt kan komma ett hopp där han helt plötsligt klarar sig med 15,5 timma och då gäller det väl att skära ner på rätt ställe.

Vi har sen några veckor gjort så att M får flaskmat vid 22.30 typ, när vi går och lägger oss, sen har jag tagit upp och ammat vid 04. Ofta har vi vaknat av larmet innan han har vaknat. Senaste dagarna tycker jag att han har varit lite väl ointresserad av mat på morgonen. Vid 04 har han däremot ätit tills allt är slut,, oavsett hur mycket han fått i sig vid 22.30. Nu tycker vi att det är dags att skapa lite längre pass mellan maten, så 04 maten togs bort i natt. Vi var laddade. Jag nere i källaren med öronproppar, redo att komma upp någon gång på morgonkvisten som är tidigare än 07, och min man tillsammans med M i sovrummet. Första pip kom 05.45 och sov sen vidare, ryckigt och vagnigt, tills han definitivt var vaken (sa min man som kom och hämtade mig) 06.40. Då jag kom upp var det knäpptyst i vagnen och jag fick vila 10 minuter till. Men när han började frusta lite lätt gjorde jag snabbt morgon för att få "väcka". Jag är i alla fall nöjd och stolt över lillkillen och även hans pappa som är cool och inte tyckte att detta var någon större grej.

Resultatet blev en nöjd och solig kille hela dagen som dessutom åt alla målen betydligt mer koncentrerat än innan. Härligt! Tyvärr trasslade vi till det på slutet och fick inte honom i säng i tid för sin tredje lur. Vi höll honom vaken sista stunden i bilen och skyndade sen in för att lägga, men då kvicknade han till och sömntåget var liksom förbi. Men trött var han och det var alldeles förskräckligt svårt att komma till ro i vagnen. För att inte pajja den så fina dagen helt, så fick han den luren komma upp och sova 20 min bärsjalen på mig. Det blev ändå lite tokigt och när han vaknade var det bara 1 timma kvar till läggning 19.00. Det fick bli 19.20 och sen hörde vi stön och bök ända till 20 innan han somnade på riktigt.

Trots småkrashar lite då och då, så är ju dagarna väldigt stabila för att röra en sån här liten. Jag är helt otroligt tacksam för hur det utvecklats. Och stabilare blir det, så jag tror att jag snart kommer att ha bättre koll på hur mycket sömn han behöver och kan köra på schema. Redan i dag är ju tiderna nästan helt fasta. Det är egentligen bara de två sista lurarna som varierar med en halvtimma, både på längd och läggtid. När jag får bättre koll hoppas jag att nattläggningen kommer att styras upp lite bättre. Som det är nu kan det antingen behöva vagnas rejät i ett par minuter, eller så lägger vi bara och går ut. Oavsett så kan det ta allt från 1 minut till 1 timma då vi hör att han inte sover utan bökar och frustar lite då och så. Bara lågmält och utan att fråga oss, så han får vara i fred. En timmas bök är dock lite mycket i min smak, och jag tror att det är dagens sovtimmar snarare än hunger som avgör.

Så är det i vårt liv just nu! Jag har ingen direkt fråga utan kände bara att jag ville berätta hur vi har det och hur mina tankegångar går. Om det ringer en klocka för någon, så säg gärna till. Det är lätt att bli hemmablind och hamna i dåliga vanor även om man tror man har koll!

Go kväll!

[Tetz]

Ni jobbar på fint! Att slippa mata där vid 04-tiden låter riktigt skönt =P~ Jag håller helt med om att de små vaknar ytterligare ett snäpp vid den här åldern, och det är ljuvligt

Fortsätt jobba på och lära känna varandra

[hannah]

Tack Tetz!
Vi jobbar på och i dag kom ett litet bakslag i form av skarv efter 30 min som inte blev fortsatt sömn. Har ju hänt en gång tidigare och då tog jag upp och matade. Samma i dag när jag vagnat till och från i 30 min och även nu var han vrålhungrig.

Ska erkänna att dessa små strul fortfarande stressar mig, men denna gången är jag bättre på att släppa det och låta det bli som det blir. Och det BLIR fortsatt strul under en sån här dag, men inte värre än att han somnade samma tid som vanligt och nog borde ha fått i sig samma mängd mat. Men det hör med skarvar alltså, det ÄR ju alltid maten det handlar om men oftast kan han ju somna om. Men då ska nappen i (och ibland ur!) och mysig vagning till för att han ska göra det. Ser att det är lätt att hamna i träsk och ska nog se över mitt beteende där. Somna om själv vet jag mycket väl att han kan, det gör han hela nätterna och många gånger på dagen också. Men inte när man är hungrig såklart.

Min huvudplan för lilla M är att se framåt, ta det lugnt och inte navelskåda mina metoder och beslut för mycket och framför allt lita på att M kommer att fortsätta bli bättre och bättre på att reda ut sina situationer själv.

I morgon är en annan dag och då är denna dagen gammal.

[hannah]

Hej!

Jag blir verkligen inte klok på hur mycket killen behöver sova. I går då han inte skarvade på sina dagpass så lät jag det bli 12-2-1.5-30. Natten blev lite kortare än 12 då han bökade i säkert 45 min. Sista passet på 30 vaknade han själv på.

Vi har ju tagit bort nattmålet vid 04 så att han får sammanhängande sömn 22.30-07. Detta har ju funkat superbra i tre dagar med bara 1-2 uppvak. Alltid strax innan 6, men han har där somnat om efter några minuter med vagning. I natt var det däremot helt annorlunda. Från 04.40 var han vaken till 06.30. Det är min man som tar nätterna men det lät på honom som att det varit ett konstant bökande. Halv sju somnade han och lät igen 30 min senare. Då tog jag upp. Som sagt, jag vet ju inte om han sover för mycket eller för lite på dagen. Jag måste ju alltid väcka efter långpassen!

Skarvar. I går skarvade han inte. Troligen för att jag fått i mer mat och att jag dessutom lagt på mage igen. På nätterna sover han alltid på mage i sin vagn, men på dagarna började jag lägga på sidan för ett tag sedan för att vänja honom. Om ett tag får han inte plats på mage i utomhusvagnarna (vi har en enkel och en tvilling) och då vet jag inte hur jag ska göra annat än att lägga på sida eller rygg. Hur har ni gjort

[titti_lie]

Vi har lite samma problem med vagnen ute nu, vår minsta ryms bara på rygg. Vi har lagt på rygg, lagt en snuttefilt över ansiktet och hon har somnat bra. Då är hon också äldre än er, så det kan ju spela roll. Inne sover hon lite hur som helt, vrider sig som en mask och ligger ibland på mage och ibland på rygg. Hon ligger ju inte bara som vi lägger henne.

[hannah]

Ok, det är ju en tröst att det kan funka senare i alla fall. Just nu sitter jag på altanen och har vagnat en skarvare trots magläge. Varför skarva när man var så mätt att det sista som gick ner kom upp? Jag känner att jag är lite allergisk mot skarvandet. Tur att storasyster sover samtidigt så jag inte behöver sno av hennes redan decimerade tid när jag ska fixa skarvar. Ska erkänna att jag faktiskt längtar efter att lillen ska bli så stor att han inte behöver sova så mycket. Sååå skönt att slippa ha koll på flera sömnpass som kan skarvas och försöka lista ut varför. Men, jag vet att jobbet de första månaderna är så viktiga för vidare rutiner, så jag ifrågasätter inte att det behöver göras.

Men är det någon som har idéer om totala antalet sömntimmar för denna snubben? Och sen undrar jag om han kan vara mer hungrig ändå. Han får ju inte längre nattmålet vid 4 där han annars ätit jättemycket. Kanske tar lite tid att ställa in sig så att samma mängd går i under dagen i stället?

[Tetz]

Jag känner att jag är lite allergisk mot skarvandet.

Då är vi två! Och jag längtar också lite efter färre sömnpass 8)

Han får ju inte längre nattmålet vid 4 där han annars ätit jättemycket. Kanske tar lite tid att ställa in sig så att samma mängd går i under dagen i stället?

Absolut! Det kan ta lite tid, och har han sovit lite halvtaskigt framåt morgonen så kommer han vara lite tröttare på dagen. Och det i sin tur gör att han kanske inte orkar äta fullt så mycket som behövs Så mata mata mata på! Snart är han tre månader och då får man smygstarta med lite gröt 8)

Ca 16 h sömn per dygn är vanligt för 2-månaders, vid 3 månader brukar det vara en halvtimme mindre.

[hannah]

Hej,

Tidigare i veckan var jag på föräldrargruppmöte med BVC. Det handlade om sömn och de två tjejerna som höll i det överraskade med att lyfta fram den enorma vikten av att ha rutiner för att barnet ska må bra och sova gott. Förrutom rutiner tryckte de på "attityden" och att sömn och mättnad hänger i hop. Vet man att barnet är mätt, och har fått alla andra behov tillfredställda, ja då skulle man ha lite is i magen och känna dig trygg med att låta barnet vara kvar i sängen.
Jag blev faktiskt överraskad. Vi har flyttat och således bytt BVC sen vårt första barn och min erfarenhet från flesta BVC var att de var helt tandlösa när det handlade om sömn. INGET ansvar lades på föräldrarna.

Jag satt och tänkte på detta häromdagen när jag satt och vagnade en skarv och liksom kom på mig själv med att varken följa AWs eller BVCs råd om att lita på att barnet är mätt (osv) och mest troligt är arg för att han vaknade. Så jag vagnade några tag för att markera en sista gång och gick sen därifrån. Ja, sen vet ni ju förstås vad som hände- han somnade om såklart och fick väckas långt senare. Samma sak nästa sovpass som, liksom alla läggningar innan, började med gallskrik. Har sista tiden fått vagna mer och mer för att han ska somna (inte speciellt länge, men ändå!) men denna gången vagnade jag som markering, skaket och sen gå där ifrån. Efter någon minuts skrik som blev gnöl som blev lite svagt frustande som blev sömn. Det passet skarvades som vanligt, MEN han somnade om själv efter någon minuts skrik-gnöl-frustande....
Detta berättade jag för min man som då erkände att han mesvagnade mest hela tiden efter att lillen vaknat för tidigt på morgonen. Någon gång hade han somnat om direkt, men oftast hade han vagnat till och från i 1-2 timmar!! Nästa natt bestämde han sig för att vagna så lite som möjligt och hellre stoppa in öronproppar för gnölet. Resultatet blev slående, 4 korta markerande vagningsomgångar krävdes under 10 min innan det blev skrik-gnöl-frust-tyst. Nästa natt samma sak i vargtimmen, men då räckte det med en kort omgång och sen låta lillen gnöla klart själv. I natt däremot vaknade han strax efter 6 och låg och gnölade i intervall ända till 6.45 då jag tog upp.
Dagpassen som följt har fortsatt vara bra, skarvas det klaras det själv eller med en påminnelse med kort vagning.

Ni som är rutinerade tycker såklart inte att detta är konstigt. Det som är konstigt är i så fall att jag inte fattat tidigare. Med syrran tog det ännu längre tid innan jag kunde läsa av hennes ljud, så jag borde ju ha varit lite mer lyhörd från början nu, kan man ju tycka.

Och så mat. Mer mat tjatad det om och jag har tyckt att jag verkligen inte får i mer trots att min magkänsla säger att han verkar hungrig och sur över att mjölken är slut. Otaliga gånger försöker jag med flaska efter men aldrig att han vill ha. Nu vände jag på det istället så att jag börjar med flaskan 60ml och låter honom sedan tömma brösten. Så där gick det visst i mer!

Ok, så mindre vagnande och mer mat har gett oss en kille som sover betydligt säkrare, som läggs utan skrik (oftast) och som under vakentiden är NÖJD. Phu, det är SÅ skönt att slippa skriket och tänk va skönt för honom att slippa skrika!

Vi är på en bra väg tycker jag. Men än är han liten och vi har lång väg att gå. Fortfarande försöker jag förstå hur mycket sömn han behöver men tror att det lutar åt att han behöver minst 16.5 helst 17. Men då blir det å andra sidan en timme tidig morgon verkar det som. Utmaningen är alltså att helt komma ifrån kvällstrasslet och samtidigt få morgon kl 07.00!

Vi kämpar på. Eller ja, vi jobbar på det i alla fall, men mest har vi det rätt gott och fint ihop!