Jag har några frågor om fostran...
Egentligen är min pärla "för liten" blir 1 och ett halvt i mitten av oktober, men jag behöver tips på "positivt tänk" kring det här. Kan han redan vara i förtrotsen? Han gör inte tvärtom vad jag säger och kan inte säga nej än men han testar mig känns det som. Och när han själv fixar och donar och något inte går som han vill, traktorn ramlar ner för trappan som han har dragit den uppför eller skopan tippar åt fel håll, blir han jättearg på sig själv och slår ibland huvudet mot golvet.
Lillebror har ju kommit och det är svårt att alltid klappa fint.... Som öm moder känner jag mig jättestressad över det här.
Storebror är med så mycket jag fixar vid blöjbyte, ligga på mage på golvet osv.Jag har BB och vi kör med Oj då, handen om.... klappa fint. osv.. Men ibland känns det som om han blir ännu mer sporrad att luggas eller nypas om jag säger till... Storebror är jättegosig oxå och han kan klappa JÄTTEFINT, pussas och gosa.... Men ju längre han håller på desto hårdare blir pussarna och klapparna. Och jag känner mig färdig att bryta ihop fram emot eftermiddagen... När han klappar katten är det oxå jättefint eller hårt, ibland låtsas jag inte se, tänker att katten säger väl ifrån förr eller senare, men så kan jag ju inte göra med lillebror. Han säger visserligen ifrån men kan ju inte direkt försvara sig.
Jag är rädd att jag ska "förstöra" storebror... tjata för mycket, tjata för lite... Jag ska ju leda och guida honom, inte göra honom besviken, inte hindra... Men ibland måste jag helt enkelt lyfta bort honom! Vad ger jag för signaler då?
Det här hårda klapparna tenderar att inträffa när jag ammar. Skulle vilja sitta i ett älgtorn så att det blir lugn och ro, men jag vill ju vara tillgänglig för storebror oxå.
En traktor som välter nedför hela trappan är ju jättedum! FY traktorn, som den bär sig åt. Ni blir arga på den tillsammans, paktar alltså. 
På så vis godkänner du hans reaktion och delar besvikelsen.
Storasyster f feb 07