Problem nr 1: Dagens känsliga passager

[chokladkaninen]

Hej kära forumister!

Jag har - som de flesta, antar jag, det känns rätt mänskligt - några tillfällen under dagen då jag har svårare än vanligt att uppföra mig mot barnen. Det gäller morgonen, då jag är morgontrött, och halvtimmen före lunch och middag, samt ibland sista stunden före läggning. Alla de här stunderna har gemensamt att jag är trött och/eller hungrig och lätt blir stressad och förlorar humör och tålamod, istället för att förhålla mig saklig, vänlig och - gärna! - gladlynt, vilket är vad jag strävar efter och oftast lyckas med.

Eftersom jag har varit hemma mycket med barnen (i våras på 80%) har jag inte tyckt att det spelar så stor roll att dessa passager på dagen är svåra. Jag har tillbringat mycket tid med barnen ändå och haft många tillfällen att göra dem delaktiga i diverse sysslor, så jag har bedömt att det är OK om de t ex tittar på Bolibompa medan jag lagar middagen, eftersom jag vet att det är ett tillfälle då jag är en mindre bra guide.

Men nu ändras detta: barnen börjar på dagis, och jag inser att jag flera dagar i veckan bara kommer att träffa dem på morgnarna och på eftermiddagarna/kvällarna - vilket ju innebär att jag måste ta vara på den tid som bjuds att göra dem delaktiga. T ex kommer vi att behöva laga mat tillsammans de dagar det är jag som hämtar dem för att få till den sociala delaktigheten - och då krävs det ju att jag klarar att uppföra mig så att det verkligen blir ett lärorikt lagarbete och barnen känner att de behövs på allvar.

Så: hur gör ni? Jag vill ha konstruktiva råd om hur man arbetar med sina egna sämre sidor och ser till att kunna vara den där föräldern man vet att barnen behöver, under just de stunder då det är som allra viktigast. Hur håller man i tålamodet, sakligheten och humöret när alla pratar hela tiden, 3-åringen gråter för att han inte kan skala morötterna och 4-åringen tar alla chanser att avvika istället för att känna sig behövd? Alla erfarenheter och tips uppskattas!

[inger]

Förbereda sig och fundera som du ju gör nu är viktigt.

Jag är själv mycket morgontrött och skulle skippa deras sociala delaktigthet på morgonen och låta dem vakna till barnprogram.

Matlagning ihop tycker jag är viktigt. Skriv veckomatlista.
Det underlättar så mycket att tänkt till innan. Om man tar sig tid kan barnen vara med och göra veckomatlistan.
Tänk efter före. Om skalning behöver övas ska det inte göras just när ni har bråttom med middag. Då får man öva på helgen eller någon gång man har mycket tid. Kanske kan fyraåringen
skära morötterna i bitar/riva dem etc.
En lagar mat ihop en diskar dukar av ställer i diskmaskin etc.

Kanske ska du också starta en tråd här där vi tipsar om enkla goda och nyttiga middagar.

[chokladkaninen]

Tack för tankarna, Inger! 4-åringen är värsta stjärnan och kan allt - det är helt uppriktigt lättare att laga mat när hon hjälper till. Det gäller bara att motivera henne. 3-åringen har lite skakigare självförtroende men är i gengäld alltid taggad för att hjälpa till. Så allra mest tar jag till mig ditt råd att en får hjälpa till med maten och den andra med disken (för det är att försöka parera dem båda samtidigt som stressar mig värst). Vi ska hålla familjeråd och lägga något slags schema för detta.

Planering är nog också bra, så att man slipper stå kl 17.30 och riva sig i håret och fundera på hur man ska lyckas trolla fram en näringsriktig middag ur ett halvtimt kylskåp på en halvtimme.....

Mer tips?

[inger]

Att ni på familjeråden gör matlista ihop.

Tänk på att även pannkakor kan bli nyttig mat.
Om ni inte har så köp in råsmart familj.

Storhandla efter matlistan ihop en dag i veckan. Ett av barnen blir veckans handlare.

Viktigaste rådet av allt attityden och arbetet med sig själv som förälder.

Fokusera inte så mycket på vad barnet är eller har för egenskaper dåligt självförtroende etc.

Det här hjälper. Innan du hämtar barnen ser du detta som ett nytt segment för dagen. Du sitter kvar två minuter i bilen/på cykeln eller var du befinner dig utanför dagis och blundar och tänker kort igenom eftermiddag.
Barn ett och jag ska göra kycklinggryta(om det står på listan)
Barn ett hackar morötterna och paprikorna. Jag skär kycklingen. Vi pratar, sjunger och har det fint ihop. Barn två och jag diskar ihop diskbänken skiner.
Fokusera på att ha en lugn känsla inom dig när du tänker detta.
Fokusera också på att hämtningen går fint.

Detta kommer att gå fint. Se alla bakslag som just lektioner.

[inger]

Förtydligande
Jag menar inte att en tre eller fyraåring ensam blir veckans handlare.
Ihop med vuxen.

Men det här med veckans handlare kaN utvecklas. En tretton eller fjortonåring kan ju ensam vara veckans handlare.

[miniz]

Jag är en usel mamma precis vid dessa tider.

Därför sover jag pà morgonen och pappan tar hela den biten.

Lunchen är mer eller mindre klar när de stora kommer hem för att äta. Smàttingarna älskar att sköjla sallad och det gàr som regel bra (om jag tar pà mig, äsh-det-gör-inget-vi-byter-kläder-minen). Till kvällen (och lunchen) brukar jag fuska och äta en liten frukt eller en näve nötter om jag känner att humöret dalar.

Sà mitt tips är alltsà tjuvät!
Kram.

[Luvisen]

Hej Choko!

Mina tips är :

PLATS- Lägg alla ingredienser i en hög på matbordet och ställ fram form och redskap där. Då har du älsklingarna runt dig och med dig. När allt är färdigt kan man skrapa ned allt skräp direkt i soppåse med fönsterskrapa. 8)

UGN-Kör ugnsmat till middag. Lägg rasket av ingredienser i formen och måste ngt fixas till lite så kan man göra det när man tar formen till ungen när älsklingarna inte ser.

GRIMASER- som krisventil så använder jag grimaser. Ställer mig en liten bit bort och vänder mig fr älsklingen och gör fula grimaser i några sekunder sedan kan jag forts att vara O:)

NYFIKENHET- jag försöker få ett bättre förhållningssätt genom att tänka: Nu ska vi laga middag- vad spännande! Nu ska vi se om lillen klarar DET HÄR!


Morgonen är inte min grej, verkligen inte, men jag tycker att jag kan bättre ta hand om allt när jag helt enkelt tänker: Jo! Jag kan visst greja en morgon till! Jag klarar det här!

Att peppa sig själv är aldrig fel.

Kram! Heja dig!
/Luvisen

[LindaVega]

Åhh timmen före middag

Vill bara vara ifred och laga mat I lugn och ro och utan allt för många distraherande moment. Och gör oftast också numer. Vi har löst delaktighetsfrågan kring maten på följande sätt. (I alla fall i sommar när vi har varit långlediga tillsammans)

Barnen är med och bestämmer veckans mat. De bestämmer fredagens meny och någon dag till i veckan.
Barnen är med och veckohandlar. Då hämtar de varor och så prickar vi av på listan tillsammans.
Barnen dukar och dukar av bordet- både lunch och middag.
I övrigt sköter maken eller jag matlagning.
Om de på eget initiativ vill vara med så är det ok, men då måste de sköta sig och jobba på riktigt. Inte bara tramsa och leka (eller bråka) Funkar faktiskt bra. Häromdagen var de med och stekte pannkaka. Full koncentration från båda.

Timmen före middag får de spela/titta på film. En vuxen lagar mat, den andre har lite koll på Oskar. Ibland är han fullt nöjd att vara med storasyskonen. Om inte så är det tvättstugan eller annat Viktigt arbete som måste genomföras.

Vi har mycket delaktighet vad gäller andra saker (städa rum på måndagar, vattna blommor tisdagar, byta lakan onsdagar, sortera in ren tvätt, flera dagar osv) så jag har släppt just matlagning eftersom det stressar mig och jag tappar lätt humöret. Vi försöker dock baka tillsammans då och då och det märks att de har fått vara med i köket. Baka en sockerkaka är plättlätt te x.

Lycka till

Linda

[chokladkaninen]

Men tack, vad snälla ni är som kommer på tips!

Inger: Jag tror på det där med lugn och visualisering eftersom det är just stress som är en storbov för mig. Så det tar jag till mig och ska tänka på. Ang veckoplanering och veckohandling så är maken skeptisk till det - men å andra sidan ser vår tillvaro just nu ut så att jag kommer att laga mer mat än han, vilket innebär att jag på sikt kommer att kunna ta mig fria händer att lägga upp det hela som jag har lust. Så vi börjar lite diplomatiskt och demokratiskt, så får vi se vart det leder.....

Miniz: Tjuväta är ett riktigt bra råd. Jag brukar försöka balansera mina mellanmål så att jag ska bli lagom hungrig, men det finns helt klart mer att göra.

Luvisen: Ja, attityd och förhållningssätt är ju hela grejen, liksom. Men jag tror att både det där med att ett barn har matlagningsansvar och det andra diskansvar (alltså att jag kan dela på dem om jag känner att jag blir för stressad för att uppföra mig som folk) och de slutsatser jag har kommit fram till i min tråd på Barnafostran kommer att göra det lättare att hitta, eller behålla, mitt zen.
Ska också tänka på att använda bordet mer - det blir så lätt att de står och vinglar på varsin stol vid köksbänken på ömse sidor om mig och blockerar alla lådor och trängs.
Ugnen är ju faktiskt jättebra! Allra helst som man ju då kan laga maten innan man blir som allra hungrigast och besvärligast, och sedan kolla Bolibompa eller läsa en bok tillsammans istället för att jobba den där känsliga sista halvtimmen. Smart!

LindaVega: Känns bra att höra att det funkar för er utan att barnen behöver laga mat varje dag. Just nu känner jag att det nog är nödvändigt hos oss (i alla fall på vardagarna), men det är fint att se att man faktiskt kan lyssna på sin egen magkänsla och få ihop tillvaron finfint ändå. Så om det inte blir bra som jag har tänkt nu, trots mitt förarbete och mina goda intentioner, ska jag ta efter ditt system.

[Cyan]

Jag känner igen problemet med grinighet strax före måltider på grund av hunger. Mitt liv styrdes tidigare av dessa hunger/sug-initierade humörsvängningar till den grad att jag alltid fick planera noga hur jag skulle få mat innan jag blev en bitch och började må illa, vilket var nästan oundvikligt om det råkade gå mer än 4 h mellan måltider.

Men sedan jag började med (hyfsat liberal) LCHF-kost är det problemet ur världen. Om det nu har gått några timmar sedan jag åt blir jag hungrig. Äter jag inte då så blir jag mer hungrig, men jag MÅR INTE DÅLIGT, varken fysiskt eller psykiskt. Det är oerhört befriande! Jag har helt enkelt gjort mig av med den där sista, känsliga, halvtimmen.

Jag kan varmt rekommendera alla som brottas med att matintaget påverkar humöret att läsa på om LCHF och testa i en månad eller så. Första veckan (ibland veckorna) kan man må sämre på grund av omställningsbesvär, men sen mår de flesta bättre än tidigare. Själv behöver jag inte ens vara speciellt strikt för att upprätthålla effekten på humöret, vilket faktiskt är mitt huvudsyfte med att äta LCHF-kost. Lite mer strikt behöver jag vara för att hålla sötsuget i schack, men det är en annan historia.

Tack LindaVega och andra, för tips på hur man kan lägga upp den sociala delaktigheten i allmänhet.

[LindaVega]

Cyan: Ja jag håller med till 100%. Äter också LCHF och har helt skalat bort blodsockerfall. Det är nog det bästa jag har gjort mot mig själv. För mig är det inte kanske hunger som gör mig grinig vid den tiden. Mest att jag blir stressad av att alla vimsar runt i köket och sådär på eftermiddagen är det skönt att få en liten stund för sig själv, lyssna på radio och stöka på för att sedan äta tillsammans (med allt vad det innebär med tre barn, varav en under året)

Linda

[inger]

Inger: Jag tror på det där med lugn och visualisering eftersom det är just stress som är en storbov för mig. Så det tar jag till mig och ska tänka på. Ang veckoplanering och veckohandling så är maken skeptisk till det - men å andra sidan ser vår tillvaro just nu ut så att jag kommer att laga mer mat än han, vilket innebär att jag på sikt kommer att kunna ta mig fria händer att lägga upp det hela som jag har lust. Så vi börjar lite diplomatiskt och demokratiskt, så får vi se vart det leder.....

Oj varför är maken skeptisk? Om två vuxna jobbar heltid är ju detta räddningen. Fattar inte hur jag skulle orka hem vid 5 och inte ens veta vad vi ska äta. På semestern tycker jag att det är underbart att improvisera att som i dag äta rester kvarblivna pannkakor. Men till vardags Matlista för arbetsdagarna är ju suveränt.
Om man veckohandlar behöver man bara komplementhandla lite i veckan.
Suveränt.
Fatta hur mycket tid det sparar.

[chokladkaninen]

Inger: Min make kommer från en kultur där mamman är hemmafru och man har minimala kylskåp och mat handlas varje förmiddag. Och visst blir grönsakerna fräschare på det viset.... Men det funkar förstås inte riktigt här.

Just nu är vi nere i att handla två gånger i veckan, och jag strävar mot veckohandling.... men till att även veckoplanera maten har vi en bit kvar. Tur att vi inte arbetar heltid utan 75 % var. Barnen hinner hem före 16 de fyra dagar de ska vara på dagis, och middagen serveras först kl 18, så tiden finns i alla fall.

Cyan och Lindavega: Tack för tipset. Ska ta det under övervägande.