Gråter vid läggning

[Gäst]

Hej!

Detta är nu andra kvällen som gossen börjar gråta när jag lägger honom i sängen för att sova natt. Han har även protesterat vid andra läggningar - lite halvhjärtat - och somnat in efter några minuters gnöl. Nu ikväll talar vi om fem minuters gråt, sedan liten tystnad, därefter lite gråt igen, och nu är det tyst. Vid vällingflaskan var det väldigt sömnigt; det gnuggandes i ögonen och gäspades väldeliga. Kul har han haft nu på kvällen.
Gråten var en trött mans gråt. Jag ramsade två gånger under dessa sju eller åtta minuter - vilket det nu var. Problemet är:

Om han vaknar på natten så får han sin ramsa, och somnar. Så uppenbarligen fungerar ramsan. Men på kvällen, om han gråter som nu ikväll, så spelar det ingen roll i vilken tonart eller på vilket sätt jag ramsar. Han gråter vidare. Så jag undrar självfallet: vad gör jag för fel?

Varför börjar han gråta vid läggningarna nu? Tänder har han fått, och det tycker inte jag har påverkat något alls. Och ska inte heller, om jag har förstått det hela rätt.

Igår dammade jag av mitt eget självförtroende, och nu ikväll gjorde jag som förr, när han fortfarande var inne i nattförlängningsprocessen: lyssnade av, plockade med diskmaskinen, gav två ramsor, allt som allt. Jag hörde ju att han var trött.
Men det känns inte bra. Jag ansåg honom "färdig" i termer av hel-natt sovande när han var 3,5 mån. Då hade vi något sista krångel, i och med flytt till spjälsäng, och någon enstaka ulv fick sätta livet till, har jag för mig. Sedan dess har det varit lugnt och fint, alla läggningar utan krångel, så ni förstår att jag gör stora ögon nu. Min älskling skall inte gråta vid nattning! Det är inte okej för mig. Mamma-hjärtat blöder.

Attityden vid läggningen är självklar, självsäker. Inget darrande där. Så vad kan det handla om?
Förutom att jag har haft tre månader till att bli ännu mera förälskad, och därmed tål ännu mindre gråt från hans sida..? (- Han är så söt! )

Så hjälp mig någon snälla...

(= Kiisse-kisse-kisse..., kvitt-kvitt-kvitt... och vilka andra läten ni andra nu kan tänkas falla för, de står här efter... ### där.)

[annawahlgren]

Lite bortskämd är du (Grattis )

Och strax ramlar du in i första vargfällan: stackars, stackars barn... Gör inte det Tyck inte synd om honom och oroa dig inte (lätt att säga, jag vet, men är du verkligen orolig så bestäm dig för att låta honom sova tio minuter - inte tjugo - och sedan titta till honom)

Allt kan vi inte begripa och förstå, men vi kan försöka. Det grundläggande vi då måste förstå är att vi inte kan eliminera alla små "livskriser" som dyker upp alltmer med stigande ålder och färdighet. Du kan inte titta in i lilla hjärnan på din gosse där gud vet vilka dramer som utspelar sig och där intrycken står på kö. Nattro är vad han behöver i vilket fall och i synnerhet när dagen varit späckad, som den säkert gärna blir med en sådan livfull moder

Så lyssna. Gör annat, medan du lyssnar, och med ett öra som är lagom halvt. Ge honom ramsan envetet, oavsett om du tycker att den inte funkar. Det gör den. Det får bli ett slags goddag-yxskaft nu, där du inte genast kan vänta dig from belåtenhet. Det är "bara" att ta det lugnt och fortsätta som vanligt - fast lite mindre... om du förstår

Mer förtroende för barnet, alltså. Och en liten gnutta mer förtroende för dig själv. Skadar inte, eller hur

[Gäst]

... om jag är bortskämd, vemmm är det då som har skämt bort mig...
Med fantastisk litteratur och personliga svar till i princip alla mina frågor på den tiden då jag var bosatt på "Kurbarnens hjälpforum"..?

Skyll-dig-själv!

Så dagens visdomsord lyder "tagga ner och ta det lugnt". Servera ramsa (jag vet att den fungerar) även då gossen svarar med diverse uttryck som jag inte tänker lära honom finska motsvarigheter till... 8-[

Will do.

Tack!

[Gäst]

Vi gjorde en rokad ikväll. Jag tog min huvudvärk och retirerade in i badrummet, och mannen i mitt liv fick en pappa-son-kväll. 8) Det spelades gitarr, och busades en del, och så avslutades det hela med välling. Vid det laget stod jag i köket och pysslade med tekannan. Gossen kommer in med medföljande far och säger gonatt. Pappa lägger. Och se: lite halvhjärtat miää-miää hördes från pojkrummet, vilket jag bemötte med en halv ramsa - från köket. Jag pysslar med tekannan. En halvminut senare är det tyst. Inga sju till åtta minuter ikväll inte!

Och eftersom jag är en teoretiker, så har jag en egen teori... 8)
På sistone har jag märkt, att ifall vi får besök eller någon av oss har precis kommit hem, så tycker gossen att det är jättetråkigt att gå och lägga sig - om läggningen följer strax inpå att besökarna har kommit. Då är det Protest-Protest. Så tänk om gossen anser, att han ska ha mera pappa-tid på kvällen? Själv med pappa? Och mamma borde gå och pyssla med sitt? Inte för att jag sätter mig mellan dem precis på kvällarna, men nog brukar vi vara närvarande båda två... Hhmm... :-k

För övrigt har vi följt instruktionerna idag: kort och sakligt vid alla läggningar och mycket sparsamt med ramsande, från vad det nu är jag har pysslat med. Alla 17 är inte avdammade, men jag har nu lokaliserat ett par av dem. Resten gömmer sig. Men de kommer väl fram så småningom. En bebis här, en bebis där, och ho-ho, en bebis i köksskåpet.

Slutligen måste jag säga, att jag är lite-lite imponerad trots fakta. Hur kan någon, som inte har träffat Hugo, som inte har sett situationen analysera den så klockrent korrekt - utifrån? Hur? Trots 1000-nästan-barn och vad det nu är?

Jag begriper inte, men det kanske jag inte heller behöver...

Jo: P.S. P.S: Katten snarkar. VAD gör vi åt det..?

[Gäst]

Ett riktigt P.S. också: här lärs det massvis med saker: han sitter ett par sekunder åt gången utan stöd nu - tills han ska sträcka sig efter något. Då vippar han. Han har också nu ikväll (fredag) testat en del nya ljud som skulle kvalificera honom som en koloratursopran - om han inte vore kille...

[annawahlgren]

Underbart Jag säger bara det, underbart

Rockad och tekanna, alltså - inget dåligt recept

"Hur kan någon, som inte har träffat Hugo, som inte har sett situationen analysera den så klockrent korrekt - utifrån?" Se det var en verklig komplimang, det Nu gjorde du mig riktigt stolt TACK

[annawahlgren]

PS - dina PS

1. På sid 428 i Barnaboken (2004) finns ett hett tips Alternativet är stoisk acceptans.

2. Det lär fortfarande finnas kastratsångare i Vatikanen. Kanske en tripp dit framöver Vad månde bliva

F ö tror jag att människan ursprungligen började dagen med en sång

[Gäst]

... sidan 428 säger du? (Bläddra-bläddra..) Grimalkin är en familjemedlem! Som för övrigt klappas fint redan nu... handen om den lilla handen... som skulle vilja grabba tag i pälstussar...

Vad gäller sång, så håller jag med dig. Alla bebisar och småbarn vet hur man använder stödet rätt. Vi är alla sångare från början. Sedan när de börjar prata, kommer hyschandet: "inte så högt älskling..." "skrik inte..." etc. Och barnen glömmer.

Så. Nu när självförtroendet är åter intakt kan vi nog avsluta den här tråden tror jag...

(...Kastratsångare i Vatikanen, säger du? :-k)

[Gäst]

...eller också inte...

En fråga till har jag, som dök upp nu idag:

det är som du misstänker, Anna: i juletider är det mycket som skall göras, och gossen får en hel del intryck och nya spännande upplevelser. Idag har han gjort en smördeg med mig - som förberedelse inför morgondagens julstjärnebak. Det är underbart vacker väder, så efter smördegen, vid tolv, klädde jag på oss och så gick vi en promenad. Jag hade tänkt mig en halvtimme. Precis lagom: då skulle jag kunna lägga gossen direkt när vi kom hem. Men; det var så strålande vackert och milt, att vi gick den längre rundan, och gossen somnade i vagnen. När vi kom hem hade han sovit precis i tio minuter. Så eftersom jag av erfarenhet vet, att man kan flytta på honom då och just då, tog jag av honom mössan och flyttade honom till spjälsängen. (Han får inte plats att sova bekvämt i barnvagnen.) Han vaknade till. Nå, tänkte jag, han lär somna strax igen. Jag tog inte av honom den varmare tröjan, utan öppnade fönstret istället. Han skrek. Och skrek. Och svor och förbannade och skrek. Och jag pysslade med mitt, ramsade en gång. Efter ett tag hörde jag att han hade rest sig upp på armarna och bara vrålade. Så då bestämde jag, att den varmare tröjan måste av ändå.
Rätt beslut. Efter att jag tagit av den, och lagt honom till rätta, lät det lugnare och tröttare. Totalt efter fem minuter var det tyst. Jaha, tänkte jag, det var det.
Två minuter senare börjar han gråta - igen. Jag ramsar, och fortsätter med mitt. Och han gråter, och gråter, och... mina nerver blir spändare och spändare, jag säger mig själv att han har allt han behöver för att somna, det är ingen fara med honom alls. Nej. Men...
"Tyck inte synd om honom, säger Anna". Jag pysslar med mitt. Ramsar när jag känner viljan att gå in. Men: Han fortsätter. Och fortsätter.
När det hade gått 23 minuter erkänner jag villigt att jag stod inte ut längre. Jag vägrar låta honom skrika sig till en halvtimme, och sedan till fyrtio minuter, om han nu skulle gjort det. Så lät det. Inget nerdalande, ingen indikation på att han höll på att låta sömnen ta över. Och trött var det inte. Så jag tog upp honom. Hämtade in barnvagnen. (Borde varit i omvänd ordning, men jag tänkte inte så klart just då.) Lade honom i barnvagnen. Vagnade honom lugn. Och nu sover han.

Så. Nu kan alla som känner för det gräla på mig. Men frågan består: vad kunde jag gjort annorlunda? Jag kan inte lyssna på en gråtande Hugo längre än vad jag nu gjorde. Det går en klar gräns någonstans omkring när klockvisarna börjar närma sig halvtimmen. Då måste - enligt mig - något annat till. Han behöver sin sömn, och den får han inte om han ligger och gråter.

För övrigt måste sägas, att det har varit lugnt med alla läggningar sedan sist. Igår kväll jollrade han en stund innan han somnade. Samma tidigare idag. Så det här handlade om att han blev flyttad på, och så tröjan, som skulle åkt av på direkten. Tror jag. Men: inför liknande situationer vill jag gärna ha lite kloka råd.

[lillan]

Hej!!

Jag tänker inte skälla på dig ( inte rätt person precis )..*ler*

Men, han kanske kunde sovit i vagnen klart?? trots att det är trångt, han somnade sött där och hade sovit i 10 minuter och då kan juh vagnen stå stilla kanske utan att han vaknar

Jag har gjort så med lillan och det har funkat, fast hon egentligen inte är en vagnsovare + att hon inte ryms att sova på magen i den så det är många faktorer som ligger på minus för oss.

MEN om hon har nyss somnat in och vagnen stannar så kan hon sova sitt pass trots allt

De e så fascinerande de små

ja de var kanske inte så mycket till tipps men dock

mvh lillan

[Gäst]

Hej Lillan!

Jag har varit inne på samma spår som du: lämnat honom i vagnen om han somnat där, men han vaknar oftast. Han försöker vända på sig till en bekvämare position, och kan inte, vaknar, och... ja.

Fast just idag var det inget alternativ: jag hade fällt upp sätet (han somnade ändå!), och skulle behövt fälla ner det, hämta andningslarm, vända honom på mage... allt det stöket skulle ju garanterar ha väckt honom, tror jag.

Nu i eftermiddag har han lärt sig sitta själv! Utan stöd. Om det nu hör hit - vad vet jag. Imorse vippade han fortfarande som en av hans leksaksankor med rund bak, men nu plötsligt så sitter han hur stadigt som helst, hur länge som helst. Sträcker sig efter saker och behåller balansen ändå. Så visst är det en intensiv period vi är inne i. Hans värld är inte sig lik från morgon till kväll!