Nu verkar inget funka längre?!

[Anna Maria]

Började kura min då 10 månaders tjej för ca 4 veckor sedan. Hon sov väl hyfsat på nätterna innan men hade fått ovanan (som jag såklart gett henne ) att vakna då och då och ge hals och inte nöja sig förrän hon fått vällingflaskan instoppad i munnen! Det gick väldigt bra i början trots insjuknande i rejäl febersjuka på femte dygnet. Redan på fjärde kvällen så la hon sig utan protester och somnade gott efter ramsan. Men sedan ca 1 - 1½ vecka tillbaks har det blivit väldigt jobbigt och jag börjar tro att jag gjort rejält fel någonstans på vägen.
Sofia blir ledsen redan när vi kommer in i hennes rum. Hennes protester har jag tidigare tolkat mer som ilska och besvikelse, men nu verkar hon ledsen. Och det värsta är att ramsan inte verkar ta längre . Tidigare har den tagit väldigt bra både på kvällen och om hon vaknat på natten.
Nu somnar hon ändå ganska snabbt - fast ikväll tog det nog 30 minuter - och jag går in och solfjädrar när det behövs samt bekräftar innan hon somnar. Hon vaknar ganska ofta inom en timme och är rejält upprörd. Ramsan tar inte. När hon väl somnat om sover hon för det mesta gott fram till kanske fem då hon kan gnöla lite. Vaknar sedan som hon ska vid sju och är glad.
Nätterna funkar ju ganska bra - men nattningen oroar mig. Hon är ledsen och ramsan tar inte!! Vad göra

Lite uppgiven mamma (som också har en 5½-åring som jag aldrig seriöst har försökt få in en hel natt i egen säng ) - så barn nr två är egentligen rena drömmen....

[/LO]

Hej och välkommen hit.
Du har börjat bra och det mesta funkar som det ska, det är bra. Nu ska det sista till för att det verkligen ska bli hela nätter.

Se till att hon är glad innan nattningen börjar. Hon ska helst skratta så hon kiknar, men minst riktigt glad. När ni gör detta bestämmer ni ju själva, men det ska vara i närheten av sömnen i alla fall.

Gör sedan proceduren kort. Lägg henne i sängen, släck lampa och dra för gardiner (eller vad du nu gör). Lägg på täcke eller lägg en hand över ryggen, kort en sekund eller två (le när du gör det även om hon inte kan se dig). Gå sedan med ramsan utan att tveka. Gör sedan direkt något du måste - hon ska höra att du är där och allt är lugnt och du ska fokusera på något annat så att du inte överkoncentrerar dig på henne och så att hon inte känner sig övervakad.

Hon känner av minsta tvekan från din sida, så det handlar mycket om att ta kommandot och visa att det är okej och framför allt jätteskönt att gå och lägga sig.

/LO

[Anna Maria]

Tack för dina konkreta tips. Har nog misslyckats en del med skrattet. Tösen är så trött att hon, som i vanliga fall är en solstråle för jämnan, är oerhört svårflörtad. Och värre har det blivit eftersom hon vet vad som är på gång.
Jag är bara rädd att jag förstör något genom att inte vara lyhörd nog för vad hon signalerar.
Men supertips att inte vara för fokuserad, utan i trygg förvissning pyssla med annat som hörs.
Tackar!! [/b]

[annawahlgren]

Tack, LO

Tänk på de andra sjutton bebisarna i rummet bredvid, säger jag bara. De som VERKLIGEN vrålar

Vad tänker du göra åt dem Och hur ska du hinna Skynda, skynda

Mer förtroende för lilla barnet (som fått allt hon behöver). Mer förtroende för dig själv

[Anna Maria]

Ja du, morgonstund har guld i mun - Sofia började prata och gick på i sitt soligaste humör redan vid kvart över sex. Tog upp en glad unge strax innan sju som är hennes morgontid. Natten har som för det mesta varit rätt lugn . Lite protester vid 01.00 som en ramsa snabbt fixade. Sedan lite nya protester vid vargtimmen - tog en ramsa eller två - och sedan löste hon det själv. Såg på morgonen att hon lyckats trassla in sig i pyjamasen på ett obegripligt sätt , men det verkade inte ha stört henne nåt nämvärt.
MEN läggningen...
Tog fasta på råden från detta underbara forum, och överfokuserade inte på hjärtegullet. Massor av skoj innan inträde i sovrummet - hon var - men blev omedelbart orolig. Jag lade henne bestämt ned och rätta till vad som rättas till bör, med ett leende på läpparna. Solfjädrade och gick ut med ramsan. Direkt blev hon upprörd. Ordentligt upprörd. Jag tog till en ramsa då det verkade eskalera men den tar inte alls vid läggning. Efter ganska lång stund - kanske 20 min - och summa 3 ramsor - var hon mer upprörd än jag någonsin hört henne. Ett mycket högre/ljusare röstläge och snyftande när jag till slut gick in. Kort in, ut igen, och fortsatt kris. Mycket jobbigt....
Hon somnade trots allt ganska snabbt sedan - och har som sagt sovit som en ängel O:) (på natten verkar ramsan ta bättre). Hoppas att detta inte ska fortsätta - för det fixar jag nog inte. Jag hoppas att det är tillfällig kris. Är bara rädd att jag inte hjälper henne rätt och att slutprodukten blir en eländigt uppgiven "5-minutersbebis"! Min stora skräck.... 8-[
Långt blev detta - men om man släpar ut trollen i solen så har jag hört att de brinner upp - eller hur det nu var

Kram på er alla modiga och duktiga föräldrar.

[annawahlgren]

"Hoppas att detta inte ska fortsätta - för det fixar jag nog inte. Jag hoppas att det är tillfällig kris."

Kriser är till för att lösas. De går inte över av sig själva. Till den änden finns verktygen, men du måste vara sparsam med dem, om det inte ska bli nervös underhållning av det hela.

Och du måste framför allt veta exakt vad du gör och varför, och fatta att det är i lilla barnets intresse du agerar som du gör - till lättnad och befrielse för henne.

Läs på, läs på Börja i all enkelhet med Lathunden. Skjut vargarna en gång för alla och anlägg Attityden. Men som sagt, du måste veta vad du gör. HON ger dig inte svaren. Din sak är att ge HENNE dem.