startar en ny tråd i denna frågan, hoppas det är okej.
Ester har nu börjat bajsa på toaletten. Hon säger "bajsat" (hänger i från när hon sa till när bajset kom i blöjan och hon ville byta) och så vill hon gå på toaletten. Fyra dagar på rad har nu denna angelägenhet klarats av på toaletten, även på en ny toa på ett badhus, så hon är modig och trygg känner jag.
MEN hon är bara i början av processen och säger "till" innan hon så att säga är redo att verkligen göra some business, varpå vi blir sittande på toaletten ett par gånger innan det verkligen händer. Ni som gjort denna resa känner med all säkerhet igen. Jag tycker hon är så duktig (vilket jag inte säger så klart i de orden), och vill stötta henne när hon nu urforskar detta nya i livet.
Hennes vanligaste tid för nr2 är på morgonen, mitt i e-leken. Så när hon säger "bajsat" går vi tillsammans till toa, sätter henne och tittar i pixi-böcker tills det kommer så att säga. MEN, nu är det mest böckerna som drar och lilla damen säger allt som oftast de magiska "bajsat", vi går till toalettten och det kommer ingenting, men det skall "läsa mera" ändå... Med andra ord, mysigt att läsa sagor och sitta på toaletten...
E-leken blir söndertrasad. Jag vet att hon de flesta "bajsat"-gångerna bara vill gå på toa och sitta och läsa - MEN jag vet inte hur jag skall hantera detta eftersom hon är så ny i toa-introduceringen. Jag vill ju inte förvägra henne att gå på toa ifall hon verkligen behöver. (jag hör i och för sig på rösten när det verkligen behövs, då låter hon lite ängslig och väldigt angelägen).
Min AW-nerv (som nu är ganska tränad
Luttrade bajs-mammor och -pappor - hur göra?
PS. Vi kör INTE med belöningssystem, systematisk träning utan agerar högst naturligt och "tar det som det kommer" - bokstavligen.