Orkar inte mer?Fått nog av gnäll och skrik? Små betraktelser

[Acnaib]

Åh, vilken härlig läsning! Tänk att jag helt missat denna tråd! Hur kunde det ske!
Underbart, verkligen underbart Luvisen!

I'll be back for more!


Bianca

[Luvisen]

Tack söta Bianca!

[MamMalin]

Här missas inte ett inlägg i din härliga tråd - jag prenumererar o väntar på boken...
Kram!

[Luvisen]

MamMalin- Åh rara du!

[Manfred10]

Har du nåt nytt förhållingssätt för mig mot partnern....

Tror jag är den saboterande partnern..... eller har AW skrivi nån "Partnerboken"

[Katten77]

*Whooohooooo!!!*
Äntligen lite nya inlägg i min favorittråd!
Kramar i massor!

[Luvisen]

Kram tebax Katten77!

[Luvisen]

Vinter. Anpassning. Att få barn betyder stor omställning. Man får anpassa sig. Jag var beredd. Skrivbord blir skötbord. Tvätt och städning får vänta. Jag sover sittandes så Bebis kan få extra skön säng, min mage. Är jämt till förfogande. Toalettbesök tar jag sen. Mat kan jag vara utan. Jag får nog. Jag blir arg och ledsen. Finner min väg till forum. Råd och tips i massor väller över mig. De fungerar! Jag blir så lättad. Oavsett fråga så får jag svar! Bebis och jag närmar oss varandra. Vi blir ett team! Jag känner glädje, kärlek och värme igen! Flexibilitet åker ut genom fönster och in kommer rutin, ordning och reda. Livet med Bebis blir jättetrevligt! Börjar ana varför barn är så härliga när DRAKEN träder in på scen. Vet ej varifrån den kommer. Blir förvirrad, ledsen och rädd. Frågar forum. Mkt förståelse, få svar. Jag hoppas den ska försvinna självt. Den tilltar i styrka. Så fort Bebis skriker av frustration, gnäller av leda, eller tjuter av förtjusning brinner det i huvudet på mig. Varje gång Bebis tar sönder något, kladdar ned eller råkar skalla mig vill jag bli ett barn. Jag vill skrika, slåss och kasta mig på marken. Förbjudna tankar rusar genom huvudet. Jag vill väsa åt mitt barn och ta honom hårt i armen. Jag vill slita i honom. Nästa sekund kommer skulden, skammen och uppgivenheten. Tänker att det är något fel på mig. Bebis är ljuvlig varför kan jag inte känna så jämt? Funderar på att kontakta psykolog. Fingrar på telefon. Blir less på mig själv. Varför måste det alltid vara ngt fel? Det måste gå att ordna detta själv! Nya otäcka impulser kommer efter dålig dag. Jag kämpar med mig själv. Jag bestämmer, inte min barndom! Mumlar positivt självprat. Ilska minskar. Jag andas ut. Bebis har inte märkt ngt alls. Bebis kommer in i förtrotsen och skriiiiiker för allt och inget. Jag lagar frukost. Bebis skriiiiiker på mixerstav. Jag orkar inte! Jag vänder mig bort och skriker rakt ut. Går till sovrum och boxar i kudde. Bebis undrar vad som står på. Jag andas och börjar om med frukost. Bebis skriiiker igen. Jag säger Uggla många gånger istället för att svära. Det funkar ganska bra. Bebis försöker härma. Mitt hjärta smälter. Dagar går mellan himmel och helvete. Frågar på forum igen. Inte mkt svar. Ställer konkret fråga. Får svar! Var beredd. Nytt förhållningssätt: Jag absorberar Bebis frustration. Inget kan rubba mig. Det är tid för lunch. Vi går in. Bebis ser hiss. Bebis vill åka nu! Jag pratar om god lunch. Bebis blir jättearg. Bebis vill åka hiiiiis!! Bebis börjar skrika. Jag är beredd. Tar Bebis lugnt och sakligt och bär in Bebis. Bebis vill kasta sig. Jag lägger Bebis mjukt på hallmatta. Bebis är arg. Små ben sparkar. Små nävar bankar på matta. Jag tar av mig ytterkläder. Bebis tittar upp. Ser en liten sten. Oj! Vad intressant! Jag håller med. Hjälper Bebis av med ytterkläder. Bebis springer iväg glatt. Jag går och lagar mat. Stannar upp. Wow! Jag blev inte arg eller irriterad! Jag känner efter. Känner mig inte alls trött eller ledsen. Känner mig som vanligt! Skööönt. Ingen energi spilld. Tänker inte alls på skrik och gråt. Tänker framåt. Tänker på lunch.
Drake sover djupt. Inget fel finns att åtgärda. Anpassning var ngt annat än praktiskt. Jag har Bebis. Livet är inte som förr. Det finns en Bebis som härjar runt mig, kring mig, jämt. Utbrott är i sin ordning, skrik är normalt, hjärtskärande gråt tillhör repetoar, överdrivna reaktioner är del av Bebis språk. Förstår att Bebis jobbar med sig själv. Jag tar inget personligt. Puh! Äntligen anpassad!

Present: Bebis läser på schampoflaska i badet: Ni, Pu, San! Och klappar i händerna åt sig själv. Vilken självkänsla!

[Bluna]

Känner igen det där med att bli frustrerad själv. Har kännt så många gånger nu i trotsens tid. Men det hjälper verkligen att förstå att de små inte har det så lätt heller, det bara blir för att det måste bli.

Känner också igen känslan av att ha kontroll och hur stolt man blir de gånger man verkligen får till det som man vill. När man är så där orubbligt lugn och hon gapar som en demon och jag bara sakligt tar fram två alternativ. Gapskrik i rummet eller sluta skrika vid matbordet tex. De gånger jag varit lugn och sansad så går det ju över mycket fortare för henne också. Jag brukar tänka att vi motar bort demonen tillsammans. Det är inte hon som gapar, det är demonen som tar över hennes kropp.

Fortsätt skriv, läser allt!

[chokladkaninen]

Hej Luvisen!

Det här sista inlägget var så bra att jag fick gå in och läsa det en gång till - behövs verkligen idag när Lillebror har förvandlat sig till Gnällo Gnälligsson och bara gnölar oavsett vad som ska göras.... ](*,) Mitt nya mantra blir alltså: Gnäll ingår i Lillebrors repertoar, inget kan rubba mitt lugn.

Tack!

[Luvisen]

:thumbsup:
Go Chocko!

Kram!/Luvisen

[Cori]

Nu har jag läst alla inlägg i denna tråden under hela dagen igår!
Fantastiskt! Verkligen kanonkul läsning! =D>

Det är som de andra säger... Vad duktig du är som kan sätta ord på allt det där!

Klart och tydligt är jag i alla fall inte ensam om att ha en partner som är där och förstör allt jämt! Då blir ju det inte alls som man tänkt sig...!!!
Ska nu även läsa BB. Som lilla pappsen faktiskt har fixat till mig!

[Luvisen]

Ska nu även läsa BB. Som lilla pappsen faktiskt har fixat till mig!

Guld! :thumbsup:

[Krisse]

med risk för att verka tjatig

dina inlägg är super, ser alltid fram emot nästa

[Luvisen]

Du får gärna tjata.