Man ska inte gnälla . man ska vara glad, man ska förmedla glädje till sin bebis: man ska, man ska, man ska. Överallt kände jag krav. Krav på ditten o datten. Och en alltjämt missnöjd liten bebis. Började känna en växande irritation. Men jag har förstått att SHN och BB (för den delen) är en PERSONLIG PROCESS. Det är DIN utveckling som människa som gör skillnaden! Jag svär! Och tur är det! För om det är ngt som handlar om dig är det mkt mer enkelt fixat än om det skulle vara ngt utanför dig som behövde fixas.
Jag har tänkt: Vad är bra för bebis? Vad är skadligt för bebis? Bebis, bebis, bebis... JAg tog nu en ny dag men ett NYTT förhållningssätt. Vad är bra för MIG? Vad är skadligt för MIG?
Nu kan detta kännas för filsofiskt och saknar vardagsanknytning men genom mina små betraktelser vill jag dela med mig av min lilla resa: in i mig.
Ons: Byggjobbare kommer. Fasen oxå! Nu ska det bankas och borras, då kan ju liten aldrig komma till ro! Jaha, så ska man försöka få detta att gå ihop, suck! Bebis grinigare än vanligt. Fasen oxå! Kanske borde gå ngn annanstans? Nej, varför då? Jag bor ju faktiskt här. Om jag var utan bebis skulle jag vara hemma ändå. Kanske bara hänga.Hmm. Bebis är som jag, är det sagt av AW...Ok. Klär på bebis. Vi ska inte bara ut och titta på vart ljudet kommer ifrån, vi ska ut på litet äventyr! Yes! Ut gick vi och tittade på järnrör, borrar, gubbar som gormar. Mkt spännande! Visar bebis: titta! titta! Spännande!. Bebis skeptisk. Tror väl det: jag har ju alltid TÄNKT att byggjobbare och byggjobb är pest och detta har den lille sugit upp som en liten svamp via telepatisk väg. Jag forts: titta titta! Spännande!. Börjar själv tycka att det faktiskt ÄR spännande med byggjobb. Bebis ler. Aha! Vi går in och äter lunch. Bebis tittar på byggjobbarna medans han mumsar. Jättespännande tycker bebis. Jag håller med
Dags för lur. Inga problem, bebis somnar som en stock. Och när jag ställer ut honom i trapphuset där det är svalt känner jag INGEN klump i magen. Jag är inte RÄDD för byggjobbarnas väsen och den GODA sömnen. Jag bara ÄR. Mår helt vanligt. Ett kort konstaterande: där är borrar, där är bebis. Jaha. Så var det med det.
Mår mkt bättre!
Ok, jag vågade inte gå förbi STORT OVÄSEN med bebis MEN jag har kommit till trapphuset! Tycker att jag jobbat finfint! Små steg gills oxå!
Följetong forts...