Det är vanligtvis några urhoppningar vid läggning och sedan vid 02-tiden och i vargtimmen. Vid uppvaken kan det ta upp till 45 minuter av urhoppningar innan hon somnar om. Ibland hoppar hon bara ur 2-3 gånger och då går det fortare.
Hon har fått nattlampa. En sån dom man sätter direkt i eluttaget. Vi har även tänt i trappen och har hennes dörr lite lite på glänt.Hon fick nattlampan och tänt i trappen för att hon sa att hon var rädd för trollen och ville ha lampan tänd. Kan känna att vi bekräftat att det finns anledning att vara rädd när hon fick börja ha tänt. Det är väl också svårare att somna om när det inte är helt mörkt.
Jag tänker att jag helst skulle vilja ha helt mörkt i hennes rum och utanför. Inte ens ha tänt utanför vid insomning. Men vad säger jag till henne när hon säger att hon vill ha tänt och att hon är rädd? När hon hoppar ur sängen och kommer vandrande så tar jag hennes hand och leder henne till sängen. Sen lyfter jag i henne. Det här med att klättra tillbaka själv i spjälisen som jag läser om. Jag vet inte hur vi skulle få henne att göra det. Det är ju vi som vill att hon ska lägga sig igen, inte hon. Och man vill ju inte ha diskussionsklubb om det hela.
Vid nattning på kvällen lägger jag på täcket, men vid uppvak på natten får hon göra det själv. Fast där ljuger jag 
, vi är väldigt inkonsekventa och låter henne ta på sig täcket själv om vi märker att hon bara fortsätter hoppa ur och hoppa ur.När jag bara ställer henne i sängen och vänder mig för att gå, så börjar hon att skrika gråtandes att hon vill ha hjälp med täcket. När jag framhärdar genom att bara lyfta tillbaka igen och igen, så märker jag att budskapet till slut går in och hon tar på sig täcket själv.
Efter ett antal urhoppningar när jag varit strikt med att hon ska lägga på sig täcket själv, så säger hon till slut att hon är trött och vill sova. Då brukar jag inte vara strikt, utan då lägger jag på täcket och klappar om henne lite och ger en sockersöt ramsa på vägen ut. Det mesta ovan anser jag att vi gör fel, men detta kan väl inte vara fel? Det känns omänskligt att forsätta att bara gå ut, när hon väl gått med på att lägga sig för att sova igen.
Attityden svajar och jag behöver en bestämd knuff i rätt riktning.
Skulle vi få en snabb bättring om vi vore helt konsekventa med att bara lyfta tillbaka utan att hjälpa henne med snortorkning, kuddfluffning, snuttearrangerande eller täckpåtagning?
Funderar på att borra i spjälisen för att ytterligare kunna sänka madrassen. Skulle det hjälpa när hon nu är 3,5 år och har fått mycket övning i att klättra ur? 8)
