Är det bara jag som är osäker????

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Skriv svar
arvids mamma

Är det bara jag som är osäker????

Inlägg av arvids mamma »

Jag blir SÅÅÅÅ arg på mig själv!!! :evil:
Jag VET att Arvid är mätt, trött m.m. men ändå blir jag så jäkla osäker när han skriker när vi lägger honom. Jag tittar i boken och vet hur jag ska göra men ändå känns det tungt. Helst skulle jag vilja dra ett täcke över huvudet och slippa ta tag i det! Jag vet att problemet ligger hos mig :!: och inte min lilla Arvid! Varför känner jag mig så osäker? Jag är rädd för att göra fel och göra så att han mår dåligt. Ibland får jag en känsla av att" jag kanske förstör honom".... Dumt, jag vet!!
Min karl däremot, han är lugn. Annars känner jag mig lugn som mamma det är bara den här biten som känns tung. Det blir inte bättre av att min mor hela tiden ifrågasätter vad vi gör...det är nog därför som jag blir osäker...
Det här blev lite psykologsnack, behövde tömma ut lite ångest... :P Är det bara jag som känner så här????

Saken är den att rent psykologiskt vet jag att Anna W har rätt, men fysiologiskt gör det ont i kroppen av oro. och jag VET att arvid säkert känner av det! :cry: :( :?
kattis73
Inlägg: 368
Blev medlem: sön 17 jul 2005, 10:29
Kontakt:

Inlägg av kattis73 »

Jag hade förmodligen känt likadant om Isak hade skrikit mycket vilket han ju inte gjorde. Har alltid hgaft väldigt ont av att han skriker.

Hur långt i kuren har ni kommit? Kan inte din man ta det tills de "värsta" nätterna är över? Så riskerar du inte att överföra din oro på Arvid?

Det där med vad andra tycker är också jobbigt. Jag orkar inte alltid förklara vad det hela innebär, så jag nöjer mej med att säga att vi håller på att sluta med nappen och nattamning. Alternativt så förklarar jag kort vad det hela handlar om. Att det inte är nån skrikmetod, utan att man lugnar barnet i sängen osv. Och så brukar jag dra det om att barnet frågar "är det farligt att ligga här?" och om man då tar upp barnet så svarar man "ja det är jättefarligt, jag ska ta dej till mej, för det är bara där du är säker". Då brukar de flesta nicka medhållande. :-) Många vet ju helt enkelt inte vad kuren handlar om.

Men det är svårt, jag vet. Det är lätt att bli påverkad av vad andra tycker, och av att höra sitt barn skrika. Men jag lovar - resultatet är så härligt, sä härligt, både för barn och föräldrar! Isak har det senaste dygnet ätit, sovit och skrattat. Typ. :lol: :lol: :lol:

Så en rejäl kick i ändan får du här!!! Det här grejar ni!
:heart: Storebror född -02
:heart: Mellanbror född -05, kurad vid 5 månader
:heart: Lillebror född -09, SM från 3 veckor
:heart: Lillasyster född 120607, SM från start
LindaVega
Inlägg: 2443
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 22:20
Ort: Östersund

Inlägg av LindaVega »

Hej, jag vet inte om det hjälper dig, men jag tror knappast du är ensam
Om det vore så borde detta forum vara ganska tomt på inlägg :wink: :wink:

Själv är jag också osäker bitvis, särskilt kring maten för min dotter, och det har stundvis varit jobbigt. :cry: MEN jag försöker lägga känslorna åt sidan eftersom jag vet att min oro bara gör det värre.

Du skriver att din man är lugn, kan inte han ta över ett tag. Han kanske är bättre på att vara självklar. Så har vi gjort här hemma när min dotter började äta mer riktig mat. Jag stod för bröstet och pappa för maten. Det gjorde att jag slappnade av och att hon åt bättre :D :D
Vega 050416 :heart: Malte 070109 :heart: Oskar 100923
arvids mamma

Inlägg av arvids mamma »

Tack för era svar! :P
Mats är lugn, problemet är att han jobbar hela dagarna, så det känns som om hela lasset ligger på mina axlar. Misslyckas jag så misslyckas alltihop... :cry: Jag får riktig ångest av det här! Jag känner nog lite också att man ska vara så jäkla duktig som mamma och man jämför sig hela tiden med andra... Jag vill det inte, men när man bara träffar tjejer som är hemma med sina barn så blir det så otroligt mycket barnsnack " arvid bajsade 2 gånger idag :P " och det känns som om man undrar " vart tog jessica vägen???".

Mamma och jag hade värsta bråket när vi var i sommarstugan förra veckan. Hon ville lägga Arvid, jag förklarade hur vi gör, hon tar arvid och går iväg, sen hör jag att hon små pratar och låter snuttig,men ömkande, och buffar honom i rumpan löst flera minuter ohc gör inte ramsan direkt heller. Då blev jag så lessen för hon lyssnar ju inte alls på vad jag säger utan bara vad hon tror är bäst, dvs det hon gjorde på mig när jag var liten. Och jag hade napp och jag blev buffad, och det funkade på mig, men inte på Arvid!! och det kan hon liksom inte fatta...
och när man hela tiden blir ifrågasatt av vänner och nära då blir man osäker själv tillslut och undrar vad man håller på med. Även fast man själv tyckte att det var superbra från början!!? Knäppt!

och där är jag nu alltså: har fått svar av Anna W , så det är väl bara att läsa boken igen, försöka samla nytt mod och köra igen... Men hur gör vii för att inte upprepa samma misstag igen??? När vi inte riktigt vet vad som blev fel? :?
kattis73
Inlägg: 368
Blev medlem: sön 17 jul 2005, 10:29
Kontakt:

Inlägg av kattis73 »

Hmmm... Ja, känner ju igen det där med att man liksom nästan tappar bort sej själv ibland... Man blir så mycket mamma att det bara blir mamma.

Kan förstå att inte din man kan dra hela lasset. Men dom första två nätterna kanske? En fredag och lördagnatt och så kan han vila på dagen? Nu fattar jag att ni redan kurat, men vet inte hur långt ni kommit. Men förstår också att ni ska börja om. Så mitt råd måste vara att din man tar de två första nätterna. Helst ska du sova nån annanstans.

Sen vågar jag nog också på mej rådet att inte låta nån annan (än dej och din man) lägga förrän allt sitter som berget. Det får din mamma helt enkelt acceptera. Tycker jag.

Hoppas Annas svar hjälper dej. MEn kör inte igång förrän ni är rikgit peppade och har rätt attityd. Just nu verkar du ganska uppgiven och ledsen. Ta en paus kanske? Det betyder ju inte att du ger upp eller struntar i det.
:heart: Storebror född -02
:heart: Mellanbror född -05, kurad vid 5 månader
:heart: Lillebror född -09, SM från 3 veckor
:heart: Lillasyster född 120607, SM från start
Carina-71
Inlägg: 314
Blev medlem: tor 27 okt 2005, 11:48
Ort: Avesta, Dalarna
Kontakt:

Inlägg av Carina-71 »

Hej Arvids mamma

Vad härligt för Arvid som har en mamma som bryr sig om honom så mycket. Det är väl härligt... :heart:

Du skriver:
"Jag tittar i boken och vet hur jag ska göra men ändå känns det tungt. Helst skulle jag vilja dra ett täcke över huvudet och slippa ta tag i det! Jag vet att problemet ligger hos mig och inte min lilla Arvid! Varför känner jag mig så osäker? Jag är rädd för att göra fel och göra så att han mår dåligt. Ibland får jag en känsla av att" jag kanske förstör honom".... Dumt, jag vet!! "


Du har läst boken och läst om Annas erfarenheter och råd. Allt detta finns nu i ditt huvud och vägleder dej när du tar dina EGNA beslut. :thumbsup: Så Sluta misstro dej. Du, med dina egna beslut och handlingar, är den bästa för ditt barn inte Anna (om du förstår vad jag menar). Ditt barn :heart: älskar dej :heart: - du kan inte förstöra honom. [-X Lita på dej och din intuition. Den är oftast rätt. Försök lugna dej och känn dej trygg i din roll. Det kommer att gå bra - både för dej och din son.
Jag lovar :!:

:heart: Carina

:heart: Sandra -91 Styvdotter
:heart: Emil -92, Barnaboken
:heart: Malin -98, Barnaboken
:heart: Hanna 050807. ?r nu kurad och sover gott!

\:D/ Foton \:D/
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"