en liten berättelse som min man berättade häromveckan.
Han sitter i nya lokaler och jobbar och de som jobbar där är alla frilans i olika yrken. En dag så hade en "arbetskompis" sin dotter med sig (ca 3år)och hon ville inte riktigt leka själv då hennes pappa jobbade. Då min man såg det så gick han fram till flickan och sa "kan du hjälpa mig med en sak för jag hinner inte, jag ska strax gå och det måste bli klart tills imorgon". Hon följde storögt med
Sen när han gick så sa han till flickans pappa att jag har satt din dotter i arbete och det är jätte viktigt att du tackar henne från mig för hjälpen när hon är klar. Glöm inte det!
Nästa dag när den pappan kom så frågade han hur min man gjort för hans dotter hade suttit där i över 1 timme och fixat med bokstäverna så pappan hade fått gå och hämta henne när de skulle hem. Ja sa min man, jag bad om hjälp och sa att det var viktigt och att jag inte klarade det utan hennes hjälp. Jaha sa pappan som var stum av beundran. Min man sa, ja jag har en 1,5 åring hemma så jag kan min sak
Jag hoppas att han fick sig en tankeställare och kanske tänker lite annorlunda framöver. Flickan var i alla fall glad att behövas