Hon är ju som 2åringar är och kan själv med det mesta men blir det inte perfekt eller inte går bryter hon samman alternativt blir skogstokig och antingen kastar saker eller slår sig själv i ren frustration. Det tar oftast en stund för henne att lugna sig efter dessa utbrott och därför händer det att jag försöker hjälpa henne, men då blir det bara värre...så jag får snällt stå bredvid och invänta katastrofen. Detta gäller alla sysslor, påklädning (kan inte knäppa byxor = utbrott, får inte på sig strumpor = gråt) matlagning (går inte alltid att hacka grönsaker = kasta allt på golvet och skrika), äta (makaronen fastnar inte på gaffel = tallriken far all världens väg).
Jag förstår ju att det är jobbigt att tro att man kan allt och sen går det inte, men med alla dessa utbrott gör det mig så osäker när vi ska hjälpas åt och ibland har jag problem att hantera humöret, jag kan också bli skogstokig...så det kanske är anlag?
Har ni några bra tips att komma runt alla dessa utbrott, hon har även börjat med lite trotsliknande ambivalenta saker, vill, vill inte. vill ha den, neeeej, vill inte ha den och liknande. Har lånat ut min bb-bok, det kanske är dags att börja lusläsa trotskapitlet?
Utöver detta är hon ju underbar & glad och älskar att hjälpa till.