I går hade vår dotter gråtit från att jag lämnat henne tills hon hade somnat av utmattning. Sovit en timme och sedan vaknat och fortsatt gråta till jag kom. Jag kände inte igen mitt barns gråt när jag kom eftersom det antagligen är en helt ny "smärta" hon känner.
Min granne jobbar på dagiset och hon ville ringa mig men den övriga personalen sa nej. [-X
Just nu vrider jag min hjärna ut och in för att hitta en annan lösning på detta. Jag hoppas ju att hon ska vänja sig med dagis men hela gejjen känns så främmande för mig. Man sätter barn till världen och vill inget annat än få vara dem nära också ska man lämna bort dem till helt okända människor.
![Crying or Very Sad :cry:](./images/smilies/icon/cry.gif)
Stora syster går också på samma dagis och henne var det inte lika svårt med eftersom hon verkligen tyckte det var jätteskoj. Hon är autistisk och jag känner att det utvecklar henne att vara där! Lillasyster tycker också att det är jättekul.....men bara när jag är där.....så dagiset är det nog inget fel på bara mamma är med och delar hennes glädje!
Gah! ville bara få ut mina känslor och nu ska jag läsa igenom några trådar här för att se om jag kan hitta någon lösning.