Det gör ont i hjärtat!

[Anki34]

Så kom nu dagen...dagen då vår lilla 16 månaders tjej ska vara på dagis själv. Vi har haft inskolning nu i över en vecka och det känns INTE bra. Jag måste börja jobba och föräldrapenningen är slut och min sambos föräldrapenning som han är tvingad att ta av mig går inte att leva på. ](*,)
I går hade vår dotter gråtit från att jag lämnat henne tills hon hade somnat av utmattning. Sovit en timme och sedan vaknat och fortsatt gråta till jag kom. Jag kände inte igen mitt barns gråt när jag kom eftersom det antagligen är en helt ny "smärta" hon känner.
Min granne jobbar på dagiset och hon ville ringa mig men den övriga personalen sa nej. [-X
Just nu vrider jag min hjärna ut och in för att hitta en annan lösning på detta. Jag hoppas ju att hon ska vänja sig med dagis men hela gejjen känns så främmande för mig. Man sätter barn till världen och vill inget annat än få vara dem nära också ska man lämna bort dem till helt okända människor.
Stora syster går också på samma dagis och henne var det inte lika svårt med eftersom hon verkligen tyckte det var jätteskoj. Hon är autistisk och jag känner att det utvecklar henne att vara där! Lillasyster tycker också att det är jättekul.....men bara när jag är där.....så dagiset är det nog inget fel på bara mamma är med och delar hennes glädje!

Gah! ville bara få ut mina känslor och nu ska jag läsa igenom några trådar här för att se om jag kan hitta någon lösning.

[cissii]

Hej

Finns det verkligen inget sätt så hon kan få fortsätta att vara hemma?
Kan ni ha barnvakt i hemmet, dra ner andra kostnader kanske? Kanske finns det någon släkting som kan passa eller finns något jobb på kvällstid du kan ta?

Man sätter barn till världen och vill inget annat än få vara dem nära också ska man lämna bort dem till helt okända människor.

Gå på den känslan. Jag har vänt och vridit på varje lösning och på något märkligt sätt lyckats hålla mig undan dagis nu i 3 år. Och då är jag den fattigaste i sverige typ. Man kan om man vill.
Lycka till!

[TorpSara]

Dagmamma då? Det är ett otroligt mjukare alternativ.

[mamaSandra]

Hej;

Jag tänker såhär. Börja om från början. Med inskolningen. Som du skulle ha gjort med en SHN . Börja från dag 1. Men försök att inte vara delaktig ....Var tråkig och sitt stilla på en stol där hon ser dig. Börja med en timme. Utöka med en timme dag 3. Men du ska vara tråkig! När det är dags för lunch Dag 5? så kan ju sitta i klassrummet men inte vid hennes bord utan kanske lite på sidan eller så. Jag tycker det låter som om inskolningen har gått lite för fort? Hon visar ju sååå väl att hon inte känner sig trygg där ännu.
Jag håller på att skola in nu också och det går okej. Har planerat att den ska ta ungefär 3 veckor.
När du så småningom ska lämna. Tänk på att hålla din attityd. Att du litar på att det blir bra. KORTA AVSKED! (där jag skolar in nu så vill de att jag ska följa med in på avdelningen,det förstår jag inte -dubbla budskap) Jag hjälper av honom med skor och overall sen säger vi hejdå i hallen. Fröken tyckte att vi ska vinka men det förstår jag inte heller. Man säger hejdå direkt. Tydligt och klart. Inte dra ut på något ! Men fröken måste förstås finnas där för ev stöd och tröst. Man får vara lessen. Men inte i timmar!!!

Desstuom måste jag tillägga att din granne....Hon gjorde verkligen helt fel. Hon ska tala med sina kollegor och inte med dig!!! Det hon gjorde var att oroa dig mer.

Jag önskar er Lycka till!

/Sandra (som inte heller vill skola in utan vara hemma)

[mariemamman]

Så kom nu dagen...dagen då vår lilla 16 månaders tjej ska vara på dagis själv. Vi har haft inskolning nu i över en vecka och det känns INTE bra. Jag måste börja jobba och föräldrapenningen är slut och min sambos föräldrapenning som han är tvingad att ta av mig går inte att leva på. ](*,)
I går hade vår dotter gråtit från att jag lämnat henne tills hon hade somnat av utmattning. Sovit en timme och sedan vaknat och fortsatt gråta till jag kom. Jag kände inte igen mitt barns gråt när jag kom eftersom det antagligen är en helt ny "smärta" hon känner.
Min granne jobbar på dagiset och hon ville ringa mig men den övriga personalen sa nej. [-X
Just nu vrider jag min hjärna ut och in för att hitta en annan lösning på detta. Jag hoppas ju att hon ska vänja sig med dagis men hela gejjen känns så främmande för mig. Man sätter barn till världen och vill inget annat än få vara dem nära också ska man lämna bort dem till helt okända människor.
Stora syster går också på samma dagis och henne var det inte lika svårt med eftersom hon verkligen tyckte det var jätteskoj. Hon är autistisk och jag känner att det utvecklar henne att vara där! Lillasyster tycker också att det är jättekul.....men bara när jag är där.....så dagiset är det nog inget fel på bara mamma är med och delar hennes glädje!

Gah! ville bara få ut mina känslor och nu ska jag läsa igenom några trådar här för att se om jag kan hitta någon lösning.

Fick en tanke om lösning (ekonomisk sådan).

Kanske kan du ta ett tidningsdistrikt i ditt område när pappa är hemma på morgonkvisten. Var sen vaken och när lillan sover mitt på dagen tar du dig en lur. Kanske inte det mest underbara sättet att dryga ut kassan på men man får betalt för att motionera. Bara tills du/ni känner att lillan är redo, eller så funkar det jättebra för er och du fortsätter med tidningarna för att kunna vara hemma länge. Min svägerska gjorde så under typ 2 år med minstingen.

[Anki34]

Hej och tack för era hjälpande svar!

Situationen har fått en helt annan vändning. MEdan jag satt och skrev mitt första inlägg här hade jag en tjej på dagis som var ganska nöjd med tillvaron. Hon hade bara gråtit när jag gick iväg och en stund när hon blev trött innan lunchsovning.
I dag grät hon när jag gick på morgonen och när jag kom och hämtade henne grät hon för att hon inte ville gå hem. Först grät hon när hon fick syn på mig men det tror jag var en "lättande" gråt. Så var jag när jag var liten när jag hade varit i från mamma. All oro släppte och då kom gråten. Men så började hon leka medan jag klädde på storasyster och sedan när jag skulle börja klä på henne blev hon jättearg.
Så jag tror att detta kommer att gå jättebra.
Vi har nu bestämt att Hon inte ska ha så långa dagar i början så hennes pappa ska hämta henne tidigare än vad jag kommer att kunna hämta henne och sedan succesivt öka på tiden så hon vänjer sig succesivt till den tid som kommer att gälla så småningom.
Jag förhandlade till mig på jobbet att jag ska jobba 3 hela dagar och vara ledig 2 istället för att jobba 4 halva dagar och en hel dag. Då får hon vara hemma hela dagar och ha en lång helg fre-sön.Jag vet inte vad som är bäst men detta känns bäst.

Ang. annat jobb så har jag verkligen försökt leta efter ett bra passande jobb det senaste året utan resultat. Men många av de jobb jag har hittat har varit på helger och det krockar rejält med min sambos arbetstider.

Men nu känns det bättre så jag hoppas kunna andas ut.
Jag är fortfarande emot dagis för så här små barn.....och jag kommer fortsätta att söka efter det ultimata jobbet.
Jag har även en vårdbidragansökan som ligger inne på utredning för min äldsta dotter och jag hoppas på ett helt vårdbidrag och då kunna jobba mindre och vara hemma mera med båda tjejerna!

Tack än en gång för er hjälp och ert stöd!
Kram
Anki