Med närmast skälvande fingrar skriver jag dessa rader, ytterst mån om att få orden rätt för att kanske kunna få hjälp i vårt familjekaos. Är ny på forumet men läser så mycket jag hinner av alla kloka tankar och spännande erfarenheter. Ursäkta om detta inlägg blir för långt (och redigerat tusen gånger både i text och rubrik)
Ibland hör jag Annas metoder beskrivas som ”rigida och gammalmodiga”. Det är ju det ”fria” som gäller enligt BCV, att ”lyssna in barnet”. Jag vågar nog påstå att de som säger så inte bemödat sig med att läsa boken ordentligt
Var finns den så kallade friheten i att aldrig vara riktig mätt eller hungrig, aldrig riktigt vaken eller sovandes i djup ro 
För oss blev "friheten" ett fängelse som ledde oss på gränsen till sammanbrott 
. Vår lilla dotter föddes i v.31+6 22 juni. Snart är hon alltså fyra månader men är bara två månader om man korrigerar hennes ålder.
Leia väger 5700 gr och är ca 57 cm lång. Hon är rejält rund på kroppen men vi hoppas att det inte är någon fara. I många avseenden är hon precis som en tvåmånaders baby (motorik, ”tal”, syn) men verkar mognare när det gäller maten. Hennes dygnskonsumtion ligger på 850-900 NAN mjölkersättning (har inte lyckats amma henne).
Mitt självförtroende som mamma är och har inte varit det bästa. Under tiden på sjukhus kändes det som om det var ”sjukhusets barn” som vi lånade ibland. Väl hemma var jag mycket upptagen med att få allt ”rätt” och grät ofta över att inte lyckas tyda hennes signaler.
Anna Wahlgrens "Barnaboken" hann jag bara ögna i ibland (ångrade att jag låtit den vänta till de sista graviditetsmånaderna med tanke på att de försvann).
Vi tragglade oss igenom veckorna med BVC:s råd om ”fri” matning och sömn. Det hette att "hon är ju så liten, det blir bättre". Situationen blev istället allt värre. Visst, Leia åt men det tog nästan hela dygnet! Däremellan sov hon en orolig kvart åt gången och var rejält ledsen emellanåt
. Till slut befann vi oss i ett totalkaos med konstant experimenterande med olika ersättningar och mediciner. Min man möttes varje dag av en ledsen fru som suttit i soffan med Leia tolv timmar i streck. Någonstans på vägen tappade vi bort glädjen över att ha blivit föräldrar.
Den 4 oktober fick jag nog av alla vaga råd och tog Leia till Barnakuten. Där fick vi för första gången adekvat hjälp av en erfaren barnsköterska som tog hand om och observerade Leia i flera timmar 
Hon kunde tex efter en minut konstatera att vi hade för litet hål i flasknappen…Vidare fick jag hjälp med hur jag skulle hålla vid matning (precis så som Anna W beskriver ”ömma järngreppet” ). Sköterskan sa att Leia inte fick äta oftare än var tredje timma oavsett hur mycket hon än grät.Full av hopp åkte jag hem med föresatsen att kunna hjälpa min dotter. Trots att jag följde sköterskans råd kände jag dock att det var mycket som saknades så jag stal 8) alla minuter jag kunde för att läsa "Barnaboken".
Här fanns det vi letade efter Vi har börjat lite med Standardmodellen och även beställt boken ”Sova hela natten” samt ett andningslarm. Innan vi sätter igång på allvar skulle vi behöva lite hjälp. Kanske finns svaren i Annas böcker men jag har lite svårt att tolka hur jag skall göra.
I nuläget har vi på ett ungefär detta (ofärdiga) schema: (mys, social delaktighet och ensamlek ingår också)
6-7 mat (vill helst somna om direkt...)
8.30-10 sova (i vagn inomhus, funkar ca 45 min)
10-11 mat
12-14.30 promenad, sova i vagnen(utmärkt med vagnen i rörelse...)
14.30-15.30 mat
16.30-18.00 sova (går sådär…)
18-19 mat
19.30 bad (Leias och pappas kvällsritual, mycket uppskattat)
ca 21-22 kvällsmål, sova
02 nattmål…(verkar omöjligt att bli av med och vaknar trots detta vid 4 igen)
Massa frågor som jag hoppas ni orkar svara på
1.Leia sover i spjälsäng i vårt rum. Vi bor i en tvåa och har inte möjlighet att ge henne eget rum ännu. Är det ens möjligt att genomföra programmet SHN fullt ut
2.Leias ålder är svår att beräkna. Skall vi räkna henne som fyra eller två månader
3.Vi har försökt öka mängden mat per tillfälle för att hon skall kunna sova mer på natten men det har inte lyckats. Förslag
4.Hur många timmar är det rimligt att hon sover i ett sträck utan mat
(som mest har det hittills gått sex timmar men vanligast är fem)5.Vid 04 varje morgon vaknar hon och vill ha mat igen. Jag vaggar henne då i famnen till morgonmålet kl 6 och det håller ju inte i längden. Är det detta som är ”vargtimman”
Går det att ändra på 6.När jag ”vagnar” till ex förmiddagsluren så vaknar hon efter 20 eller 45 min. Då jag vagnar henne för att somna om börjar hon istället gallskrika, högre och mer hjärtskärande ju mer jag vagnar. Vad gör jag för fel
Hur länge skall det ta som max? (tolkar det som 20 min i Barnaboken men har läst två minuter på forumet)7. Det är nästan omöjligt att hålla henne vaken två timmar i samband med måltiderna. Hur långt skall jag gå för att hålla henne vaken? Är det viktigt att hon är helt vaken hela passet
(anar nog svaret egentligen men det är svårt...)8.Är det för tidigt att genomföra kuren nästa helg (runt 22/10)
Borde vi kanske börja med att få ihop mer än 5 tim sammanhängande sömn först ("trenätterskuren")? Tycker att Leia skulle kunna klara det nu oavsett om man tänker henne som 2 eller 4 månader.9.Kan man blanda vagning och buffning
Gör vi fel som testar vagning redan? "Förstör" vi effekten av det?Med hopp om att Ni erfarna mammor på forumet vill dela med er och svara på mina frågor och tack på förhand,
NancyDrew
' Håll på schemat bara. När hon blev äldre piggnade hon ju till och det hela blir bara lättare och lättare.
...när man sedan själv tagit sig på fötter och känner sig bekväm i en filosofi (läs AW) DÅ blir människor helt plötsligt väldigt tvärsäkra på sin sak och kommer med mycket fasta råd och åsikter! 
Då kommer det förebråelser mest hela tiden om hur man kan väcka när de sover så sött, om att man låter dem smaka på sand etc. 
Jag vet att jag varit lite generös med med matningstiden 1,5 tim för hon bör snart ned till att äta inom 1 timme. Här har Anna skrivit om matningstider. 
