!
Jag tror det är en sån där tråd som man måste läsa flera gånger för att påminna sig själv lite och ta till sig metamorfosen. 
Bebbo har fått en lära gå-vagn (70 kr på Blocket samt en cykeltur till andra sidan stan för att hämta den, känns mycket värt! 8) 
) med vilken han spränger fram i en avsevärd hastighet. Men han har inte lärt sig vända den än, så man får assistera honom med det. Han släpper den också och står själv flera sekunder innan han vinglar till och sätter sig på rumpan, eller galant viker in ena knät och sätter sig ned helt kontrollerat. Det är ljuvligt att se! 
Igår sa hon: Mamma, jag vill åka tillbaka till havet! Det vill ju eg jag också så det var inget svårt alls att pakta... så vi tittade på foton från förra veckan en stund och sedan ringde vi till mostern som är kvar vid havet och frågade hur det var där. 
(Det regnade... så längtan avtog genast lite grann.) Lagom djungelns lag-träning att börja med för känsliga Storasyster, tänker jag... 8) Och det var fantastiskt kul att se dem kommunicera - en eftermiddag satt de brevid varandra i soffan och höll i varsin napp. "Tutte", säger Kusinen konstaterande. "Noki", genmäler Storasyster. Så håller de på att upprepa sina respektive termer en stund, tills Storasyster plötsligt får en snilleblixt och säger: "Napp!" "Napp", håller kusinen med och nickar bekräftande. Sedan satt de en stund tysta och begrundade detta verbala genombrott innan de drog vidare mot nya äventyr. 
) samt om man ska bada först och titta på Byggare Bob och dricka välling sedan, eller i omvänd ordning. De två första utbrotten gick inte över förrän de slutade i sängdumpning, medan det sista hände när Bebbo redan sov i deras gemensamma rum så då fick hon istället stå och avreagera sig en stund där hon var (jag sa: jag tittar på TV så länge så får du säga till när du vill bada), innan hon ändrade sig och ville gå och bada. 
Jag antar att man lär sig se när de kommer, med lite erfarenhet, och på det sättet kan välja vilka som är värda att ta? Det är mycket ifrågasättande öht som har kommit igång den senaste tiden, och det mesta går ju att lösa med lite distraktion, social delaktighet och ge och ta. Och jag förstår ju att trotsen måste genomlevas och klara besked måste ges, men det känns som lite klantig hantering från vår sida ifall 3 "konflikter" om dagen måste sluta i fullskaliga utbrott. Eller? Den här nya fasen känns jättespännande, tycker jag. Fortsättning kommer nästan garanterat att följa! Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08) men då och då kommer ett ordentligt melt-down, t ex idag på stan när jag inte vågade låta henne bära pappas fina klocka som vi bytt batteri i hela vägen hem. Då blev Bebbo dessutom rädd och ledsen för att hon vrålade och grät, så jag började känna stressen stiga... men sedan kom jag ihåg mig (har ju läst på t ex där här supertråden http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 02&start=0 ), gav upp mina försök att övertala henne att traska på hemåt och sa: OK, då stannar vi här tills du är färdig. Sedan pratade jag lite med Bebbo för att lugna honom, och när Storasyster började låta lugnare frågade jag: Är du färdig nu, så vi kan gå hem? Då svarade hon: Nej, jag vill gråta en liten stund till! 
Är det en fråga om att evakuera stress, tror ni? Jag trodde att trotsbarn bara var fövirrade och skakade, inte att de skulle kunna se/känna vad de behöver? Döljer det sig något här som jag bör vara uppmärksam på? Vi som knappt brukade ha några olyckor alls, längre! Tvättade av henne i duschen och frågade i förbigående om hon kom ihåg var kisset ska vara, och det gjorde hon ju. Hon gillade dock inte att bli duschad, och jag höll på att mata lillebror och laga mat och förgås av hunger själv (säkert hon också), så jag genomdrev inga fler fighter, dvs klädde inte på henne eller hade henne att städa upp i köket utan virade in henne i en handduk och erbjöd henne att få titta på Byggare Bob tills maten var klar ....
Det var hon glad över, och det blev heller inga fler trotskänningar.
Har kissolyckorna med trotsen att göra - eller rättare, ÄR de trots eller bara just olyckor? Anna skriver i BB att det är svårt med kroppsuppfattningen, balansen etc i de förändrande faserna så jag tänker att det kanske är som att ramla och slå sig (fast det har jag inte märkt att hon gör mer än tidigare), dvs att hon inte riktigt är överens med kroppen och dess funktioner? Borde jag ha gjort annorlunda efter duschen? Jag vet ju att barnet själv (med hjälp) ska städa upp efter olyckor, men det kändes som att både hon och jag var nöjda - lättade? - att slippa fler ifrågasättanden just då. Och så det där med att hon vill gråta en liten stund till. Hur tolkar ni det? Så input mottages tacksamt! Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08 Vi har idag vinnlagt oss om att hon skulle torka upp själv, vilket hon protesterade bittert mot i förmiddags men roade sig med på kvällen. Vi har inte heller frågat om hon vill gå på pottan, eller rutinmässigt satt henne på den, rätt eller fel? Däremot har vi frågat henne var det nu var kisset skulle vara efter att olyckan redan har skett. Och det vet hon ju, förstås. Kanske är hon inte så mycket Den Känslige som jag har trott utan har också drag av Ålen? Eller i alla fall Trixaren? (Eller helt enkelt Trotsaren? ) Punktlig är hon i alla fall med att köra igång sin trotsålder; hon blir 2,5 år på onsdag.... 8) Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08 Det kan alltså bli hur många bryt på en dag som helst. Hon vet mina knappar... Så jag har börjat med strategin att försöka möta henne i den frustrationen, dvs jag säger: Ja, ibland blir man missnöjd över saker, men det går snart över och så blir man glad igen! Eller något ditåt. Då kanske man kan minska frustrationen något?) gått på pottan. Själv, och bara ropat på hjälp när hon redan varit klar. Så kanske gav gårdagens torka upp-lektioner resultat? Eller så rörde det sig hela tiden just om olyckor. 8) Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08 Det händer betydligt mer olyckor nu än bara för någon vecka sedan, men de verkar verkligen vara just olyckor. Igår kväll, t ex, gick Storasyster mycket ordentligt och på eget initiativ och hämtade sin potta. Hon stod och kämpade med att dra ned byxorna så jag frågade om hon ville ha hjälp, men det ville hon inte. Sedan kom kisset några sekunder tidigare än optimalt, när hon hade lyckats med byxorna och höll på att sätta sig ned.... Så lite hamnade ju i alla fall i pottan! Vi har ju gjort så gott vi kunnat - ibland bättre och ibland sämre - för att ta honom i bruk innan också, men det har oftast blivit rätt krystat. Men i morse var han till riktig, rejäl hjälp med att sortera smutstvätt, och hjälpte mycket aktivt och engagerat till med att lägga tvätten i tvättkorgen (ett svårt uppdrag för det är en hög modell så han måste ställa sig upp varje gång han ville lägga något i den ). Storasyster blev inspirerad och gav sig på en egen tvätthög, och jag tänkte: JAAAA! Det är ju hit vi vill komma! Detta är teamwork! Sedan highfivade vi allihop varandra ordentligt. Det var fint att se (oftast brukar hon slita klossarna ur händerna på honom istället ) och fyllde även sitt syfte - efter att hon visat med handen om handen kunde han själv lägga en likadan kloss i samma hål. 8) ). Att tillbringa en vecka med Kusinen var nog inte bara uppbyggligt för Storasyster, utan även för Mamma Chokladkanin. Jag började t ex inse att det ingår en del buffande och brottande i barns lekar - och att det faktiskt är OK så länge alla inblandade tycker att det är skoj. Detta har fått mig att slappna av lite när jag iakttar Storasyster med Bebbo - och jag har lagt märke till att det rätt ofta är Bebbo som kryper fram till henne och drar henne i fötterna, klappar henne eller försöker dra henne i håret, under glada och kärleksfulla hoanden. Storasyster har då lärt sig att svara med att pipa Bebbo i magen, kittla honom eller putta undan honom. Och båda fnissar... Så jag riktar in mig på nu att försöka förebygga dåliga konsekvenser av leken (dvs att Bebbo gör sig illa) men inte själva leken - eftersom jag äntligen har fattat att det är just en lek. Och så tänker jag mig att Bebbo blir stadigare med tiden, och att Storasyster blir mer omdömesgill och lär sig skilja på lekfulla puttar och hårda puttar. Hon förhör sig redan - och jag försökte förklara, mot bättre vetande. Avslutade min harang med: Förstår du? Nej, svarade hon (förstås). Så jag skylde över det hela med att säga: Det gör inget, jag visar och förklarar fler gånger. 8) Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08 Storasyster och - kanske i ännu högre utsträckning - jag själv har greppat det här med Hur Man Gör Istället, och allt testande utmynnar numera i att vi gemensamt kommer fram till hur man gör. Nån gång ibland kan det testas så mycket att jag med beklagande tonfall får säga: "Nu har vi ju pratat om det här så många gånger, att sanden ska vara på marken. Om du inte kan komma ihåg det så måste vi tyvärr gå hem, för man kan inte vara i sandlådan om man kastar sand på folk. Sanden ska ju vara på marken." Och det räcker. 8) Jag antar hon i framtiden kommer att testa om jag står för det hotet (eller motsvarande förvisningshot i en annan situation) - men det gör jag ju O:) så det är jag inte särskilt orolig för. Hon säger: Till Bebbo med! när hon får något, tillämpar våra Visa-Leda-Lära-lärdomar på honom och visar honom med blandad framgång Hur Man Gör, och förser honom med matbitar från sin tallrik när vi äter. Idag hade vi en konstruktiv diskussion om hur vi skulle städa upp all sand vi hade dragit med oss in från parken. Storasyster ansåg att vi borde dammsuga och jag påpekade att Bebbo blir rädd när vi sätter igång dammsugaren. Då erbjöd hon sig att sitta i soffan och hålla i Bebbo så han inte skulle bli rädd - och det funkade: De satt i soffan medan jag dammsög runt fötterna på dem. Hon höll fast honom lite och tvångsläste en bok, och han fann sig i behandlingen och var inte rädd för dammsugaroljudet. Men det går som smort! :thumbsup: Det känns ganska ljuvligt när man lyckas integrera dem båda, fastän på olika nivåer och olika framgångsrikt, i matlagning och påföljande städning (för det blir onekligen kaos när en 10-månaders lillkille ska äta samma morötter, broccoli, lax och potatis som vi andra) och sedan kan njuta sina lagrar när de somnar belåtet efter väl uträttat värv. :-({|= Och köket dessutom redan är städat... (Särskilt till Ewa som kämpade bra innan mina poletter började ramla ned. ) Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08 Å andra sidan behövdes det inte heller, vi löste det ändå. 8) Bebbo gillar ju borstar, t ex sopborstar. Tyvärr omfattar intresset även toaborstar. Vilket ju för all del är logiskt. Men inte känns så hygieniskt. Men, han blir ju inte nöjd ÄNDÅ! ](*,) Det blir ju liksom lite jobbigt att borsta toaletten varje gång någon använder badrummet, och sedan ändå få missbelåtna skrik och gnöl efter avslutat värv. Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08 född okt -07 född april -11 För tillfället har den fått byta hem - jag tror verkligen att han har undersökt den efter alla konstens regler, så mycket nån kan begära, nu. 
Jag vågar däremot inte köpa nån ny för han vet ju vad den är till för nu så den skulle ju bara vara fräsch i ett par minuter då...) städas ganska ofta - med ett trotsbarn som råkar ut för kissolyckor titt som tätt, och som dessutom gärna vill skölja sin potta själv, och ett krypbarn med en faibless för toaborstar blir det ju rätt grisigt rätt så snabbt. Kan man integrera barnen i badrumsstädningen på nåt listigt sätt? Har lite svårt att tänka ut hur man ska komma runt kemikalierna man använder i badrummet. Storasyster f feb 07 Lillebror f okt 08