Måste be om lite råd.... Elsa kurades vid 4 mån (är nu snart 14 mån). Sömnen har funkat superbra nattetid, det enda som "stört" har varit att hon med jämna mellanrum vaknat lite för tidigt på morgnarna.
För en vecka sedan började hon vakna på natten och verkligen "skräckskrika", ja det lät som att något fruktansvärt hemskt förfärligt hände henne där inne i rummet. Jag som inte var van att höra henne mitt i natten blev jätterädd - något måste ju vara hemskt fel! Så jag störtade in och lugnade. Ut igen, men då börjar "skräckskriket" igen. Kortfattat så slutade detta med att jag fastnade vid sängen och klappade ungen till sömns (tog nästan 1,5 timme - helt sjukt, jag vet! Varje gång jag tog ett steg från sängen så började hon om och arbetade upp sig själv till total hysteri
)Detta hände igen 4 ggr på en vecka och jag och pappan har turats om att stå med värkande ryggar vid sängen. Som alla förstår är detta en så dålig idé så att det inte är sant
, men ändå gjorde vi luttrade SHN-föräldrar på detta sätt. I slutet av veckan började Elsa vakna efter 45 min sömn (något som aldrig hänt efter kuren!) och sedan 1-2 ggr till under natten.Vi insåg att vi gjort så fel man kan, och igår bestämde vi oss för att inte gå in när hon vaknade utan ramsa utanför och bara gå in snabbt vid kris. Det var inte roligt, men det tog "bara" 20 min (och vi gick inte in) och sedan sov hon.
Idag är alltså andra natten av "omkurning" och jag känner mig inte så säker som jag borde (när jag kurade var jag bombsäker på ALLT, men inte nu....
) Pappan är stencool 8) och säger att det som vi själva har förstört måste vi såklart rätta till, för allas skull, och jag VET att han har rätt, men när hon börjar gråta där inne så känns det så hemskt. MYCKET värre än när vi kurade första gången. Nu är hon ju stor och förstår så mycket mer känns det som....Alltså, jag VET vad som gäller, men skulle kanske behöva lite egen "bekräftelse", hur fånigt det än må låta
Hur har ni andra gjort som kurat/omkurat äldre barn? Buffning funkar nog fortfarande, men jag är orolig att fastna i det med. Meningen är ju trots allt att barnet inte ska vara ledset, men det ÄR hon ju (eftersom jag har lärt henne att jag kommer in och står vid hennes säng...). Visst, hon somnade igår utan att vi gick in, men det kändes inte bra att hon låg där själv och var ledsen så länge. Jag hör själv hur "fel" jag tänker, men ändå känns det så när jag står där...Alla råd och tips mottages tacksamt!
25 juli 2004 - SHN-kur vid 4 månader
