Han klättrar ur spjälisen. Hur hanterar man uppvak nu?

[Mamma76]

Hej!

Vår Ville är 21 månader, och det är nu ett drygt år sen vi med framgång körde SHN. Han sover bra både på natten och vid middagsluren, brukar vara 11 h nattsömn och 1,5 h middagslur (även på dagis).

Nu har ett nytt "problem" dykt upp. För några månader sen klurade han ut hur man klättrar ur spjälsängen, men han har bara gjort det dagtid under lek. Nu har han slutligen kommit på att han kan klättra ur den när han vaknar vid 05:30 på mornarna och knalla in till oss, så nu är tiden då man ropade ramsan från sin egen säng och han somnade om förbi... Han klättrar ur spjälisen och kommer in till oss, han ligger still mellan oss en stund men somnar aldrig om utan kastar sig mest fram och tillbaka en halvtimme innan han kräver att få stiga upp.

Så hur hanterar man nu detta. Ramsan gick bra så länge han inte kunde ta sig ur sängen...

Finns säkert fler trådar om detta, länka gärna i så fall så kan jag läsa där. Hoppas nån har nåt tips!

[annawahlgren]

Välkommen är du Har jag nog inte sagt förut

Har vi ett litet mönster här - 5.30 - så ställ klockan på strax innan. "Hugg" honom med hög, en smula barsk ramsa x 4 utifrån så fort det prasslar i sänghalmen. Alltså innan han ens hinner ur sängen.

Varför ta emot honom i er säng och låta honom ligga där och "kasta sig fram och tillbaka en halvtimme innan han kräver att få stiga upp"

Det är ni som är ledarna här, det är inte han som ska ta hand om nätterna åt er (eller åt sig själv)

Hopp upp ur sängen innan han hinner ner i den, ta honom i handen och led honom direkt tillbaka till sängen (bär inte). Ställ fram en pall eller stol och låt honom krångla sig i själv. Vänta under tystnad utan att hjälpa till. Gå sedan med en mycket hög och punktsättande ramsa x4 som visar att ostörd nattsömn för samtliga inte är förhandlingsbara saker

Kom ihåg att små barn gör som vi lär dem. Och de frågar om hur saker och ting ska vara i påståendets form - och de ställer dessa sina påståendets frågor i handling. Det är precis det han gör nu, så ge de rätta svaren Vänta för Guds och lilla barnets skull - och er egen - inte på att HAN ska göra det. Då får ni en frustrerad liten pojke i stället för en lättad och lugn.

Det mesta med små barn är mycket enklare än man tror, om man bara har ett mål för ögonen.

På dagarna ser ni lämpligen till att han får klättra sig härligt lycklig både ute och inne (fölsepresangtips: en klättervägg Eller åtminstone en repstege ).

[Mamma76]

Tackar tackar för välkomnandet!

Njae, 5:30 är inte ett mönster, det kan lika gärna vara kl sex eller halv sju eller sju. Halv sju är vår smärtgräns (eller snarare hans, om man ska se till hans sömnbehov), tidigare än så går vi helt enkelt inte upp.

Varför låta honom komma upp i vår säng frågar du - jaa, det kan man fråga sig, men det var bara en vecka sen som det var första gången jag vaknade av att små fötter trippade över golvet och in till oss och vi blev så överrumplade att vi inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till, haha...! Så det är ju inget som har pågått länge, men eftersom han har fortsatt att skutta ur sängen efter det så får vi ju agera på det - därför vände jag mig hit. Faktum är att vi knappt har använt ramsan överhuvudtaget det senaste halvåret, eftersom vi helt enkelt inte har haft något sömntrubbel. Så det blir lite grann som att börja om nu om/när vi behöver införa den igen känner jag.

En fråga: Varför får jag inte lyfta ner honom i spjälisen när jag lett tillbaka honom, varför måste han klättra ner själv? Och varför får man inte prata - jag förstår ju att man inte ska stå och pladdra på, men jag skulle vilja säga bara NÅN enstaka mening i stil med att "nu är det natt och nu ska vi sova" när jag leder honom tillbaka till sängen. Eftersom han själv pratar mycket och är fullt kapabel att förstå varje ord jag säger (och dessutom verkligen brukar lyssna) så känns det så "robotaktigt" och hårt att bara ignorera honom. En verbalt uttalad mening och sen i handling visa vad som gäller, funkar inte det enligt dig?

Jag funderade också på om jag skulle skaffa en väckarklocka åt HONOM, inte åt mig, och lära honom att det är OK att kliva upp när den har ringt - men inte förr. Han är som sagt snart 2 år, en lyhörd och smart kille som går att resonera med, så jag tror att han skulle fatta grejen med det (om han skulle acceptera det är en annan sak! )

Tack för födelsedagstipset, ja han är verkligen en aktiv och klätterälskande liten kille - men också väldigt trygg. Vi gör vad vi kan för att stilla kliandet i benen, det lovar jag. Han går ju på dagis på veckodagarna och där är de ute mycket, och på helgerna är vi också ute mycket eftersom han älskar det.

Well, nu återstår att se när han vaknar i morgon bitti! Då är jag där på ett kick, kan du skriva opp. [/quote]

[annawahlgren]

- - vi blev så överrumplade att vi inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till, haha...!

Lätt hänt Då får man betänka att en gång är ingen gång - två gånger är en dålig vana.

Faktum är att vi knappt har använt ramsan överhuvudtaget det senaste halvåret, eftersom vi helt enkelt inte har haft något sömntrubbel. Så det blir lite grann som att börja om nu om/när vi behöver införa den igen känner jag.

Ja, det är bara att göra. Den finns där i bakhuvudet på honom. Det är bara att låta den landa igen, modell goddag-yxskaft - som ger ett vänligt men bestämt, orubbligt besked, x4 (minst) utan pauser och eventuella frågetecken emellan. Klara besked

Varför får jag inte lyfta ner honom i spjälisen när jag lett tillbaka honom, varför måste han klättra ner själv?

Därför att han annars popsar upp igen kvick som en lärka, varpå du lyfter ner honom igen, varpå han popsar upp igen, varpå vi strax har en liten nattshow som, om man säger, kontrasterar rejält mot budskapet att PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.

Får han ta böket att själv krångla sig ner utan hjälp (och kunde han klättra upp, så kan han klättra ner) drar han sig för den expeditionen nästa gång, eftersom den är liiite besvärlig. Kallas konsekvens

- - jag skulle vilja säga bara NÅN enstaka mening i stil med att "nu är det natt och nu ska vi sova" när jag leder honom tillbaka till sängen. - - En verbalt uttalad mening och sen i handling visa vad som gäller - -

Det kan du absolut göra och bör du göra. Kör ramsan Det är enklast och effektivast. Lugnt och fint, vänligt men bestämt.

Vad jag menar är att du inte ska prata under hans jobbiga tillbakaklättrande utan avvakta sakligt. Och sedan ge ramsan på väg ut som en trevlig, vänlig men bestämd bekråftelse på att han har gjort alldeles rätt som bestämt sig för att sova så gott i sin egen säng

Jag funderade också på om jag skulle skaffa en väckarklocka åt HONOM, inte åt mig, och lära honom att det är OK att kliva upp när den har ringt - men inte förr.

Mycket bra och klassisk idé. Gör en stor apparat av själva inhandlandet, gör klockan till familjens nya lilla rara gosedjur, ähum och resonera med honom om dess underbara funktion, så att HAN känner att han verkligen är med på noterna. Och helst bidrar till dem - så låt honom välja och gärna betala, och bära hem. Stor sak i det Tacka för hjälpen.

Han går ju på dagis på veckodagarna och där är de ute mycket, och på helgerna är vi också ute mycket eftersom han älskar det.

Ute är fint, men det betyder inte klättra. Inte i dagis' regi i alla fall. Försumma inte att odla hans (liksom alla små människors) aptalanger

[Mamma76]

I morse vaknade han tjugo i sju, och det är ju onekligen bättre än halv sex Vi har som sagt bestämt att halv sju är smärtgränsen, så vi gick upp, inget mer med det. Dock klättrade han inte ur sängen idag, utan låg och ropade på oss att han hade "sovit färdigt"

Tack för svar, jo man har väl igen i längden att man låter honom klättra tillbaka ner i sängen själv. Jag skulle tro att han kommer att vägra och försöka springa ut, ska man stänga sovrumsdörren inifrån (han når inte upp till handtaget så han kan inte öppna och springa ut) och stå därinne tillsammans med honom tills han klättrat i, eller ska man låta honom springa iväg om han nu väljer det och istället leda tillbaka honom igen?

Ja, jag ska fundera på om vi inte ska skaffa väckarklockan. Och då ska han absolut få vara totalt delaktig i det projektet. Överhuvudtaget så tror vi på att låta honom vara med i det mesta av sånt som vi vuxna gör, och göra så mycket som möjligt själv, uppmuntrar och berömmer när det går bra och visar hur man gör när det går fel. (Låter kanske självklart men det är ack så lätt att ta överhanden som förälder och "bara göra" allt åt barnen.) Är övertygad om att det är superviktigt och att det stärker barns självkänsla jättemycket. Och han har också visat sig vara en "quick learner".

Nåja, en parentes, det där vet väl du allt om [/quote]

[annawahlgren]

IJag skulle tro att han kommer att vägra och försöka springa ut, ska man stänga sovrumsdörren inifrån (han når inte upp till handtaget så han kan inte öppna och springa ut) och stå därinne tillsammans med honom tills han klättrat i, eller ska man låta honom springa iväg om han nu väljer det och istället leda tillbaka honom igen?

Hmhm Hur svårt kan det bli (Mina barn lärde sig svara på dylika retoriska frågor: "Hur svårt som helst.")

Ta reda på hur du vill ha det, först och främst. Tänk efter före. Fatta Beslutet.

Handla sedan därefter.

Konstigare är det inte Det mesta med små barn är mycket enklare än man tror, om man bara har ett mål för ögonen.

:thumbsup:

[Mamma76]

Haha, nä inte svårt alls. Jag har inga problem att fatta ett eget beslut kring det där, men man vill ju ändå gärna höra andras åsikter, det är ju därför man vänder sig hit!

Fast så är det nog med det mesta i hela SHN-kuren - vi gjorde på vårt egna sätt med många detaljer, och skapade vår egen kur som funkade hur bra som helst just för OSS. Konsekvens och attityd är våra hörnstenar.

[miar70]

Hej mamma76

Jag vill gärna slå ett extra slag för väckarklockan, eller rättare sagt väckningen hos er!

Vad jag förstår (?) så går ni upp när Prinsen vaknar. Jag tycker absolut du ska ta ledningen över när dagen börjar, precis som du bestämmer när den slutar! Just därför är väckarklockan så bra, för både barn och föräldrar .

Känner och vet han att morgonen börjar först när klockan signalerar, då kommer han lära sig att sova lugnt tills den ringer!
Han vet ju inte om klockan är fyra, sex eller sju - jag brukar jämföra med hur man själv sover om man vet att man inte har väckarklockan och måste upp - man vaknar stup i kvarten på morgonen, det är svårt att slappna av.

Så jag tycker ni ska göra slag i saken och köpa en riktigt tjuuusig klocka, som ni har direkt utanför hans rum och som får ringa in morgonen. Fördelen med att ha den utanför rummet är att du kan ställa om den om du hör att han är på G att vakna lite tidigare, så han "tror" att det är klockan som väcker honom . Luras liiite får man

[Mamma76]

Hej miar70!

Nej, vi har inte gått upp när Ville har vaknat tidigt, utan han har då kommit in till vår säng. Vi har sen klivit upp som tidigast kl halv sju. Men som jag nämnde innan så är ju det här inget som har hållit på länge, det var ju förra veckan som han kom på det där med att klättra ur spjälisen.

Ja, jag ska som sagt skaffa den där klockan.

I går morse vaknade han vid halv sex, dock klev han inte ur sängen utan ropade på mig. Jag gick dit, lade ner honom på kudden, förklarade att det inte var morgon ännu och ramsade ut. Funkade fint, han somnade om.

I morse vaknade han runt 06 och klättrade ur sängen, jag hann honom till mötes strax utanför hans rum, ledde in honom till sängen igen och förklarade att det inte var morgon än och ramsade ut. Han blev arg, men låg kvar i sängen och hojtade medans jag stod utanför och ramsade ett par gånger. Sen tystnade han och förblev så i ca 15 minuter. Sen blev han arg igen och skulle klättra ur sängen, men så ramlade han och föll i golvet. Jag hörde smällen och rusade reflexmässigt in och tog honom i famn eftersom han grät lätt hysteriskt... (Brukar alltid ha en dyna liggandes på golvet bredvid spjälisen just för att förhindra detta, men av nån anledning hade den halkat snett.)

Vi satt på golvet i hans rum och han var alldeles ifrån sig, dock hade han inte slagit sig så värst utan han var mest arg. Jag fick hans uppmärksamhet så jag kunde lugna och tala till honom så att han lyssnade, och så förklarade jag återigen att det inte var morgon än och att vi skulle sova. Sen klättrade han själv ner i sängen igen och lade sig utan knot (nåja...) En lätt liten ramsa ut.

Sen fick vi ytterligare 20 minuters lugn, vid ca kvart i sju hörde jag att han var på väg att bli lite småsur igen så då tog jag tillfället i akt och gjorde morgon innan han skulle börja gnälla.

Får se hur onsdagsmorgonen utvecklar sig! 8)

[miar70]

Hej igen

Ni är definitivt på rätt väg, det är "bara" att jobba på!
Snart, snart har han förstått att det är du som styr över när dagen börjar - med klockans hjälp då, kanske .

Bra jobbat :thumbsup:

Kram Mia