Mamma76 skrev: - - vi blev så överrumplade att vi inte riktigt visste vad vi skulle ta oss till, haha...!

Lätt hänt

Då får man betänka att en gång är ingen gång - två gånger är en dålig vana.
Mamma76 skrev: Faktum är att vi knappt har använt ramsan överhuvudtaget det senaste halvåret, eftersom vi helt enkelt inte har haft något sömntrubbel. Så det blir lite grann som att börja om nu om/när vi behöver införa den igen känner jag.
Ja, det är bara att göra. Den finns där i bakhuvudet på honom. Det är bara att låta den landa igen, modell goddag-yxskaft - som ger ett vänligt men bestämt, orubbligt besked, x4 (minst) utan pauser och eventuella frågetecken emellan. Klara besked
Mamma76 skrev: Varför får jag inte lyfta ner honom i spjälisen när jag lett tillbaka honom, varför måste han klättra ner själv?
Därför att han annars popsar upp igen kvick som en lärka, varpå du lyfter ner honom igen, varpå han popsar upp igen, varpå vi strax har en liten nattshow som, om man säger, kontrasterar rejält mot budskapet att PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.
Får han ta böket att själv krångla sig ner utan hjälp (och kunde han klättra upp, så kan han klättra ner) drar han sig för den expeditionen nästa gång, eftersom den är liiite besvärlig. Kallas konsekvens
Mamma76 skrev: - - jag skulle vilja säga bara NÅN enstaka mening i stil med att "nu är det natt och nu ska vi sova" när jag leder honom tillbaka till sängen. - - En verbalt uttalad mening och sen i handling visa vad som gäller - -
Det kan du absolut göra och bör du göra. Kör ramsan

Det är enklast och effektivast. Lugnt och fint, vänligt men bestämt.
Vad jag menar är att du inte ska prata under hans jobbiga

tillbakaklättrande utan avvakta sakligt. Och sedan ge ramsan på väg ut som en trevlig, vänlig men bestämd bekråftelse på att han har gjort alldeles rätt som bestämt sig för att sova så gott i sin egen säng
Mamma76 skrev: Jag funderade också på om jag skulle skaffa en väckarklocka åt HONOM, inte åt mig, och lära honom att det är OK att kliva upp när den har ringt - men inte förr.
Mycket bra och klassisk idé. Gör en stor apparat av själva inhandlandet, gör klockan till familjens nya lilla rara gosedjur, ähum

och resonera med honom om dess underbara funktion, så att HAN känner att han verkligen är med på noterna. Och helst bidrar till dem - så låt honom välja och gärna betala, och bära hem. Stor sak i det

Tacka för hjälpen.
Mamma76 skrev: Han går ju på dagis på veckodagarna och där är de ute mycket, och på helgerna är vi också ute mycket eftersom han älskar det.
Ute är fint, men det betyder inte klättra. Inte i dagis' regi i alla fall. Försumma inte att odla hans (liksom alla små människors) aptalanger
