Rapport efter Arvids två första veckor

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Skriv svar
Gäst

Rapport efter Arvids två första veckor

Inlägg av Gäst »

Hej igen,
ville bara berätta hur det gick!
Ju mer man sover, desto mer sover man om man så säger. :D
Vi börjar sega oss upp mot 13-timmarsstrecket, och i morse vaknade han senast någonsin, 6.26 (man är alltid lite nervös när man kollar klockan där på morgonen)! Nätterna är tysta, någon enstaka gång får vi ramsa en snutt bara.
Utvecklingen tog fart! Maten är det fortfarande lite si och så med även om det hänt mycket där. Glad, nyfiken, VILJESTARK, skojfrisk. Nästan ingen mammighet kvar...!
På dagarna sover han oftast sina lurar väl, förra veckan fick jag gå en del för att han skulle somna om. Det som återstår är att vagna honom istället för att gå under uteluren. Vi har alltid gjort så, han har ju varit så lättväckt att vagnen måst rulla vid minsta lilla vindsus. Nu sover han, thanks to the cure, stadigare, så jag borde gå ut på gården och vagna lite där, eller? I stan är det ju folk överallt och det är lite jobbigt att ha en skrikande palt i en vagn...
Det har fött så mycket tankar, det stora som vi precis har åstadkommit Arvid och vi! Tacksamhet! Jag känner att Arvid mår helt bra, för första gången på 10 månader. En sten som faller från hjärtat. Och det var så enkelt? Varför har ingen sagt nåt? Varför i h-e har ingen psykolog, BVC-typ, barnmorska sagt att vi kanske borde börja med sömnen? Jag undrar vad som hade hänt om vi gjort detta i julas, när Arvid började vägra amning/flaskmatning och mest åt på nätterna när han var halvborta. Motståndet var så kompakt, som en stor stor rädsla. INGET kunde få honom att äta medvetet, han var mycket hungrig och mycket trött. Vad tror du, Anna, har du nån erfarenhet? Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk, men jag är faktiskt rätt arg.
Tack tusen gånger för att det finns åtminstone en rättfram, opsykologiserande, smart och människoälskande liten filosof!
:) :) Åsa
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Vilken härlig rapport! :D
Visa gärna upp honom på BVC. Det kanske gör att de får upp ögonen :shock: och kan hjälpa någon mer.

Kämpa vidare och rapportera gärna igen :lol:

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Ja, vilken härlig rapport :D Pris och beröm och grattis till er alla :lol:

Erfarenhet av vad :?: Av hur retroaktivt förb-d man kan bli :?: Hur sur för att man inte visste det man vet NU :?: Hur ledsen för all god ljuvlig tid - som borde varit god och ljuvlig - dom gick förlorad i en dimma av trötthet och uppgivenhet och just rädsla, när den enkla lösningen låg alldeles bakom hörnet :?:

Så många barn har jag "kurat" genom åren - åtskilliga hemma hos dem, när det rört sig om större barn (2-3-4 år). Och dessa "stora" barn har ofta hunnit igenom hela karusellen av psykologer, neurologer, uredningar hit och dit. Min diagnos har jag kunnat ställa i princip så fort jag kommit innanför dörren: "Han/hon är för trött." Så enkelt var det.

Så nog har jag en hel del erfarenhet av - hm - fula, ilskna, ja, smått mordiska tankar, om det är det du menar :evil: :lol: :roll: :shock: :!:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Gäst

Inlägg av Gäst »

Ja, erfarenhet vet jag att du har!! Det var lite luddigt, men jag menade det specifika problem som Arvid och jag hade, som jag uppfattade som djup amnings-/flaskfobi som en följd av två månaders sår, infektioner, smärta. Jag har försökt förstå vad det var som hände, många hade förstås synpunkter. Oftast gick dom ut på att jag hade åsamkat honom rädslan genom oro, min känsla var dock att han fick nog, blev rädd för bröstet. SEN fick jag panik, när jag inte fick i honom nåt. Vi kunde inte komma ur det och hade några riktigt riktigt tuffa månader. Det var det jag undrade om du hade erfarenhet av. Och jag kan säga att ingen attityd i världen hade hjälpt då, det var för starkt, motståndet. Däremot tror jag vi hade fått hjälp av "metoden", för att tvinga honom till bröstet, men jag vågade inte då. Efter 2 nätter med "metoden" började han amma och idag har han ätit välling ur flaska för första gången medvetet. 11 månader är han snart, gullklimpen!
När det gäller sömnen är vi inte ända fram, men jag är faktiskt nöjd med sakernas tillstånd och Arvid också, så jag tror vi lugnar oss ett litet tag.
Tack igen!
Åsa
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D "Rädd för bröstet"? Han :?: :!: :?:

Jag vet inte vad du fått höra av "motstånd", men i min enkla värld ska små barn ha 1. en mätt mage, 2. en glad mamma. Punkt :idea:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Vad underbart att läsa :D :heart:

Bra jobbat och inspiration för så många. :D

Visst känns det som man har förändrat världen :?: I alla fall den lilla del som är det viktigaste... :D

Kram :D
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"