Vi strävar efter att låta sonen utforska allt som inte är livshotande. Ändå uppstår det situationer då jag blir osäker på om det är känslan av vanmakt som drabbar honom eller "bara" en frustration som han tvingas leva med i vissa situationer.
Exempel:
Jag öppnar frysen och ska ta ut något. Han är jätteintresserad av frysen och får känna och kolla lite. Men inte tillräckligt länge förstås...för jag vill inte att frysen ska stå uppe. Då blir han jätteledsen när jag stänger.Alternativ?
När han vill gå i trappen så följer jag honom upp men när jag tycker att vi inte kan stå i trappen hela dagen så tar jag honom och går ned = jättearg.Alternativ?
Blöjbytena är en utmaning för dagen. 
Försöker hitta nya saker varje gång (typ 5 gånger om dagen ) för att distrahera men han är mycket upprörd vid blöjbytena. Hittills har jag räknat det som ett nödvändigt ont som måste göras och försöker med milt våld göra det så snabbt jag kan. Korrekt? Eller bör jag anstränga mig mer för att hitta distraktion?Samma vid påklädning. Humor funkar inte riktigt fullt ut där ännu. Det blir väl lättare när han blir lite större kan jag tro. Nu går det oftast bra med tittut när det gäller huvudet. Vart armar och ben tar vägen verkar inte vara spännande ännu...
Han har klara symptom på 8-månångest. Det varierar rätt mycket från dag till dag men t ex vid matningen så kan han få utbrott och kasta huvudet bakåt och bli otröstlig. Vi har satt en hög kudde bakom så att han inte ska göra illa sig. När han får sådana här "attacker" så brukar vi krama honom/pussa honom trots att han motar bort oss, enligt instruktion i Barnaboken men jag undrar ändå HUR MYCKET ska man ingripa när det här händer?Jag har fattat det som om man ska låta det ske men hindra dem från att göra illa sig. Men det funkar inget vidare så det brukar sluta med att jag försöker hitta något spännande att bryta mönstret med.
Rätt eller fel?
Tacksam för respons!
All mat rinner ut eftersom han gråter med vidöppen mun och när jag lassar in så blir han bara än mer ledsen och ser äcklad ut.
Det är när man får stryk, alltså 
Helt rätt, men fortfarande sakligt och verkligen inte tröstande.
) Eller låta dörren stå öppen och flämta, åtminstone en gång för alla, liksom. Låta honom undersöka och undersöka och undersöka. Det kan det vara värt. Även om elräkningarna är hutlösa. Han kanske bara behöver bli verkligt förtrogen, på sitt vis. Eller också, som många gör - kan man (efter idog undersökning) blockera eländet med en särskild spärr, så att frysen åtminstone inte öppnar sig av sig själv, dvs av honom.
så tar vi om hans händer och hjälper honom med hög, bestämd men glad röst att skjuta in en låda och sedan stänga dörren. Allt går ganska snabbt och efteråt får han väldigt mycket beröm. Detta brukar leda till att han lite förvånad men stolt över sin stora bedrift