nåt fel på min son?!!

[annawahlgren]

"NU förstår jag ingenting!!! Jag har väl inte klagat på mitt barn och jag behandlar honom absolut inte illa!!!
Vill du förklara så är du snäll...."

Ja, jag ska låta dig förklara.

"Jag blev så trött i huvet av allt gnäll o grin så jag satt honom i sin säng o stängde dörren. Han skrek så jag trodde han skulle spy men efter ca en halv timme somnade han. I dag har han gnällt sen han vaknade. Nu är det nästan så man gruvar sig för när han ska vakna, hemskt men jag blir så slut när ingenting hjälper."

Inte klagat på ditt barn Hör fortsättningen:

"Jag provar att sitta o leka på golvet, gå omkring med honom tills jag får ryggskott."

Inte klagat på ditt barn Hör fortsättningen:

ibland packar jag in honom i bilen o åker till nåt köpcentrum o bara går omkring tills han börjar klättra ur vagnen.

Packar in Och vad gör du när han börjar klättra ur vagnen Klagar, kanske

"Nu börjar nästa kille gnälla om mat o leka."'

Ser du inte Hör du inte Du vill ha en förklaring Du klagar inte

Vill du ha en förändring, så finns den. Men du måste vilja ha den.

[ciri]

Är det min SON jag klagar på?? Du förstår kanske inte att JAG inte vet vad jag ska göra!! Det är JAG som känner vanmakt och inte vet vad jag gör för fel!!! Är det att klaga när jag säger att han gnäller o grinar??? Vad kallar du det när ett barn gnäller?? Att dom pratar kanske?
Är det att klaga att sitta o leka eller gå med sin son??? Det är inget jag klagar på jag blir glad av att se honom nöjd o glad.
Att packa in honom i bilen menas han i bilstol, vagn i bagagelucka väska med allt som ska med, det är att packa in ALLT skulle jag sagt. Inget klag med det.
Efter en stund tröttnar barn på att sitta i vagnen på köpcentrat och då klättrar dom ur, då drar du slutsatsen att jag klagar Det vet väl alla att det är så!!
Min andra kille började "gnälla" om mat o leka -inte så konstigt när jag satt här vid datorn o lillebror sov. Tycker inte jag är nåt konstigt med att gnälla om lite uppmärksamhet då!! JAG klagar iallafall inte om det -jag tycker om att leka och underhålla min son och passar gärna på när lillebror sover att tex hälla ut smålego på golvet och sånt man vill undvika när lillkillen är med...:

Snacka om att dömma nån Vilka j.. slutsatser du drar, försök att läsa det genom en annan synvinkel i stället för att bara dömma ut en så där!!
Allt jag gjorde var att beskriva "problemet" om man får kalla det så, för att få hjälp och svar när jag tyckte att jag försökt allt jag kom på för att få min son nöjd. Mina barn är det bästa jag har, hoppas ingen fått för sig nåt annat. Jag gör ALLT för dom

[annawahlgren]

Jättebra Du klagar alltså inte Det bara lät så, i mina hysteriskt barnaförsvarande öron

Ville du ha hjälp med något Konkretiserat, i så fall

Söker du förändring, tror jag du kan finna inspiration till den i Barnaboken

Söker du (mot all förmodan) ett forum för legitimerat lidande på temat jobbiga barn, finns så väldigt, väldigt många andra än detta

[J och Å]

Snälla ciri. Backa några steg och försök läs dina inlägg igen. Alla på detta forum vill så gärna hjälpa, alla vill väl.

Men håller med Anna. Med den attityden i ditt inlägg kan du inte hjälpa ditt barn. Läs Annas "Helvete? Lidande? Elände?" som ligger här överst på samtalsforumet.

Du skriver att du vill veta vad du ska göra. Börja läs boken, och snälla ändra rubriken på ditt inlägg?

[Mindy]

Tyvärr Ciri, så uppfattade jag nog också ditt inlägg som beklagande. Jag blev lite upprörd över att du automatiskt sökte sjukdomar och fel på HONOM i stället för att tänka att felet kanske ligger någon annanstans - men försökte tänka bort det och ge några råd trots allt.
Att du bryr dig förstår jag ju, annars skulle du inte ens besvära dig med att söka hit antar jag, men formuleringarna och tonen ÄR tråkig (liksom rubriken ) och troligen är det detta som Anna m.fl. reagerat på.

Några reflektioner från mig;
Du formulerar dig som om det är underbart att bli av med honom (dvs när han somnat), du GRUVAR dig för att han ska vakna (varför gör du det om du inte tycker att tillvaron är besvärlig och jobbig?) och det låter inte precis som om du är överlycklig över att du "ska gå och underhålla honom" samtidigt som den andre "gnäller" om mat. Här ställer jag följdfrågan om man verkligen kan gnälla om mat? De har ju inte så många andra sätt att säga till på och att stilla hungern är ju liksom ett av basbehoven.

Ja, det var mina synpunkter. Hoppas att det går bra med den sociala delaktigheten i alla fall!

[marie-d]

Hej Ciri!

Jag tror absolut att du och din even. man klarar av att vända det här om ni verkligen vill.
Tror ibland barn känner på sig när föräldrarna inte riktigt orkar ochdå gnäller de ännu mer för osäkerheten blir större. Det blir en ond cirkel föräldrarna blir tröttare och tröttare och barnen gnäller mer och mer. Detta är absolut inte ovanligt.
Eftersom ni verkligen vill ha förändring så sätt er ner och diskutera hur ni ska göra. Läs ur barnaboken och sätt igång och jobba för att ni ska få ett bra familjeliv. Viktigt är att strukturera upp dagarna ta ledning för sömn, mat ensamlek och andra rutiner. Social del. är viktigt att få barnen att känna sig som en viktig kugge i maskinerit. Leka kan barnen göra själva.Då utvecklar de sin egen fantasi och förväntar sig inte att bli underhållna av andra. Lilkillen är inte så stor så det borde inte vara några problem. Jag har själv med egna ögon sett hur ensamleken gör underverk. Sonen leker och grejar själv betydligt mer än de som inte har ensamlek.
Vill du ha hjälp kan du få det här!
Marie

[ciri]

[Tack Marie! Vi har rutiner för mat o sov, håller på att fixa till soc.del nu oxå! Vi bakade negerbollar igår jag, storebror o lillen i mitten på bänken, det såg ut som ja du kan ju tänka dig men vad skönt att se honom så nöjd!!
Ensamleken är det lite svårare med eftersom storebror är så på hela tiden men det är underbart att se hur dom kan roa varandra!!