Förvirrad 4-åring, trött pappa & envis mamma

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Zesttu
Inlägg: 9
Blev medlem: sön 12 okt 2008, 23:07

Förvirrad 4-åring, trött pappa & envis mamma

Inlägg av Zesttu »

Hej på er! :D

Vill först säga hur glad jag är över att vara här. En hel värld fylld med svar på frågor man får för sig inte har några svar.

Hur gör man när man vill få barnens pappa att vilja lära sig mer om BB? Hur gör man för att få en trött pappa att ändra sina tankar så det inte blir "jobbiga barn", utan "nu ska jag lära mina barn"?

Som det ser ut nu så har vi en situation där min sambo och jag hanterar barnens beteende otroligt olika. Han reagerar med förmaningar, hot om allt möjligt som dom inte får göra eller får ha om dom inte sköter sig, irriterade kommentarer, lite beröm och ingen väg ut. Jag försöker upprätthålla BB-tänket så mycket som det går. Så efter sambons (ofta mkt snabbare än min) reaktion, kommer mina försök till BB bemötande. Alternativt att jag hinner före, men sambon ändå flikar in med sina förmaningar.

:!: Först och främst: Tror ni att barnen blir förvirrade av att vi bemöter så olika? :roll: Är mina försök meningslösa? :(

Vi har en dialog kring det här, men sambon säger sig inte orka ta tag i det. :( Jag har slutat delge mina tankar till honom, för det ger inget resultat utan försöker nu i stället att lägga den energin på att hjälpa pojken på rätt spår.

Jag har jobbat det senaste året, då min sambo har varit hemma med barnen. Min egna sorg över all förlorad tid med barnen kombinerat med sambons ständiga förmaningar har gjort min son riktigt förvirrad. Jag har nämligen bara sett min sambos "fel och brister" och velat skona sonen från detta. Och fokuserat på att ösa positivt istället, försöka få det att vända på det sättet och ignorera det dåliga. Eftersom min sambo haft sån övervikt åt det hållet. Vilket rent ut sagt resulterat i brist på uppfostran. :oops: :oops: :oops:

Inte förrän nu när jag vet att jag kommer ha huvudansvaret för barnen vågar jag erkänna för mig själv att vår son är ouppfostrad. :oops:
En fantastiskt rar varm och kärleksfull pojke, med mycket energi som han inte vet var han ska göra av riktigt. Men nu när jag ser honom med klarare och mer trygga ögon så ser jag att han vet faktiskt inte hur man ska bete sig riktigt i denna värld. Jag tänker visa honom det.

Jag undrar om någon konkret kan beskriva för mig vad man kan kräva av en 4-åring?

Är det fel att hålla fast ett barn som slåss, tills han lugnat ner sig och ger en kram istället?

Hur gör man om man sitter fast i amning och ett läge där det krävs ordentlig vägledning uppstår? Ammar man färdigt (man vill ju inte ge lillan dödsångest)eller får man avbryta amingen och ta tag i situationen? Ofta nu så blir det kris när jag ammar. Det kan vara att barnen blir osams och slår varandra (en av de stora grejerna jag tänker få bort) eller att någon av dom "busar" med att förstöra nåt eller liknande.

Jag skulle kunna sitta och skriva hela natten, för jag har en hel del att ta itu med. :oops: :twisted: :x :? Men jag får nog börja så här en gång. :D
:D :D


Tusen tack för en fantastisk sida!!
rebekka4
Inlägg: 173
Blev medlem: ons 23 feb 2005, 12:39

Inlägg av rebekka4 »

Hej Zesttu,
Oj då, det låter som en utmaning. Svårt att uppfostra både barn och make. Din man säger att han inte orkar ta itu med det. Kanske kan det hjälpa om han ser - eller läser om andra - resultaten av att göra det på BB-vis?

Min man har också varit skeptisk, men har på kort tid sett vår flicka bli mycket mera glad och samarbetsvillig efter hon har fått fler och fler uppgifter i hemmet. Vi slåss med en del gnäll och scener här... Alltså från dotterns sida, och pappa har lättare för att skälla eller kanske också hota, som du också skriver.

Kanske hjälper det att läsa våran tråd http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=17017

Och så är det ju alltid bra att föregå med gott exempel även om det kan vara mycket svårt, när man blir motarbetad.

Hoppas att någon annan - mera erfaren än jag kan hjälpa dig vidare.

Ulrika
Ulrika med Rebekka, född aug. -04. Sov hela natten när hon var 4 månader (vagnade) men har alltid varit en piggelin;-) Särskillt på dagarna.

Liten ny flicka - Josefin - född 11 feb 2008;-)

Bor i Köpenhamn (sen 1990) och Rebekkas och Josefins pappa är dansk.
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

Hej :D
Och varmt välkommen hit. :heart: Jag kan bara hålla med dig om att detta är en fantastisk plats - för lärande och varma välvilliga människor. För att inte tala om AW och en hel livsfilosofi som finns för oss.

Även här finns en fantastisk pappa, men en pappa som faktiskt var ganska vilsen (och fel på't) då för 12 år sedan när största flickan kom. Den väg jag valde var att "ta över situationer" och att vi sedan pratat mycket om det. Idag får jag då erkänna att det ibland tom kan bli tvärt om. :shock: :wink: Att ta över ser jag inte som något problem för barnet - så länge det inte leder till bråk mellan föräldrarna i situationer. Är man då snabb, och sakligt positiv, så upplever jag att det är det som barnen hör. Man får ju också snabbt en känsla för "när det är på väg" och kan agera innan.

Gällande vad du kan kräva så kom gärna med exempel inom vilket område du tänker dig. Du fick en länk av Ulrika :thumbsup: som är väldigt användbar när det gäller ansvar och 4-åringar och jag skickar också med två fantastiska trådar gällande ren beteendefostran. Rubriken kanske inte låter som samma problem men läs igenom så ser du ett mycket användbart förhållningssätt.

När du ammar så tänk "förebygg". Hur kan du se till att det inte händer just då. Och när det inte går så får du avväga i situationen vad som är bäst. Han hon precis börjat så kanske du får hantera det senare (se ex. i tråden) och bygga upp en attityd och ett konsekvent beteende mot pojkarna så det räcker med "blicken" och "tonen".

När barn slåss så säg bestämt "vi slår inte varandra, vi kramas". Ta motspänstiga armar och lägg om varandra i en kram. Nöjd dig inte med mindre. Anna skriver utförligt om detta i syskonkapitlet i Barnaboken. För övrigt ett oerhört viktigt kapitel just för att skapa ett team och inte konkurrens.

Läs igenom lite och gör en plan hur du vill att ni ska ha det hemma. Barn är snabba på att fatta galoppen och du har all möjlighet att nå fram på ett bra sätt. Det är ju för barnens skull du gör det - för det är vårt jobb att lära dem hur man gör här i världen. Det är bra jobbat av dig att bestämma dig för att förändra situationen och att ta tag i den. :thumbsup:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11468

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 10&start=0


Kom gärna med fler frågor och berätta hur det går.

Varm kram
Susanne :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Zesttu
Inlägg: 9
Blev medlem: sön 12 okt 2008, 23:07

Inlägg av Zesttu »

Hej Rebekka4 och Susanne! :heart:

Tusen tack för era svar! Jag har idag läst den tråd du Rebekka4 länkade till och länkat mig vidare och vidare och vidare och hittat väldigt mycket användbart! :D :D :D

Ska läsa den tråd du länkade till så fort jag hinner Susanne! Med krav så vet jag vid närmare eftertanke inte riktigt vad jag menar. Kan jag kräva att han ska orka gå för egen maskin visst långt? Kan jag kräva att han inte ska gå i soffan? Och en sak som jag har funderat mycket över; kan jag kräva att han inte ska vara så högljudd när vi är på kalas etc. :shock: :?


Ja jag har nyss läst syskonkapitlet och håller på att läsa om fostran nu. Man behöver uppdatera sig ofta märker jag. :lol: Jag blir så förvånad över att man inte själv rent instinktivt tänker och agerar rätt eftersom det egentligen är så logiskt. :shock: Jag gör mig skyldig till att blanda ihop kärlek och känslor med rutiner och "så här gör man i den här världen". :cry: :oops: :twisted: Mer saklig ska jag bli!

"Ta över situationer" känns som ett bra sätt. Det ska jag se till att göra! 8) :D

Nu ska jag använda det här och se åt vilket håll förändringen drar... :) Återkommer!

Tack för att ni tar er tid att dela med er!
:heart: :heart: :heart:
Susanne*
Inlägg: 2027
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 15:11
Ort: Ny Skåning

Inlägg av Susanne* »

:thumbsup:

Ser fram emot att höra av dig vidare.

Gå...det beror på. Vart ska ni :?: Hur motiverad är han :?: Hur kul har ni :?: Vilket äventyr gör ni promenaden till :?: Gå rakt upp-och-ner utan mål och mening är för en 4-åring lika svårt som om maken skulle tvångspromenera mig utan att jag ville eller visste vart vi skulle. :wink:

Gå i soffan... Ojdå, man hoppas inte i soffan. Man hoppas på golvet. Om det fortsätts hoppas så förvisning. Om man råkar gå i soffan på vägen till sin plats så kan det ju falla under när vi kastar oss platt ner...fast det inte ser så trevligt ut. :wink:

Skrika på kalas...gå igenom innan hur man gör. Påmin vid behov. Men ha också utrymme för att han i stunden rycks med av både stoj och kanske osäkerhet och hacka inte på honom för småsaker. Ta åt sidan och påminn. Är det ett ohållbart stojande och förstörande så "trist men vi kan inte vara kvar här i så fall". Om fortsätter så ta under armen och åk hem. Brukar räcka med en gång.

Kram :heart:
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Zesttu
Inlägg: 9
Blev medlem: sön 12 okt 2008, 23:07

Inlägg av Zesttu »

Hej Susanne!

Ja, nog för att det är ett väldans "frågande" här hemma :) men det känns betydligt lugnare sen jag är mer säker på hur jag ska bemöta detta frågande. 8)

Barnen har börjat att krama varandra självmant om dom slagit varandra, precis som det står i barnaboken. Roligt att se! :D

Ja, det där med promenaden. Nåt vidare äventyr gör vi det nog inte till :oops: :oops: , men mål och mening har promenaden i allafall. Kan vara att gå och handla eller posta ett brev. Sträckan är väl runt en kilometer.

Tack för tipsen kring kalas. :D Har fundrerat länge på det.
:heart: :heart:
Zesttu
Inlägg: 9
Blev medlem: sön 12 okt 2008, 23:07

Inlägg av Zesttu »

Undrar lite mer kring det här med kalas och förhållningsregler.

:arrow: Vi ska nu på kalas i morgon och då ska vi vara i en stuga där vi sen ska sova på natten. Barnen har varit där otroligt mycket och känner sig "hemma" där. Är det okej att vid behov förvisa till det sovrum där dom sover, om man gör det utan att nån annan ser & hör? :?

Har till min stora lycka inte behövt förvisa många gånger än så länge. :D Men känner att det är bättre att veta hur jag ska agera i helgen om situation uppstår. :wink:

:arrow: Kan man på samma sätt låta dom skrika och vara högljudda i det här rummet?

:heart:

Kram!
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Ja, till båda frågorna. Men gå igenom vad som gäller ordentligt i förväg, och också VAR man får skrika, och VAR man kommer få gå om man behöver gå och vara ifred en stund. Så att de vet vad som gäller innan. Sen skulle jag tro att det efter en sådan förberedelse nästan kommer räcka med att du använder blicken och viskar i lilla örat: "HUR var det nu man skulle göra?". Om inte, så vet du och han alltså vad som gäller.

Kram och ha en skön helg :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Hej Zesstu :D

Bra att vara förberedd och ha en plan!
Läs traden om katastrofala hämtningar en gang till. Lägg extra märke till Tonen. AW pratar om Tonen och den kan du ha nytta av i helgen. :wink:
För vem är det som bestämmer? Ska det skrikas alls i helgen när det är kalas?
Och jag tycker nog att sovrummet passar utmärkt som förvisningsplats, om det skulle behövas. Barn är ofta "snällare" hos andra än hemma, han behöver inte ta alla fragor i stugan, det kan han göra hemma hos er i trygghet och med dig. Och pa den andra sidan kanske han fragar alla möjliga fragor där i stugan...

Berätta sen hur det gick, men kom i hag Tonen...
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 10&start=0

Kram
Maria
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
miniz
Inlägg: 2164
Blev medlem: sön 20 aug 2006, 17:07
Ort: Frankrike

Inlägg av miniz »

Dubbel! Bättre än ingen. :lol:

Maria
fem älsklingar
nov-03, sep-05, feb-08, feb-10 och nov-12.
Zesttu
Inlägg: 9
Blev medlem: sön 12 okt 2008, 23:07

Inlägg av Zesttu »

Tack för era svar! :heart:

Tänkte att jag skulle ha rapporterat hur det gick! :D

Till min stora glädje behövde jag inte förvisa, inte ens varna. Jag gick igenom innan precis som ni föreslog och sen flöt helgen på jättefint! 8) :shock: :D
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Zesttu skrev:Tack för era svar! :heart:

Tänkte att jag skulle ha rapporterat hur det gick! :D

Till min stora glädje behövde jag inte förvisa, inte ens varna. Jag gick igenom innan precis som ni föreslog och sen flöt helgen på jättefint! 8) :shock: :D
Jo, det brukar vara så 8) Att nogsamt gå igenom och ha lite rolig teater innan nya ting ska begås ska inte föraktas. Det är något av det allra, allra bästa läromedlet som finns. Men glöms ofta, ofta bort.

Kram :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"