Som du förstått så finns det inga genvägar eller förenklade verioner av shn. Målet i sikte så kommer ni snart vara där jag är nu. En ramsa och sen
alla läggningar! 
Kram Bea
Kurdag 1- hjälp!
Hej!
Ida: jag tog inte illa upp, kände mig bara lite korkad som såklart vet att sängen e till för att sova i, o att äta får man göra nån annanstans.
Men (o jag tror jag har hittat en fallgrop för mig) det blev hel plötsligt så lätt att tänka "men han sover ju iaf hela natten, så d gör väl inget om han får lite välling?" Men saken e ju den att då lär jag ju om honom att käka i sängen på alla möjliga (o omöjliga) tider. Det förstår jag med.
Bea: tack för din ständiga peppning!! Den behövs o uppskattas enormt!
Ida du pratar om skrattet till go'nattet. Ja här e svårigheten. Jag vet inte om jag har en ovanligt svårflörtad (snart) ettåring, lr om jag bara glömt hur man leker m barnen i den åldern... Storebror har jag inga som helst svårigheter att få att allt från fnittra till asgarva o kikna av skratt....
Men tips på skrattlekar för de mindre, har ni några att ge?
Jag har testat allt från att kittla o busa till att göra miner o flamsa. Stort och litet, högt och lågt, men inget hjälper.... Jo, visst kan han skratta ett litet tag, lr le iaf, men förr lr senare tröttnar alla på att bli kittlade o jagade o så... Och jag har inte hittat "det Oslagbara". Han brukar efter ett tag föredra att krypa iväg o leka m leksakerna.
Vilket bra skrattbetyg jag har fått alltså!!
Är väl kanske trist-mamman nr 1, misstänker jag....
Idag gick det iaf bra vid kvällsläggningen. Vi var samlade hela familjen o han trivdes o var glad o nöjd o skrattade lite emellanåt. Sen kom jag ihåg (!) nattslurken idag, o han gillar att ligga i famnen o dricka har jag märkt (om han vill ha sin välling vill säga) så då tog vi en liten paus i stojandet o sen tog jag in honom i hans rum o vi sa go'natt till lampan som vi brukar o han var glad o vinkade. Jag släckte o lade, solfjädrade o gick ut m ramsan. Han är tyst så länge jag ramsar, men när jag tystnar då börjar han ist...
Efter ganska högljudd klagan som började öka, påminde jag 10 min senare o han började klaga irriterat o verkade tycka lite synd om sig själv, så när han tystnade 14 min efter läggning (YES!!) bekräftade jag 2 ggr o nu sover han. Tack GODE GUD!
Mitt problem är insomningarna, framför allt middagslur. Attitydproblem från min sida misstänker jag. För mig är det självklart att han ska sova, o jag vet också att han kan det, men eftersom jag oroar mig ngt för att det ska bli lite skrikigt o ledset vid insomning (som sagt framför allt dagtid) så kanske han märker av det o påverkas av det... antar jag.
Men jag får ta det som det kommer, o vänta ut resultatet som [-o< kommer.
Han sover bra under nätterna, vaknar iofs tidigt oftast. idag redan halv 7, o med 1 undantag måste jag ramsa 2-3 ggr/natt. Jag tycker det är jättebra! Jag är så glad!
Ida: jag tog inte illa upp, kände mig bara lite korkad som såklart vet att sängen e till för att sova i, o att äta får man göra nån annanstans.
Men (o jag tror jag har hittat en fallgrop för mig) det blev hel plötsligt så lätt att tänka "men han sover ju iaf hela natten, så d gör väl inget om han får lite välling?" Men saken e ju den att då lär jag ju om honom att käka i sängen på alla möjliga (o omöjliga) tider. Det förstår jag med.
Bea: tack för din ständiga peppning!! Den behövs o uppskattas enormt!
Ida du pratar om skrattet till go'nattet. Ja här e svårigheten. Jag vet inte om jag har en ovanligt svårflörtad (snart) ettåring, lr om jag bara glömt hur man leker m barnen i den åldern... Storebror har jag inga som helst svårigheter att få att allt från fnittra till asgarva o kikna av skratt....
Men tips på skrattlekar för de mindre, har ni några att ge?
Jag har testat allt från att kittla o busa till att göra miner o flamsa. Stort och litet, högt och lågt, men inget hjälper.... Jo, visst kan han skratta ett litet tag, lr le iaf, men förr lr senare tröttnar alla på att bli kittlade o jagade o så... Och jag har inte hittat "det Oslagbara". Han brukar efter ett tag föredra att krypa iväg o leka m leksakerna.
Vilket bra skrattbetyg jag har fått alltså!!Är väl kanske trist-mamman nr 1, misstänker jag....
Idag gick det iaf bra vid kvällsläggningen. Vi var samlade hela familjen o han trivdes o var glad o nöjd o skrattade lite emellanåt. Sen kom jag ihåg (!) nattslurken idag, o han gillar att ligga i famnen o dricka har jag märkt (om han vill ha sin välling vill säga) så då tog vi en liten paus i stojandet o sen tog jag in honom i hans rum o vi sa go'natt till lampan som vi brukar o han var glad o vinkade. Jag släckte o lade, solfjädrade o gick ut m ramsan. Han är tyst så länge jag ramsar, men när jag tystnar då börjar han ist...
Efter ganska högljudd klagan som började öka, påminde jag 10 min senare o han började klaga irriterat o verkade tycka lite synd om sig själv, så när han tystnade 14 min efter läggning (YES!!) bekräftade jag 2 ggr o nu sover han. Tack GODE GUD!
Mitt problem är insomningarna, framför allt middagslur. Attitydproblem från min sida misstänker jag. För mig är det självklart att han ska sova, o jag vet också att han kan det, men eftersom jag oroar mig ngt för att det ska bli lite skrikigt o ledset vid insomning (som sagt framför allt dagtid) så kanske han märker av det o påverkas av det... antar jag.
Men jag får ta det som det kommer, o vänta ut resultatet som [-o< kommer.
Han sover bra under nätterna, vaknar iofs tidigt oftast. idag redan halv 7, o med 1 undantag måste jag ramsa 2-3 ggr/natt. Jag tycker det är jättebra! Jag är så glad!
Storebror 060410 kurad jan 2009 Lillebror 071112 kurad okt 2008 Lillasyster 100129 kurad aug 2010 Bebis Liten 110713Jag tycker att ni jobbar på bra!
Skrattet: Bara att fortsätta att locka fram det. Min plutta är också rätt svår ibland, men vi kör på och blir det bara något fniss eller leende den gången så får det vara så. Vi försöker i varje fall minst 10 min vid kvällsläggningarna och ca 5 vid dagarna. Vi har kittellekar, eller jagis, eller så klär man ut sig lite med tex en filt på huvudet, eller så gömmer man sig och leker tittut... Några lekar vi kommit på själv (tänk om folk såg hur man höll på
) är krabban: Man gömmer sig och kikar fram med något som krabbklo på handen och försöker ta henne. Bläckfisken: Den ena är en bläckfisk mitt på golvet, den andra håller i henne och ska försöka smita förbi utan att bli tagen (roligast att smyga på bläckfisken när den inte tittar åt det hållet). Utomjordingen: Man är en utomjording med "sugploppar" på händer och fötter som låter när man rör sig, och så ska man ta henne. Bara man verkligen försöker! Och bara man får skratta riktigt någon gång under dagen, troll spricker som sagt.
Känner igen det där med dagslurarna. Det är som att man har en bättre attityd på kvällen, för då vet man att då ska ju barnet sova en hel natt så då är det bara så. På dagen så ska det sovas inom en viss tid och då finns det risk för att det inte blir någon sömn alls vilket också kan leda till ett orosmoln. Kör på bara med så säker attityd som möjligt (det hjälper att läsa på och peppa sig själv tycker jag) så ska du se att det sitter snart.
Kram Bea
Skrattet: Bara att fortsätta att locka fram det. Min plutta är också rätt svår ibland, men vi kör på och blir det bara något fniss eller leende den gången så får det vara så. Vi försöker i varje fall minst 10 min vid kvällsläggningarna och ca 5 vid dagarna. Vi har kittellekar, eller jagis, eller så klär man ut sig lite med tex en filt på huvudet, eller så gömmer man sig och leker tittut... Några lekar vi kommit på själv (tänk om folk såg hur man höll på
) är krabban: Man gömmer sig och kikar fram med något som krabbklo på handen och försöker ta henne. Bläckfisken: Den ena är en bläckfisk mitt på golvet, den andra håller i henne och ska försöka smita förbi utan att bli tagen (roligast att smyga på bläckfisken när den inte tittar åt det hållet). Utomjordingen: Man är en utomjording med "sugploppar" på händer och fötter som låter när man rör sig, och så ska man ta henne. Bara man verkligen försöker! Och bara man får skratta riktigt någon gång under dagen, troll spricker som sagt. Känner igen det där med dagslurarna. Det är som att man har en bättre attityd på kvällen, för då vet man att då ska ju barnet sova en hel natt så då är det bara så. På dagen så ska det sovas inom en viss tid och då finns det risk för att det inte blir någon sömn alls vilket också kan leda till ett orosmoln. Kör på bara med så säker attityd som möjligt (det hjälper att läsa på och peppa sig själv tycker jag) så ska du se att det sitter snart.
Kram Bea
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11Hahaha! Började fnissa när jag läste om era lekar Bea
Min dotter är också ganska svårskrattad, kanske ska testa bläckfisaken imorgon, det lät ju superkul
Jag tycker skrattet till gonattet är så befriande både för vuxna och barn. En grej som funkar ganska bra för oss är att pappa håller Iris och ställer jag mig mitt emot henne så långt bort det går men så att hon fortfarande ser mig. Sen springer jag emot henne, viftar med armarna och säger/skriker "blubbleblubbblubb" och kittlar henne i magen.
Squaredans av enklare modell är också kul: fyra steg fram, fyra steg bak, snurra runt och stampa i golvet (man ska gärna se allmänt löjlig ut när man stampar och dansar).
Flyga mot en förälder upp och ner så att det kittlar i magen är också kul, men tröttande för icke-såstarka-föräldra. puh :p
Lycka till med kurandet!
Min dotter är också ganska svårskrattad, kanske ska testa bläckfisaken imorgon, det lät ju superkul
Jag tycker skrattet till gonattet är så befriande både för vuxna och barn. En grej som funkar ganska bra för oss är att pappa håller Iris och ställer jag mig mitt emot henne så långt bort det går men så att hon fortfarande ser mig. Sen springer jag emot henne, viftar med armarna och säger/skriker "blubbleblubbblubb" och kittlar henne i magen. Squaredans av enklare modell är också kul: fyra steg fram, fyra steg bak, snurra runt och stampa i golvet (man ska gärna se allmänt löjlig ut när man stampar och dansar).
Flyga mot en förälder upp och ner så att det kittlar i magen är också kul, men tröttande för icke-såstarka-föräldra. puh :p
Lycka till med kurandet!
Iris 080308 kurad i augusti 08 Nils 100319 SM från början, finslipningskur juli 10Salaam aleikum! Vad bra det går! 
Jag skrattade oxå gott till era lektips...
Olika former av ta fast eller tittut funkar fint. Ibland blir det mer lågmält kanske med lite konstiga miner. bäbisen kan ligga på –ä
sängen [img]
'ö¨ppppppppppppppp n mh drecvw 5erdsfa (ursäkta bäbis kan oxå skriva på datorn)
Alltså han kan ligga på mammas och pappas säng på rygg och sen tar man en hand på vardera sidan om bäbis ungefär i axelhöjd och tar i och studsar bäbisen i sängen. Yasin tycker det är roligt med höga studsar. Samtidigt säger jag en liten "lilla busunge" ramsa, det hör till. Upprepar lilla busunge lilla busunge lilla busunge.
Men Yasin lärde mig själv knepet att om mamma tycker det är kul gör han det oxå.... Alltså om ni skrattar och busar från hjärtat går det bäst
Stor kram!
UmmYasin [/img][/quote]
Jag skrattade oxå gott till era lektips...
Olika former av ta fast eller tittut funkar fint. Ibland blir det mer lågmält kanske med lite konstiga miner. bäbisen kan ligga på –ä
sängen [img]
'ö¨ppppppppppppppp n mh drecvw 5erdsfa (ursäkta bäbis kan oxå skriva på datorn
)Alltså han kan ligga på mammas och pappas säng på rygg och sen tar man en hand på vardera sidan om bäbis ungefär i axelhöjd och tar i och studsar bäbisen i sängen. Yasin tycker det är roligt med höga studsar. Samtidigt säger jag en liten "lilla busunge" ramsa, det hör till. Upprepar lilla busunge lilla busunge lilla busunge.
Men Yasin lärde mig själv knepet att om mamma tycker det är kul gör han det oxå.... Alltså om ni skrattar och busar från hjärtat går det bäst
Stor kram!
UmmYasin [/img][/quote]
bäbis Y 080106 1:a kurdag 22 maj 2008
bäbis S 100717 Standardmodellerad
bäbis S 100717 Standardmodellerad
-
TorpSara
Huvudet på spiken. Jag tror att svårskrattade barn har överkoncentrerade föräldrar. Den unge finns inte, det kan jag lova, som inte skrattar åt sina föräldrar när de skrattar av hjärtans lust. När vi tröttnar på våra skrattet till godnattetlekar brukar vi (Far&Mor) helt sonika busa med varandra, med Edvard som passiv åskådare. Han skrattar minst lika gott då.Nimrah skrev:
Men Yasin lärde mig själv knepet att om mamma tycker det är kul gör han det oxå.... Alltså om ni skrattar och busar från hjärtat går det bäst
Tack för alla tipsen!! Ska testa ikväll.
O som nimrah säger: det e ju roligare att leka m nån (mamma lr pappa) som oxå den tycker att d e kul! Skrattandet börjar lossna, oxå för att jag börjar känna mig mer avslappnad, d räcker om han har kul o e glad, han måste inte skratta på sig fram t läggning.
En annan fråga: Nu sitter ju inte vare sig natt- lr dagsömnen ännu, men när blir det dags att dra ned på dagsömnen, han är ju 11 månader o har schemalagd sömn på 14 h o 15 min? I går somnade han efter 20 min. Sen pangramsade jag vid kvart i 7 då han började vakna till, han somnade o sov t 8 då jag väckte honom.
Jag var lite sent ute vid förmiddagsluren vi kom iväg 5-7 min över 10 (han ska sova mellan 10 o 10.45) men ändå tog det till 10.30 lr 10.35 innan han somnade. Och nu lade jag honom kl 13 o han sover inte.
O som sagt sover han ju inte (o har aldrig gjort) sina 14 h 15 min, men borde jag ändå korta ned förmiddagsluren t 20 min? För att om nån månad ta bort den helt?
Lr hjälper inte det att han ska somna snabbare? Under de 35 min som gått sedan jag lade honom har han bara gråt-skrikit i ca 10, resten har varit babbel, irritation, "stackars lilla mig"-skrik, o liknande ljud. Han har alltså inte varit särskillt ledsen. Lite irri säkert över att han inte somnade så fort som han velat.
Lr ska jag vänta tills han sovit alla schemalagda minuter ett par dagar innan jag kortar ned dagsömnen? (nu sover han förresten: 38 min efter läggning)
Tack än en gång för all hjälp o peppning o tips!!!
/Ummusab
O som nimrah säger: det e ju roligare att leka m nån (mamma lr pappa) som oxå den tycker att d e kul! Skrattandet börjar lossna, oxå för att jag börjar känna mig mer avslappnad, d räcker om han har kul o e glad, han måste inte skratta på sig fram t läggning.
En annan fråga: Nu sitter ju inte vare sig natt- lr dagsömnen ännu, men när blir det dags att dra ned på dagsömnen, han är ju 11 månader o har schemalagd sömn på 14 h o 15 min? I går somnade han efter 20 min. Sen pangramsade jag vid kvart i 7 då han började vakna till, han somnade o sov t 8 då jag väckte honom.
Jag var lite sent ute vid förmiddagsluren
vi kom iväg 5-7 min över 10 (han ska sova mellan 10 o 10.45) men ändå tog det till 10.30 lr 10.35 innan han somnade. Och nu lade jag honom kl 13 o han sover inte.O som sagt sover han ju inte (o har aldrig gjort) sina 14 h 15 min, men borde jag ändå korta ned förmiddagsluren t 20 min? För att om nån månad ta bort den helt?
Lr hjälper inte det att han ska somna snabbare? Under de 35 min som gått sedan jag lade honom har han bara gråt-skrikit i ca 10, resten har varit babbel, irritation, "stackars lilla mig"-skrik, o liknande ljud. Han har alltså inte varit särskillt ledsen. Lite irri säkert över att han inte somnade så fort som han velat.
Lr ska jag vänta tills han sovit alla schemalagda minuter ett par dagar innan jag kortar ned dagsömnen? (nu sover han förresten: 38 min efter läggning)
Tack än en gång för all hjälp o peppning o tips!!!
/Ummusab
Storebror 060410 kurad jan 2009 Lillebror 071112 kurad okt 2008 Lillasyster 100129 kurad aug 2010 Bebis Liten 110713Hej alla!!!
Nu behöver jag hjälp. Jag lyckas inte få min son att somna på dagarna utan MASSVIS m gråt o skrik o ledsenhet.
Och det blir faktiskt värre för varje dag som går.
Jag har inte problem m attityden längre, jag har försökt vänta ut förbättringen, visa tålamod, och tänker mig att det tar sin lilla tid. Men jag tycker bara nu det är såååå tråkigt att han ska somna gråtandes. O då menar jag inte lite snyft o klagan (d kan jag ta, ingen fara).
Han GRÅTER. Nu tills han nästan kräktes.
Jag vet inte hur jag ska bryta detta tråkiga mönster.
Och när inte jag vet, då vet inte han heller.
Så kom m goda råd o hjälp, e ni snälla! (börjar bli smått desperat)
Nätterna går jättebra, o han somnar, ibland m klagan o skrik men han är inte ledsen.
Just nu står jag här o ramsar mig hes av volym för att överrösta honom, för jag vill inget hellre än att gå in o ta upp honom för att trösta. Så jag ramsar käckt o glatt som om han inte alls var ledsen, men lätt e d inte.
Nyss ramlade han omkull i spjälsängen o slog i huvudet i hörnspjälan, så d blev 7 resor värre av gråt (han som redan grät innan), jag gick då in för att solfjädra o han låg o hulkade o snyftade så länge jag var där inne. Jag väntade på att han skulle lugna ned sig o tog första bästa chans att gå ut efter ca 6 min, Men så fort jag ramsat mig ut började han om, vrålandes den här gången, o han skrek till han nästan (?) kräktes. Men jag ville inte lämna honom gråtandes heller, gjorde jag fel som stannade så länge?
(...Nu har han tack! [-o< Gode GUD somnat.)
Hur som helst: det här kurandet har varit så otorligt bra för min son o för resten av familjen framför allt för mig, som har återfått en ork jag inte trodde man kunde ha som mamma. Men jag lyckas INTE helt. O nu känner jag det som att jag kört fast. Jag ser liksom inte vägen ut.
Jag har fått massor med goda råd, som jag försöker följa. Jag har fått uppmuntran o förmaningar , och jag har jobbat på attityden.
Men där vi är nu, lr dit jag har tagit min son, har vi stött på en... inte bara en liten tröskel. Jag har kommit fram till en dörr o jag hittar inte handtaget. Så nu står vi här lillen o jag o kommer inte ut på andra sidan.
Så vad gör jag?
/Ummusab
Nu behöver jag hjälp. Jag lyckas inte få min son att somna på dagarna utan MASSVIS m gråt o skrik o ledsenhet.
Och det blir faktiskt värre för varje dag som går.
Jag har inte problem m attityden längre, jag har försökt vänta ut förbättringen, visa tålamod, och tänker mig att det tar sin lilla tid. Men jag tycker bara nu det är såååå tråkigt att han ska somna gråtandes. O då menar jag inte lite snyft o klagan (d kan jag ta, ingen fara).
Han GRÅTER. Nu tills han nästan kräktes.
Jag vet inte hur jag ska bryta detta tråkiga mönster.
Och när inte jag vet, då vet inte han heller.
Så kom m goda råd o hjälp, e ni snälla! (börjar bli smått desperat)
Nätterna går jättebra, o han somnar, ibland m klagan o skrik men han är inte ledsen.
Just nu står jag här o ramsar mig hes av volym för att överrösta honom, för jag vill inget hellre än att gå in o ta upp honom för att trösta. Så jag ramsar käckt o glatt som om han inte alls var ledsen, men lätt e d inte.
Nyss ramlade han omkull i spjälsängen o slog i huvudet i hörnspjälan, så d blev 7 resor värre av gråt (han som redan grät innan), jag gick då in för att solfjädra o han låg o hulkade o snyftade så länge jag var där inne. Jag väntade på att han skulle lugna ned sig o tog första bästa chans att gå ut efter ca 6 min, Men så fort jag ramsat mig ut började han om, vrålandes den här gången, o han skrek till han nästan (?) kräktes. Men jag ville inte lämna honom gråtandes heller, gjorde jag fel som stannade så länge?
(...Nu har han tack! [-o< Gode GUD somnat.)
Hur som helst: det här kurandet har varit så otorligt bra för min son o för resten av familjen framför allt för mig, som har återfått en ork jag inte trodde man kunde ha som mamma. Men jag lyckas INTE helt. O nu känner jag det som att jag kört fast. Jag ser liksom inte vägen ut.
Jag har fått massor med goda råd, som jag försöker följa. Jag har fått uppmuntran o förmaningar
, och jag har jobbat på attityden.Men där vi är nu, lr dit jag har tagit min son, har vi stött på en... inte bara en liten tröskel. Jag har kommit fram till en dörr o jag hittar inte handtaget. Så nu står vi här lillen o jag o kommer inte ut på andra sidan.
Så vad gör jag?
/Ummusab
Storebror 060410 kurad jan 2009 Lillebror 071112 kurad okt 2008 Lillasyster 100129 kurad aug 2010 Bebis Liten 110713-
Jonatans_mamma
- Inlägg: 124
- Blev medlem: tor 09 mar 2006, 15:26
- Ort: Zell am See, Österrike
Hej
Kan det vara sa att ni har för kort vakenperioder mellan lurarna? Att han alltsa rent av inte är tillräckligt trött när det är sovdags
Jag kan tänka mig att det inte är speciellt roligt att bli lagd och förväntas somna när man kanske är pigg som en mört 8)
Schemaändring
Kram Malin
Kan det vara sa att ni har för kort vakenperioder mellan lurarna? Att han alltsa rent av inte är tillräckligt trött när det är sovdags
Jag kan tänka mig att det inte är speciellt roligt att bli lagd och förväntas somna när man kanske är pigg som en mört 8)
Schemaändring
Kram Malin
Stolt mamma till Jonatan, en härlig 7-sovare född 29 aug 2005 (kurad mars 2005) och SM-lillebror Isak, född 26 feb 2008 (kurad aug 2008)
och minibror Linus, född 14 mars 2013
och minibror Linus, född 14 mars 2013
Hej!
Jonatans mamma: Här e vårt schema: (nu är barnet 11 månader btw)
08.00 väcker
08.15-09.00 frukost serveras (gröt med fruktpuré)
09.50 (ca) välling
(jag testade en dag att göra tvärtom: välling först o gröt innan kl 10, men han var för trött då, han orkade inte sitta o äta gröt så jag bytte tillbaka till det vi hade från början)
10.00-10.45 vila under vagnspromenad (idag började jag med att korta ned den luren t 20 min, så han sov mellan 10.25 o 10.45)
*(efter vilan lek på marken lr i lekpark m mamma o storebror)
12.15 lunch (har jag med marginalkvart tidigarelagt från 12.30 för att han ska hinna bajsa )
13.00-14.30 vila (och här är det stora problemet... har han väl somnat sover han LÄTT 1,5h, säkert mer)
15.00 mellis (välling)
*(minst 1h utevistelse m krypande på marken o lekande i lekparken)
18.00 middag (funderar på att flytta den till 17.30 i o m tidsomställningen t vintertid då jag ändå tänker flytta schemat 30 tidigare- passar då på att flytta 1h alltså så att hela nattslurken ska gå ned)
19.50 (ca) nattslurk (välling)
20.00 go'natt
Malin: ja, skrattet är nog det jag tror är problemet. Han är jättesvår att få att skratta. Han föredrar helt klart sina plastleksaker framför en skojig mamma....
På kvällen går det bra. Även om han inte skrattar jättemycket så går det bra. Nu somnade han efter ca 20 min o klag o gnöl. Lite upprördhet som jag påminnde bort o sen var det inte mer med det.
Vid middagslur ser det ut som följer:
Kl 10 ut i vagnen o sova medan mamma leker m storebror.
10.45 ca väcker jag o när han vaknat till (10 min) tar jag upp honom så får han oxå leka.
11.45 ca går vi hem
12.15 lunch (från det att vi kommer hem till matdags hinner jag inte mer än byta blöja o värma/laga mat så då leker barnen själva där de vill i hemmet- oftast köket där jag är)
12.45 lunchen avslutas
Kvarten som är kvar t läggning änvänds t blöjbyte o lite lek (5 min kanske) men eftersom jag har 2, o storebror vill såklart att jag även ska leka m honom, så det tar mycket av de korta 5 min innan lillens läggning.
Storebror kan skratta o ha kul åt att jag leker m lillebror, han vill ju vara med själv, men han kan skratta åt vår lek, men lillebror e nog för liten för detta. Han skrattar inte o har kul åt när jag leker m storebror. (T ex brukar vi jagas, båda älskar det. Jag säger: "lillebroooooooor, nu kommer jag o TAAR dig!!!" varpå storebror tjuter av spänning o kryper iväg som om det vore honom jag jagade. Men när jag gör samma med storebror sätter sig lillkillen o tittar på, lr kryper iväg o leker m nåt annat). Jag försöker leka mest m lillebror precis innan hans läggdags, men då blir store lite ledsen.
Det här har jag jättesvårt att hantera, jag vet inte hur jag ska dela på mig för att ge båda 100% uppmärksamhet tills dess att lillebror är stor nog (om det är problemet) att leka TILLSAMMANS med oss.
Vad gäller mörker så kör jag samma som på natten, men med dagkläderna på o en filt ist för täcket. Sista 2 dagarna har jag lagt honom utan byxor så han inte ska bli för varm o tro att det är natt....
Så det är alltså riktigt mörkt därinne. Jag tänkte att han kanske störs om jag lämnar dörren på glänt, dessutom är det lättare för storebror att hålla sig från att gå in om dörren e igendragen.
Just det: Jonatans mamma skrev:
När jag gick ut m honom för att sova i vagnen idag kl 10.15 somnade han kl 10.30 så jag gav honom 20 min vila.
Sen lade jag honom kl 13 o han somnade efter mycket om o men, o gråt o skrik, o en smärre katastrof
kl 13.35, trots att han borde varit jättetrött o somnat på stört... Eftersom han sovit så lite lät jag honom sova 45+20 min t 14.40. O han var supertrött när jag väckte honom... vilket i sin tur gjorde honom gnällig under em. Nu somnade han som sagt efter 20 min o lite klag o gnöl, men han var absolut inte ledsen o grät lr så, som mitt på dagen.
Nu blev det här jättelångt, hoppas ni har tid, och oxå kan se det jag inte ser.
Tack för att ni vill hjälpa oss!!
/Ummusab.
Jonatans mamma: Här e vårt schema: (nu är barnet 11 månader btw)
08.00 väcker
08.15-09.00 frukost serveras (gröt med fruktpuré)
09.50 (ca) välling
(jag testade en dag att göra tvärtom: välling först o gröt innan kl 10, men han var för trött då, han orkade inte sitta o äta gröt så jag bytte tillbaka till det vi hade från början)
10.00-10.45 vila under vagnspromenad (idag började jag med att korta ned den luren t 20 min, så han sov mellan 10.25 o 10.45)
*(efter vilan lek på marken lr i lekpark m mamma o storebror)
12.15 lunch (har jag med marginalkvart tidigarelagt från 12.30 för att han ska hinna bajsa
)13.00-14.30 vila (och här är det stora problemet... har han väl somnat sover han LÄTT 1,5h, säkert mer)
15.00 mellis (välling)
*(minst 1h utevistelse m krypande på marken o lekande i lekparken)
18.00 middag (funderar på att flytta den till 17.30 i o m tidsomställningen t vintertid då jag ändå tänker flytta schemat 30 tidigare- passar då på att flytta 1h alltså så att hela nattslurken ska gå ned)
19.50 (ca) nattslurk (välling)
20.00 go'natt
Malin: ja, skrattet är nog det jag tror är problemet. Han är jättesvår att få att skratta. Han föredrar helt klart sina plastleksaker framför en skojig mamma....
På kvällen går det bra. Även om han inte skrattar jättemycket så går det bra. Nu somnade han efter ca 20 min o klag o gnöl. Lite upprördhet som jag påminnde bort o sen var det inte mer med det.
Vid middagslur ser det ut som följer:
Kl 10 ut i vagnen o sova medan mamma leker m storebror.
10.45 ca väcker jag o när han vaknat till (10 min) tar jag upp honom så får han oxå leka.
11.45 ca går vi hem
12.15 lunch (från det att vi kommer hem till matdags hinner jag inte mer än byta blöja o värma/laga mat så då leker barnen själva där de vill i hemmet- oftast köket där jag är)
12.45 lunchen avslutas
Kvarten som är kvar t läggning änvänds t blöjbyte o lite lek (5 min kanske) men eftersom jag har 2, o storebror vill såklart att jag även ska leka m honom, så det tar mycket av de korta 5 min innan lillens läggning.
Storebror kan skratta o ha kul åt att jag leker m lillebror, han vill ju vara med själv, men han kan skratta åt vår lek, men lillebror e nog för liten för detta. Han skrattar inte o har kul åt när jag leker m storebror. (T ex brukar vi jagas, båda älskar det. Jag säger: "lillebroooooooor, nu kommer jag o TAAR dig!!!" varpå storebror tjuter av spänning o kryper iväg som om det vore honom jag jagade. Men när jag gör samma med storebror sätter sig lillkillen o tittar på, lr kryper iväg o leker m nåt annat). Jag försöker leka mest m lillebror precis innan hans läggdags, men då blir store lite ledsen.
Det här har jag jättesvårt att hantera, jag vet inte hur jag ska dela på mig för att ge båda 100% uppmärksamhet tills dess att lillebror är stor nog (om det är problemet) att leka TILLSAMMANS med oss.
Vad gäller mörker så kör jag samma som på natten, men med dagkläderna på o en filt ist för täcket. Sista 2 dagarna har jag lagt honom utan byxor så han inte ska bli för varm o tro att det är natt....
Så det är alltså riktigt mörkt därinne. Jag tänkte att han kanske störs om jag lämnar dörren på glänt, dessutom är det lättare för storebror att hålla sig från att gå in om dörren e igendragen.
Just det: Jonatans mamma skrev:
Grejen e att han sover inte alla sina timmar som han "ska": Igår kväll somnade han som idag på 20 min. Sen vaknade han kl 06.30 imorse o somnade om kl 07.50 så jag lät honom få 20 min. (Det är inte alltid som han vaknar så här mycket för tidigt, men det händer då o då)Kan det vara sa att ni har för kort vakenperioder mellan lurarna?
När jag gick ut m honom för att sova i vagnen idag kl 10.15 somnade han kl 10.30 så jag gav honom 20 min vila.
Sen lade jag honom kl 13 o han somnade efter mycket om o men, o gråt o skrik, o en smärre katastrof
kl 13.35, trots att han borde varit jättetrött o somnat på stört... Eftersom han sovit så lite lät jag honom sova 45+20 min t 14.40. O han var supertrött när jag väckte honom... vilket i sin tur gjorde honom gnällig under em. Nu somnade han som sagt efter 20 min o lite klag o gnöl, men han var absolut inte ledsen o grät lr så, som mitt på dagen.Nu blev det här jättelångt, hoppas ni har tid, och oxå kan se det jag inte ser.
Tack för att ni vill hjälpa oss!!
/Ummusab.
Storebror 060410 kurad jan 2009 Lillebror 071112 kurad okt 2008 Lillasyster 100129 kurad aug 2010 Bebis Liten 110713 Idag är jag glad!Jag har på inrådan av min syster Nimrah ändrat i schemat.
20 min vila på förmiddagen (10.20-10.40)
Middagsvila kl 13.30 (idag använde jag marginalkvart o lade kl 13.20, för han var så gnällig av trötthet (vaknade 06.30 idag med..) o ville inte förstöra det skratt till go'natt som jag faktiskt fått in!
Så fort jag lade ned lilleman började han GRÅTA. jajjamän... Så jag solfjädrade (hjälpte inte, kålmasken sprattlade vilt) så jag lade tillrätta, buffade
(men d var för att bryta gråten så d inte skulle bli som igår)tills han gungade med i buffningen m ett "eh eh eh eh eh" för varje buff, då solfjädrade jag igen o millisekunden innan tystnaden gick över i gråt ramsde jag ut.STORGRÅTEN sattes igång.
Jag satte på datorn HÖGT ljud o tänkte "nu har jag fått nog av allt" så jag var tyst, o efter 5 min var även pojken min det. Jag lät honom ljuda o babbla o bekräftade när han låg o mumlade.
Pga ljudet fr datorn var d lite svårt att höra om an var vaken men jag bekräftade igen för säkerhets skull.
10 min efter läggning sov han!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tack igen GODE GUD för det! [-o<
Nu får vi be att det håller i sig.
Framsteg! Äntligen!!!
Kram alla!
Storebror 060410 kurad jan 2009 Lillebror 071112 kurad okt 2008 Lillasyster 100129 kurad aug 2010 Bebis Liten 110713-
TorpSara
Ummusab: =D> Där har du det. Du fick nog och det kände lilla pojken av. Lite mer förtroende att han fixar det själv, lite för mycket överkoncentration tror jag att du har. 8)
Kan inte du ta lillebror i famnen och så jagar ni storebror tillsammans, och sedan kan han jaga er? Det kanske kan få med båda i leken? Ni kanske kan leka kuragömma på samma sätt?
Kram Bea
Lite mer förtroende att han fixar det själv, lite för mycket överkoncentration tror jag att du har. 8) Kan inte du ta lillebror i famnen och så jagar ni storebror tillsammans, och sedan kan han jaga er? Det kanske kan få med båda i leken? Ni kanske kan leka kuragömma på samma sätt?
Kram Bea
Mamma till solstrålen Elsa född okt -07
och livsnjutaren Ellen född april -11
född okt -07 och livsnjutaren Ellen
född april -11