Om det piggar upp kan jag berätta att vår gamla katt tog död på en undulat, Mojje, som vi hade hand om för några goda vänner...
Fågeln, som var en riktigt trevlig och rolig fågelindivid, bodde inne i min systers rum (vi var tonåringar, tror jag). Katten Bosse, en otrolig jägare, satt utanför. Min mamma glömde fullständigt bort att där fanns en fågel på besök och öppnade dörren... Sedan hördes jättekonstiga ljud där inifrån och plötsligt förstod vi. Min mamma och syster sprang skrikande in i ett annat rum och jag fick gå in. Bosse hade Mojje i munnen och var på väg in under sängen, när jag nöp honom i nackskinnet och fick ut Mojje ur gapet.
Han dog inte med en gång, men levde inte så länge. Familjen hann få hem den.
Inte kul. Men faktum är att det är en sådan hysterisk och absurd historia att vi idag skrattar så vi skriker, när vi pratar om det, samtidigt som vi skäms som hundar.
Så jag tycker att en borttappad hund inte är så farligt. Om den kom tillrätta, vill säga!

Vilket jag antar att den gjorde. Eller?