Bonusbarn, vilken roll bör jag ta?

[TheaSiri]

Halloj på er,
Skulle behöva lite råd från någon utomstående.... Jag är gift med en man som har två barn sedan tidigare och så har vi en liten 7-månaders tillsammans. Min mans mellersta dotter är 15 år gammal och just nu är det kaos känns det som. Tjejen är ofta hur go och rar som helst men lika ofta manipulerande, ljuger och blir allt som oftast helt rabiat när hon inte får som hon vill. Det kan handla om allt från stort till smått. Hon har ofta också väldigt svårt att se vad min man och även jag gör för henne med att skjutsa till träningar.. ja ni vet sånt som man gör för att få vardagen att gå ihop men även få lite guldkant. Jag upplever att hon värderar allt i pengar. Får hon inte ett par nya skor eller man kanske inte kan ställa upp alla gånger så är hon inte älskad och säger att hon inte är välkommen hos oss.
Jag har verkligen ställt upp mycket och funnits där för henne. Hon har rymt några gånger och då har jag och min man letat och trixat medans mamman hennes knappt lyft telefeonluren... men jag vet inte... nu börjar jag ledsna. Det känns som att vi hela tiden får kniven i ryggen när vi vänder oss om. Jag känner mig utnyttjad. Jag har talat om det för henne för ett tag sedan att hon måste tänka igenom hur hon vill ha det för att till slut får hennes handlande konsekvenser. Dessutom har jag inte den energin längre sedan vi fick en liten.
Känns som jag sviker min man och tjejen. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Hon gör mig totalt vansinnig med sitt uppförande att alltid kräva all uppmärksamhet och sedan inte kunna ge ens en lillfingernagel tillbaka. Jag ruttnar... Hur ska jag bete mig och var i hellskotta hittar jag energin...?
Är både totalt skitförbannad men samtidigt är ju allt så himla sorgligt... jag förstår ju att hon inte mår bra. Samtidigt så gör ingen det längre i familjen. Hennes syster vill inte ens bo tillsammans med henne för att hon tycker att hon är så krävande....
Hjälp, känner mig helt desperat!

[miar70]

Hej och välkommen hit

Jag har själv en tjej som är femton, mina tre äldsta barn har jag med en annan man och mina tre yngsta med min "nya" sambo sen elva år.

Fjorton-femtonåriga tjejer kan vara... hemskt jobbiga! Vi har haft ett mycket turbulent år med vår tjej, och nu har jag en som fyller fjorton i december, och jag ska ärligt säga att det är lite gruvsamt.
Och jag kan mycket väl förstå dig, du är bonusmamma och det är inte helt lätt att veta vilken roll man ska ha då. Min sambo har ju varit med sen mina tre stora var små, och de har inte haft nästan nån kontakt alls med sin bio-pappa, så det har varit lite enklare på det sättet för oss - han har helt enkelt varit som en pappa för barnen.
Vi bestämde tidigt att vi ville ha det så, och det har barnen accepterat fullt ut, och våra röster väger lika starkt inför barnen, och det har förenklat det hela massor.
Bor flickorna varannan vecka hos er

Jag tror du och din man måste sätta er ner och prata om hur ni ska göra - om det är han som ska ta konflikterna, och att han verkligen gör det i så fall! Och så måste ni ha tydliga regler för vad som gäller hemma hos er med tider, hushållssysslor, ansvar, pengar och följa det här stenhårt.
Sätt er ner med barnen och prata igenom det ni beslutat, men se till att vara eniga ni vuxna.
Jag fick rådet av AW en gång, när jag skrev och bad om hjälp här, att betrakta min tonåring som en utbytesstudent - artigt, lugnt, men ändå med krav!

Jag tror inte att hon är arg på dig speciellt, men tjejer i den här åldern är otroligt ego och självcentrerade, och att skilja sig från mängden är livsfarligt många gånger.

Finns det nån gemensam beröringspunkt för er?
Jag försöker göra ensamsaker med mina barn, främst med tonårsflickorna. min femtonåring och jag brukar gå och shoppa, fika ihop, gå på bio - för det gillar hon och då har vi bara kul Min andra tonårstös och jag delar intresset för hästar och vi har en egen häst härhemma som vi jobbar med ihop.
Sen är det oumbärligt att få barnen, även de stora, att känna sig behövda och nyttiga! Se till att ni lagar mat ihop, bakar, skojar och har kul! Kanske kan hon hjälpa dig med nån specifikt, t ex ta hand om tvätten, se efter lillasyster, städa...

Så skulle jag vilja tipsa om en jättebra bok: Växa med ansvar av Barbara Coloroso:
http://www.adlibris.com/se/searchresult ... duct=False

och självklart Barnaboken, som snart kommer i nyutgåva om du inte har den!

Och så skickar jag en länk och i den länken finns många andra bra länkar som jag tror kan hjälpa dig!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 5rsproblem

Nu har du lite läsning ! Hör av dig och berätta vad du tycker om det här, så fortsätter vi!

Kram Mia

[kiki]

Hej TheaSiri

Välkommen hit

När det gäller tonåringar så får man alltid de bästa svaren av Miar70

Jag har en 16-åring hemma och det jag kan bli riktigt arg/ledsen över i min mans relation till honom är att han inte "använder" honom alltså får honom att känna sig viktig och behövd. Så mitt råd är ta henne i bruk, på riktigt, du (DU) klarar dig sämre utan hennes hjälp, verkligen sämre.

Och som Miar70 skriver läs i barnaboken.

Kristina

[TheaSiri]

Tack så mycket för alla tips!
Hittills har de bott två veckor i taget men nu vill den mellersta inte vara här längre och ska tills vidare vara hos mamma.

Vi har pratat om det här med att göra lista om vad som ska göras och så men tyvärr har det stannat där... vi får ta tag i det på allvar
Tycker annars att jag försöker få och be om hjälp både med lillasyster och hemma men det blir allt som oftast världskrig, ibland kan man få till det bra och jag försöker verkligen att tacka för hjälpen och verkligen visa att jag uppskattar det... Får försöka hårdare och igen helt enkelt.

Vi hade också som gemensamt intresse hästar förut men sedan lade hon av och har inte varit så värst inne på det längre. Annars var det jättebra förut. Vi åkte till stallet tillsammans och så. Jättetrevligt verkligen.

Ska sätta mig och läsa i dag!

Tack åter igen Kristina och Mia

[Piggelin]

Hej,

jag hinner inte skriva så mycket nu, men vill säga att vi verkar befinna oss i en mycket liknande situation (fast vi har en 14-årig mellankille)! Urjobbigt. Ska se om jag komma med några idéer så småningom...

/Piggelin

[TheaSiri]

Halloj igen,

Nu har jag läst alla länkar och har bara boken "Växa med ansvar" kvar
Allt känns ju verkligen kristallklart och egentligen tror jag vi kör inledningsvis samma spår MEN i slutändan slipper denna lilla fröken ofta undan ändå. Det dras ut en extra dag på tiden eller "glöms bort".... Det är jättesvårt och ibland känns det som det bara är jag som tjatar! Vet att min man tycker samma sak men han glömmer bort vad som sagts och så vidare... Så det ansvar vi har gett de vet de nog att de kan ev slippa i a f.

Nä nu får det bli ett familjeråd, skriva lista o s v

Tjoho på er, återkommer med vidare info i våran lilla dokusåpa här hemma.

Kramikram

[kiki]

[Ewa]

Nä nu får det bli ett familjeråd, skriva lista o s v

Klokt beslut
Alla involverade i listskrivande och uppdelning av arbetsuppgifter=bara korta påminnelser/hänvisande till lista i vardagen sedan

[miar70]

Hur går det för er?

Hittade en artikel om att vara styvmamma och några bra tips - speciellt om man som ni har barnen växelvis!

http://www.alltombarn.se/du_och_barnet/ ... or-1.14386

Kram!

[TheaSiri]

Jo vi ska till att ha familjeråd här i dagarna. Har fått låna en bok om det här med ansvar hemma och familjeråd och grejer så nu ska gubben få läsa och sen så ska vi se till att vi i alla fall får ordning på regler och ansvar hemma.
Den mellersta dottern är kvar hos sin mamma nu så... ja vi får se när hon dyker upp igen... Känns inte så bra men det är bara att inse att jag inte bestämmer över henne. Det gör ju hennes föräldrar

Tack för tipset om boken!! Verkar vara något för mig! Rätt intressant det här med att man faktiskt inte måste tvätta etc etc... Det tar man ju på sig utan att ens ifrågasätta... Å andra sidan har jag faktiskt slutat vika den åt dem och de får oftast hämta sakerna själva i tvättstugan... helt otroligt va?

Trudeluuu på er

[Piggelin]

Hej,

nu är jag här. Vet dock inte om jag kan hjälpa er.

Det är ju otroligt svårt att vara styvförälder! Verkligen en utmaning. Jag hävdar dock att det är ännu svårare att vara bioförälder i en styvfamilj. Det kräver otroligt mycket. Man måste klara kritik av egna barn, att stå upp för nya familjen, att inte hamna i försvarsposition eller bli en passiv iakttagare. Det finns många fällor.

Jag tycker det är svårt med dessa växelvis boende barn. Det blir lätt att vi städar och handlar inför att dom ska komma. Det är ju mest praktiskt så... Men vad blir det av det?! Jo. Dom ser och deltar ej. Och när dom kommer får dom fullt fokus. Vi får ju en paus, varannan vecka, men inte dom.

Samtidigt är jag för att man ska dela vardag. Jag är själv skilsmässobarn med varannanhelgsbesök hos min pappa. Det är jag inte alls nöjd med.

Vad vill jag säga? Kanske att ni vuxna behöver kunna prata. Ärligt, öppet och ofta. Är ni bra på det? Tonårsproblem är ju något som kan dyka upp i vilken familjekonstellation som helst. Det luriga är när skilsmässobarnen spelar ut föräldrarna och därför anser jag att dessa också måste prata. Mycket. Och det kan kräva en del tålamod av styvföräldern. I vårt fall har dock tonårsbekymren, ironiskt nog, förbättrat samarbetet.

/P

[TheaSiri]

Hmm bra frågor... Tycker nog att vi kan prata, tyvärr har vi nog inte tagit oss så mycket tid alla gånger. Det tänkte jag att vi skulle försöka ändra på nu och samtidigt få med sig ungdomarna (än så länge ungdomen) i och med de här familjeråden. Tanken är att de ska vara återkommande så att det inte blir statiskt.
Sen var det det här med föräldrarnas prat... det funkar nog sisådär. Förr hade vi stormöten en gång i månaden (runt samma tjej) eftersom hon har varit lite strulig. Men sedan rann allt ut i sanden. Min man pratade med mamman om det igen att de kanske skulle försöka träffas och prata igenom saker även om det inte är "kris" utan bara för att kunna stämma av med varandra. Vi får väl se om det kommer igång. Jag hoppas verkligen det!

Det där med att handla hem... det är ju verkligen så. Man tycker att det är bra så att det ska finnas... men som sagt... kanske bättre att handla på väg hit från mamman så får de vara med!
Ibland tycker man att man är så snäll men istället kan det bli himla knasigt

[Piggelin]

Intressant med någon i liknande situation! Jag tycker att jag är så ensam.

En sak som vi gör att felsöka i familjen/hemmet vad det än gäller. Det måste ju inte vara DÄR problemen sitter. I vårt fall handlar det mycket om ett enormt kompistryck och mobil/datorstress, vilket ju inte alls har med oss att göra. Egentligen. Vi är bara skadade allihop av skilsmässan (som skedde för sex år sen!), så vi letar gärna där...

Vi har också gått på familjerådgivning, bara jag och min man. Det gav en del. Det är skönt att känna att man GÖR nåt. Du söker ju också det. Konkreta åtgärder. Som styvförälder har jag lätt att bli lite för krass, hård och krävande. Dom små barnen har gjort mej bättre dock!

Och det vill jag också säga. Det är ett fantastiskt samspel mellan små- och storbarnen. Det gäller alla. Här är det också enkelt att ta dom stora i bruk. Låt dom få ansvaret! Dom, om några, kan ju familjens rutiner och är bästa tänkbara barnvakter.

Så käck jag låter... Vi har problem grande med mellankillen. Så tro inte att allt är rosaskimrande här.

/P

[Fru W]

God morgon,

Jag har skummat igenom tråden och jag känner igen mig till en viss del.
Det som jag upplever är svårt i en styvfamilj är att reglerna och barnens egna ansvar kan vara så olika i de olika familjerna. och vilka konflikter det kan leda till mellan oss vuxna..

Vi med mig i spetsen, försöker att lösa det genom det vi kan påverka, dvs. hur gör vi hemma hos oss?
För att detta ska fungera så måste vi agera aktivt och "påminna" om hur vi gör hos oss den veckan barnen är hos oss. Oavsett om vi pratar om familj eller arbete så kan det pratas och bestämmas saker och ting, men om man inte följer det som bestäms, så låter man NÅGON bestämma och INGET blir gjort utan MAN trodde...
Jag har en fördel, som många styv"mödrar" inte har. Jag och min nybliven man - vi gifte oss den 6 september i år - har vart granner under 5 år. Sedan separerade jag och vi två insåg ett år senare att det fanns en speciell kemi mellan oss och att den mest troligt funnits där under lång tid .
Oj, det där var en parantes , men fördelen som jag har är att våra barn har vuxit upp ihop och jag känner hans barn väldigt väl. Min röst väger lika tungt som hans och viceversa. Barnen har ansvar och då de faktiskt är barn och saker och ting är lätt att glömma så får jag som Alfahona och flockledare coacha dem i hur de ska lösa uppgiften.
Det funkar skitbra! De hittar en lösning, men jag måste vara aktiv = och det kräver mycket energi från början.. Men, med tiden kommer saker och ting bli enklare, det är jag övertygad om!

Kramar,

[Fru W]

ett litet ps.

vi har oxå dagar då det här går åt pipsvängen!!
Dagsformen är A & O om man ska orka lyckas hela vägen..