Lite bakgrund: Kurade min son (född feb -06) då han var 7 månader och han har sovit som en prins sedan dess
Dottern (född 7 maj-08) är född 4 veckor för tidigt men var stor (53 cm, 3350 g). Hon fick ingen ordentlig smekmånad då komplikationer (Rh-immunisering) gjorde att hon var tvungen att ligga i solbädd de 5 första veckorna i sitt liv (dygnet runt förutom 20 min för att äta varannan/vartredje timme). Även mycket stucken och petad på och in och ut på sjukhus för transfusioner.
Nu innan kuren hade hon (o)vanan att sova som längst 1½ timme vissa nätter medan hon ibland fick ihop 4 i sträck (inte ofta). På dagarna vaknade hon oftast så fort man tog bort henne från bröstet. Ibland sov hon en 20 min, men oftast bara 5. Hon har haft tutten som napp
och ibland nöjt sig med ett finger. Hon sover i vagn i vårt rum.Igår natt sov hon från 21 till jag tog upp henne för mat 05.30 (vaknade knappt) och lade tillbaka henne efter ca 8 min och gjorde morgon (hon sov än) kl 8! Men inatt var det lite cirkus igen.
Inte oväntat är det vargtimmen som spökar. Hon vaknar, får sig en ramsa och håller sedan låda mellan 30 min och 1 timme. Jag har provat att ramsa tryggt, bestämt, glatt, argt osv, och hon bara vrålar. Jag har även provat att avvakta efter den första ramsan och då lugnar hon ner sig så småningom med längre och längre pauser och mindre och mindre ilska och kraft, hon tar sedan emot bekräftelsen och sover gott till jag gör morgon. Men det känns inte bra att hon skriker så länge, särskilt inte som maken gör mig osäker på om jag gör rätt. Han ligger bredvid och ifrågasätter mig hela tiden "nu har hon väl ändå skrikit för länge" "hon kan ju inte må bra av att ligga så där" osv. Och då sviktar min tro. Skadar jag henne när jag låter henne ligga och svära för sig själv i alla tonarter? Ska jag ramsa oftare (även om hon bara blir argare)? Ska jag lägga tillrätta på en gång när hon vaknar istället för att bara ramsa? Ska jag låta bli att ramsa ett tag när hon vaknar och se om hon skriker upp sig först? Känner mig helt förvirrad just nu, vill ju bara att hon ska få lika bra sömn som bror sin 
Min man vill sätta sig och hålla handen med henne när hon har skrikit länge och vill att jag frågar er om han får det?
Alltid när jag lägger henne (dag som natt) skriker hon alltid en stund innan hon somnar (någon/ett par minuter), gör jag något galet då? Gör attlid snabb och distinkt tillrättaläggning, larmet på och ramsar iväg. Går sedan och fixar i huset och gör ljud till hon somnar.
Sena dagluren 15.45-17.15 sover hon inte mer än 45 sedan vaknar hon och ligger och skriker resten oavsett ramsor. Om jag låter henne vara ifred somnar hon om ibland men gapar en bra stund först. Sista luren somnar hon ibland inte alls. Även här blir jag ifrågasatt och börjar då tvivla på att det är nyttigt för henne att ligga där och vråla... Samtidigt är hon ju inte ledsen utan bara förbannad, men jag vill ju att hon ska vara glad
Tycker också det är svårt att få till något riktigt skratt innan läggdags, då hon är så trött efter nattslurken (hon försöker alltid somna när hon äter varje mål). Tips?
Jag har kvar matningen på morgonkulan då jag fått för mig att det blir för länge utan mat annars i och med att hon är för tidigt född... När tar jag bort det och hur gör jag då, ramsar igenom eller vad?
Schemat ser ut så här:
05.30 snabb matning
08.00 Morgon!
08.15 mat
09.30-10-15 Lur
11.15 Mat
11.45-13.45 Lur
14.15 Mat
15.45-17.15 Lur
17.15 Mat
19.00-19.20 Lur
19.45 Mat
20.45 Nattslurk
21.00 Natt
Behöver verkligen konkret handledning i hur jag hjälper henne på bästa sätt de gånger hon bara fortsätter skrika i omgångar, vet inte vad jag ska säga när maken inte är med på det här. Jag har inget stöd någonstans
Annars kan du ju alltid berätta för honom att han så gärna får ta över nätterna framöver. Det brukar råda "bot" på ifrågasättande och annat. 
