vår äldste son ( 2 år, 8 mån) går ofta totalt upp i limningen. Han är inte arg, bara helt uppe i varv, pillar, drar och kastar saker omkring sig, skriker, och pratar fort fort fort.
Ofta när vi umgås alla fyra i vår lilla familj, tex vid matbordet, har han svårt att bara ta det lugnt. I synnerhet om min sambo och jag försöker tala med varandra, ens om den enklaste sak. Äldste sonen skriker, slamrar med porslin, tjoar, kladdar med maten etc etc, ja helt enkelt avleder oss från vårt samtal för att istället ha fokus på honom.
Detta har vi försökt hantera genom att säga: nu pratar pappa/mamma och jag, du får vänta! Och sen talar vi med honom så snart vi avhandlat vårt. Gäller det mer kompicerade diskussioner tar vi det när vi är ensamma men vi känner att vi naturligtvis måste ha lov att få prata om lite vuxensaker även då barnen är med!
Om bara en av oss försvinner, tex går ut och handlar, eller om lillebrorsan sover middag, så förändras han. Då får han inre kontroll igen och kan som den enklaste sak sätta sig och läsa bok efter bok på egen hand. Minns att jag läste en tråd om detta här, att barn förvirras av två centra (läs: vuxna) i motsats till ett. Hos oss är skillnaden väldigt tydlig.
Han blir även otroligt uppstressad i sociala sammanhang. Kommer folk på besök blir han helt ifrån sig av vad jag i början trodde var pur glädje men nu undrar om det egentligen inte mest är stress...? Blir alla barn små duracell-kaniner så fort en bekant kommer innanför farstun?
Att var ute och röra sig minst en timme om dan, oftast två, är vi mycket noga med. Han äter inte socker. Den sociala delaktigheten har dock en del brister hos oss, det ska vi erkänna. Är det den som spökar, tror ni? I så fall får jag ta tag i den på allvar.
Jag förstår helt enkelt inte varför han löper amok sådär? Vi måste ju kunna vara hemma båda två!? Och vi måste ju kunna föra samtal jag och min sambo?! Jag är förvirrad nu, jag känner mig lika låst jag....
Och vad gäller matsituationen- ber han om att uppfostras eller kan vi skapa harmoni genom att agera annorlunda?
Detta inlägg känns lite rörigt, men jag får ingen ordning på mina tankar huruvida jag skall vara mer aktiv i mitt agerande mot honom eller mer passiv.
Tacksam för hjälp, avhyvling, vad som helst!
/D.