Vardag med Ivar

[TorpSara]

Men så småningom lär han ju börja vara lite mer vaken - antar jag.

Jo, troligtvis... En lärdom jag drar av dig /LO och även av JennyH, är att ta fasta på BBs råd om att bannlysa besök första tiden...

[/LO]

Idag är Ivar tre veckor! Snart kryper och går han väl...

En lärdom jag drar av dig /LO och även av JennyH, är att ta fasta på BBs råd om att bannlysa besök första tiden

Hm, jo I wish...
Men nu verkar det lugnt här ett tag. Det känns skönt! Pappa har inte varit här än, och några av våra kompisar, men de kan ju komma om ett tag. Inte just idag.

Jag dricker tre stora muggar Luzernte varje dag. Och jag upplever att produktionen minskar. Har knappt så jag kan avsluta någon hel måltid alls. På fredag ska jag till BVC. Får se vad jag säger där. De vill ju att man ska amma (punkt!). Inte för att jag känner någon större press för det. Jag gör ju annat som man "inte ska".
Men det är ju så smidigt att ha maten med sig. GRATIS!

Jag är lite orolig över att han har ont i magen av ersättningen. Eller så är han inne i en ökning. Han vrider sig och gnyr och gnäller mer. Pruttar ordentligt. Maken är nu och byter, ska kolla vad det är för koncistens på bajset. Har ju hört att det kan bli hårt av ersättning.
Men rapporter avslöjar att det inte var det. Däremot var det mycket - för det kom två omgångar extra på skötbordet

Igår kom också den klassiska kill-grejen. Han kissade mig rakt i naveln Rätt gulligt! Första gången i alla fall

/LO

[Fjällfolket]

Hej vännen !

Jag hinner inte in så ofta nu, men läser på lånad dator så ofta jag kan

kram på dig!

/Fjällmor (som har stenhårt besöksförbud varje gång, till mångas förtret)

[Susanne*]

Har inte hängt med såhär i semestertider och därmed inte mycket att komma med. Men vilken liten raring på bilderna. Och storasyster med förstås.

Det ÄR en inkörningsperiod och struligt kan det vara. Både för mamma och bebbe (samt för alla andra förstås). Det känns nästan inte som jag minns något från förra våren och ett halvår framåt. Men närheten, doften och njutningen från den tiden sitter i ryggmärgen ändå när jag nu ser vår vilda nu 1,5 åring.

Många kramar till er alla

[Nancy]

Kramar från Nancy

Vad ambitiös du är som orkar dricka så mycket thé, impad Trist att det inte verkar hjälpa dig som du vill Hoppas att det känns ok ändå. Tur att Ivar inte verkar bli förstoppad av ersättning, är ju annars mycket vanligt skulle jag tro.

[/LO]

Fjällmor, jag önskar verkligen att jag tagit mig det modet denna gången, att inte ta emot besökare. Någon mer gång lär det inte bli. Jag vet att du finns där, tack!

Susanne* Jo inkörsperiod. Det var det inte förra gången. Vera åt och sov (ok, jag ammade henne inte på två veckor, men sedan flöt det liksom bara på). Jag var hur pigg som helst. Och då räknade jag ju med att det skulle vara så denna gången också. Det är det inte.

Nancy. Jag dricker mycket. Vet inte om det är så mycket att imponeras över. Har bytt ut mot vanligt te. Men tack ändå.

Idag känner jag mig lite bättre till mods. Igår var en gråta-dag. Ledsen och kände mig värdelös. Så gjorde jag lite saker. Lunch, fika. Fixade lite i tvättstugan. Så kände jag mig nöjd med mig själv och inte lika ledsen länrge.
Har nu mer och mer accepterat att än så länge har jag inte tillräckligt med mat.
Han får 45 minuter på sig med mina bröst. Sedan är det byte och umgänge och ersättning. Så kör vi tills det ökar eller tar slut helt - vilket som.

Nu väntar familjen med pizza!

/LO

[Kantarella]

Hej /LO och grattis till lilla superfina Ivar. Lik sin syster upp i dagen.

Känner med dig gällande amningsstrulet. Kanske hjälper det att fatta ett beslut och sedan hålla sig till det. Som du gjort nu med att ge honom 45 min vid bröstet och sen fylla mätt med ersättning. Och så acceptera det helt enkelt - fast det inte är så enkelt.
Även om man inte lägger någon prestige i amningen så ÄR det lätt att känna sig misslyckad ändå. För oftast VILL man ju amma om man kan och när man sen inte kan så kommer känslan av otillräcklighet fram, trots att man ger ersättning med gott samvete. För det VORE ju bra om man kunde amma.....
osv, osv. Verkar som det sitter rätt rejält rotat i oss kvinnor, djupare än vi tror.
Jag hade LOVAT mig själv att inte lägga någon prestige i amningen andra gången. Huvudsaken är att ungen blir mätt. Men sen var det inte så bara ändå, att inse att bröstmjölken inte räckte. Det var trots allt en liten sorg att inse detta samt en skilsmässa på något sätt från den speciella närhet som amningen ändå ger. Trots strul...

Så länge du ammar är chanserna ganska små att plutt blir förstoppad. Bröstmjölken är laxerande så det tar ut ersättningen. Med min skrutt räckte en löjligt liten slurk (som jag till slut hade kvar) på morgonen från brösten för att hålla den övriga dagens ersättningsmage i schack från förstoppning. Men när jag sen slutade amma, då fick jag passa upp. Som tur var hade han då börjat med smakisar och än idag (5 månader gammal) måste jag ge en katrinplommonburk/dag samt lite päronpuré för att slippa Laktulos och annat bök.

Angående hans mage så finns Sempers Lemolac - som tydligen ska vara lite skonsammare för köriga magar på de här små. JennyH minns jag hade nytta av detta en period. Men det kanske du redan visste?

Önskar så att du skulle slippa vara ledsen mellan varven. Även om man i det stora hela är lycklig så tar det så mycket onödig energi att vara ledsen.

Stor kram till dig från mig!

/Åsa

[/LO]

Tack Åsa!

Imorgon ska vi till BVC. Då måste (eller måste och måste...) jag berätta om mitt beslut att ge tillägg vid varje mål.
Jag funderar på att fråga henne om det är något mer jag kan göra. Amma oftare är inte aktuellt, tycker jag. Eller det känns helt enkelt inte rätt.

Sedan har jag några funderingar om standardmodellen. Har ju inte riktigt kört några tider eller så den första tiden. Han sover mest hela tiden och har gjort så även på natten, så jag har liksom inte behövt fundera så mycket.
1. Hur mycket ska vi jobba för att hålla honom vaken under vakenpassen och när ska vi börja på allvar?

2. Hur håller man en unge vaken vid bröstet? Han somnar. Jag rapar och lägger ner, klappar på kinden och bråkar lite allmänt. Det hjälper ett tag, men inte så länge. Och detta är ju en av orsakerna till att det tar TIIIID. Men jag undrar också om det är så att det inte kommer så mycket mjölk så han tröttnar helt enkelt (ingen större överlevnadsångest)

3. Hur får man en långsamätare att äte 20 minuters nattmål. Klarar vi oss på en timme är jag nöjd! Och TRÖTT!

4. En annan sak. Hur får man en unge att ta rätt grepp och suga rätt? Det står överallt att det är viktigt, men inte hur man gör. Mer än att man inte ska ge flaska, vilket ju redan är för sent...

NU är jag trött. Ska gå och lägga mig!

/LO

[*frieda*]

2. Hur håller man en unge vaken vid bröstet?

Man klär av liten, fullständigt till bara blöjan och ser till att man inte sitter i drag Fryser man lite så där lagom, äter man. De brukar vara väldigt tröttigt Så här i början, framför allt vid bröstet. TIIID tar det ju med matningen så här i början, det är därför han har hela (var det 1,5 timme ) på sig att äta

20 min nattmål är ett mål så här i början, inte vad du kan förvänta dig Läste i LindaVegas tråd om Malte och nattmålen. Kanske någon vill vara så snäll och hjälpa mig att leta efter den Själv var jag bortskämd, det var pappa som tog nattmålet (som faktiskt bara sträckte sig till ett mål eftersom lillan sova 8 h natt nästan från födseln )

Har du räknat med att Ivar är född ett par veckor tidigt Det borde förlänga smekmånadsfasen tänker jag :-k

[Lingontuva]

Jag skulle inte styra så mycket med tiderna ännu. Min lilla var en riktig trötter (är....) och jag försökte hålla mig till 2-2 men var han trött så fick han sova, så länge han sov gott på natten oxå. Men när nattsömnen började försämras (tror han var ca 2 månader) så spikade vi ett schema som vi följde även om vi fick bjuda på en hel del marginalkvartar från början....

20 minuters nattmål har jag ingen aning om hur man fixar! Det var stört omöjligt för oss oxå så han fick äta tills han var nöjd och mer än en gång somnade jag själv sittande med honom i famnen

[/quote]

[Tessan]

1. Hur mycket ska vi jobba för att hålla honom vaken under vakenpassen och när ska vi börja på allvar?

2. Hur håller man en unge vaken vid bröstet? Han somnar. Jag rapar och lägger ner, klappar på kinden och bråkar lite allmänt. Det hjälper ett tag, men inte så länge. Och detta är ju en av orsakerna till att det tar TIIIID. Men jag undrar också om det är så att det inte kommer så mycket mjölk så han tröttnar helt enkelt (ingen större överlevnadsångest)

3. Hur får man en långsamätare att äte 20 minuters nattmål. Klarar vi oss på en timme är jag nöjd! Och TRÖTT!

4. En annan sak. Hur får man en unge att ta rätt grepp och suga rätt? Det står överallt att det är viktigt, men inte hur man gör. Mer än att man inte ska ge flaska, vilket ju redan är för sent...

1
Jag försökte på allvar från att Rasmus var 6 veckor men han var trött så inte förrän vid 10 veckor började han vakna mer och mer
2
Känner igen mig och kan inte ge annat tips än isbitar under fötterna
3
Vi höll på i en timme tills Rasmus var drygt 4 veckor, men det blev mycket bättre när jag började jag med flaskan. Tror att det är så i början helt enkelt..
4
Detta med rätt tag är svårt. Jag själv fick inte till det heller riktigt men något amningsproffs kan säkert svara bättre.

Men du.. håller med Frieda. Han är tidigt född så ta det lugnt ett par veckor till för är han ett tröttmössa kommer du ändå få kämpa dig blodig för ingenting en månad till tror jag!

Lycka till,

Kram Tessan

[Nemita]

Jag fick tips av en mycket erfaren barnmorska att man ska gnugga/trycka på bäbisens lilla handflata mellan sin egen tumme och sitt pekfinger. Piggar upp! Gör det gärna just när lillen slutar suga och innan sömnen fullständigt inträtt. Foten på samma sätt fungerar också. Hon föreslog att man inte ska röra kinden för då vänder han sig mot handen (reflex). Hoppas det hjälper!

/Ewa

[/LO]

Tack alla!
Jag var hos BVC idag och var inte den där duktiga som jag alltid brukar, utan förklarade hur jag har det och har haft det. Grät en skvätt (för att det bara blev så). Det kändes bra!
Beskrev hur vi nu kommit fram till lösningen med 45 minuter amning och sedan tillägg. Hon tyckte att det var bra men att det t.o.m. var lite väl länge med 45 minuter.
Det var så skönt att faktiskt få bekräftelse, att det inte är rätt att sitta hela tiden, bli trött och utmattad och få sämre flöde på mjöken. Och jag känner faktiskt att det rinner till bättre och snabbare. Han äter bättre, med bättre tag och lugnare.
Jag hoppas inte på att vi ska amma helt. Det får bli som det blir, men jag känner mig nöjd och glad. Och inte lika trött heller.

Och Ivar växer. 4040 gram och 54 cm. 600 gram över födelsevikten. Nästan exakt lika stor som Vera var, lika gammal, trots att hon var 2,5 vecka längre i magen.

Han är vaken lite mer nu, men vi kommer inte att jobba för att hålla honom vaken. Däremot tar vi till både vagning och buffning för att han ska sova över skarvar. (Ska försöka att inte fastna i något träsk här... )

Och söt är han så man smälter. Börjar få lite mer bebisformer. Inte så mycket fågelben och farbror-ansikte
Och Vera älskar sin lillebror och undrar var han är och pussar och klappar så ofta hon får. Byta blöja kan hon om jag lyfter benen och hjälper till med ett finger eller så.
Kvällarna när hon ska somna har hon varit lite bekymrad över att vi inte har koll på lillebror. Men efter ett par övertygande svar till henne, så litar hon på oss. Hon har vaknat till några tidiga morgnar också, men även här har vi snabbt svarat att det inte är morgon och hon har somnat om utan knyst. Vilken tjej vi har Vilka barn vi har (kräkstolt har vi väl ett uttryck som heter )

/LO

[Elle]

Lotta vad skönt att du känner dig tillfreds med tillvaron. Kloka beslut! Ivar växer ju så det knakar och har en underbar storasyster som tar hand om honom. KRÄKSTOLT är precis vad du ska vara som har två fina juveler där hemma!

Kramar Elle

[miar70]

Jag vet att du är en klok och sansad kvinna, /LO, och just därför kan det vara bra att lätta lite på trycket ibland! Skönt att du har en sån bra BVC-sköterska att du kan känna det förtroendet för henne!

Jag blir tillbakakastad i tiden nästan två år när jag läser dina inlägg, jag känner så väl igen mig och funderingarna kring amningen. OM du nu vill fortsätta amma samtidigt som du ger tillägg, så kan jag berätta att det gick hur bra som helst för mig att göra så! Min BVC-sköterksa oroade mig med att Frida förmodligen skulle bli tuttförvirrad, och inte vilja ta bröstet, men hon hade fel !
Jag delammade i sju månader, och då var vi båda väldigt nöjda över att sluta! Sen är det ju attans så praktiskt, att man faktiskt kan dela på matning och även lämna huset ensam om man vill!
Och vad härligt (och lite, lite sorgligt ) att han börjar växa till sig! Det är liksom bekvämare att hantera dem när de blir mulligare !

Kramar till er alla!

Mia