Heeeeej K-ina! ÄNTLIGEN är du här igen. Mycket saknad.

Klart du med har en snygg snippa, fattas bara annat.
Nu undrar jag bara var min kära med-gävlebo Ebbab tagit vägen och när Gablex ska få tid med oss igen?
Nancy, jag köpte två affischer på Kolmården för en hundring ihop. På deras avdelning för skog. Det är Skogsvårdsstyrelsen som gjort dem så jag antar att de går att beställa där. Konstnärenas verk har jag klippt ur "pocketböcker" om deras liv som fanns på Moderna muséet i Stockholm. Massor av tavlor i färg presenterade i kronologisk ordning för en hundring boken. Sen har jag köpt en affisch med Sveriges landskap som jag ska klippa lite i snart. Varför inte idag? Här öser regnet ner! Men klistret har tagit slut och då måste jag förstås klä på mig, borsta tänderna och åbäka mig iväg nånstans där de har BÅDE söndagsöppet OCH RX-lim. Ungarna tycker i alla fall att det är himla skoj när vi väl gör det. Vi kör alla fyra små plus pappa på rad på ena sidan av bordet och (över?)entusiastiska mamman på andra, haha! Efter varje serie är det applåder och jubelrop.

Men det blir som sagt inte så ofta.
Jag puffar fram min fråga om korten...
(Vad kallas de på svenska?)
Nån som vet? Eller har ett bra förslag!
Magiska russin-möten får man spara i minnet för sämre dagar. Härligt!
För att lindra dina plågor ytterligare i DS-frågan så ska jag berätta om ett av mina värsta...
Vi höll på att laga mat när darlingen kom på att det fattades grädde. Jag gör mig beredd för en vindsnabb tur på cykeln till affären (bara över järnvägen en halv minut från oss). Då kommer Nike ut och vill absolut med. Fort gjort, på med hjälm, upp på cykeln. Då vill Jander också med fast på sin cykel. Eh, lite bråttom. OK, skynda, skynda. Hej då till pappa och Nella genom fönstret och iväg. När vi cyklar på vägen utanför tomten kommer Milo ut från lekstugan där han tydligen huserat och vill också med. Jag ropar att vi bara ska till affären JÄTTEFORT och att han får följa med nästa gång och att pappa behöver hjälp i köket. Jag ser att darlingen tittar ut från köket och pratar med Milo men jag hör inte vad de säger. Vi handlar lite snabbt och åker hemåt. Hemma på trappen står en ledsen Milo och håller en tant i handen. Hon berättar att hon hittat honom på järnvägsspåret!

Men att han visste vad han bodde och hon följde honom hem. Jag fattar ingenting, han skulle ju vara med i köket? Jag säger till tanten att det måste ha blivit ett missförstånd mellan mig och pappan. Hon tittar tveksamt på mig och konstaterar:
-Jaja, det kan hända i de bästa familjer.
(Men hon såg inte ut som om hon tyckte att vi hörde till dem direkt.)
DET dåliga samvetet tror jag inte att du och vattumannen toppar.
Jorå, jag minns de senaste namn-förslagen men undrade mest om de kvarstod eller om vattumannen fått nån ny lysande idé.
katten skrev:Och utseesnde. Inte mörk och liten. Blond och ganska lång. Vältränad en gång i tiden men nu några extra gravkilon att mysa med. Mörkgröna kattformade ögon, lite samelook för att knyta an till ett annat tema.
Vi har samiskt blod i släkten. Pissi hette den senaste gubben i släktträdet. Pissi!

Tänk vad fel man kan ha. Och det är inte första gången för min del. Elle tex såg inte alls ut som jag hade föreställt mig när vi träffades i Gastsjön. Men jag trodde hennes nick uttalades ELL inte ELL-E. Det blir ju en annan energi.
Pissi?

Antagligen från latinets Pisces (= fisk). Typ nästan Jesus. Eller?
Kraaaaam!