Hej! Nu måste jag skriva av mig lite.... Natten var inte bra. Malte skrek oavbrutet i nästan 2 timmar, mamma, mamma kom tillbaka mamma.... Jag var utanför och ramsade men han var så ledsen

Jag var tvungen att gå in och hjälpa Noah till toaletten en gång och då blev han helt hysterisk... slog huvudet i sängen bla. Jag solfjädrade honom en gång... annars trugade jag på med ramsan. Tillslut somnade han och sov till jag väckte honom på morgonen.
Idag var jag tvungen att ta med Malte och hämta Noah på dagis vid 12, jag la honom i vagnen i hopp om att han kunde somna men ikke!! Såhär står vi nu inför ännu en tuff eftermiddag. Jag blir så ledsen, för Malte är en så härlig pojk men denna sömnbristen påverkar honom, på em ramlar han jättemycket och slår sig, eller slår han på bröderna. Ibland är han nästan inte kontaktbar
Vi hr flyttat runt väldigt mycket och Malte har liksom inte haft någon "trygg säng" sen han var mindre. Ett tag sov han dag som natt i vagnen. (men det ska väl inte spela roll om han är trygg i sig själv egentligen)
Jag funderar på om han känner att han inte får tillräckligt med tid av mig på dagarna, därför skriker han efter mig på natten? Men jag gör ju mitt bästa med att räcka till åt alla.....

Eller är det så starka reaktioner på att vi tagit bort nappen??
Mitt i allt detta är ju Leo en pärla iallafall

Idag fick jag väcka sömntutan på morgonen
Kram till dig iallafall och tack för att du tar dig tid för mig...
PS: Nu ska min man vara hemma några dagar så vi kan hjälpas åt med Maltes em-vila!