Tack för motivationen Malin! Tror faktiskt vi har hittat dialogen, kolla in natten:
19.15
Läggdags som tog 20 minuter (läs mitt tidigare inlägg). Så här i efterhand känns det inte som att det var så farligt, det är ju som sagt en process, men just då...
22.54
Mardrömmar? Uppvak med skrik. 2x ramsa i dörren. Tyst. Bkrf-ramsade
05.24 - 05.44
Vaknade och blev jätteledsen inom ett par minuter. Ramsade. Avvaktade. Avvaktade. Ramsade. Hulk hulk... Solfjädern kort. Ramsa, avvakta etc.... Tyst! Bkrf-ramsa. (Så stolt över oss båda!)
07.00 Klockan väckte oss båda! Leende!
Nyss lade jag honom för förmiddagsluren. Det skreks ilsket (då avvaktade jag och ramsade, gick INTE fram!) ett tag, sen ramsades det och avvaktades, en ramsa till och sen tyst. Tog 6 minuter!
Så, även om läggningarna känns lite jobbiga (brukade kunna lägga på minuten förut, men då var ju nappen där) känns det ju som om det är stora steg i rätt riktning, eller hur!?
Nu när kurnätterna har gått och uppföljelseveckan startar, då kör jag bara på 'som vanligt' va? Ramsar vid behov (avvaktar även här, så att han får chansen att somna om helt själv, även utan ramsa), och endast i krisläge, tar till solfjädern eller ett buff.
Tack till er alla än en gång som svarar så snabbt på mina frågor, och all uppmuntran är underbar!
Hjälp inför natt 3. Är jag för blödig?
Hejsan! 
Natten gick ju jätte bra! Toppen!
Om du upplever att ramsan tar, så är det dax att du också litar på att den kan lugna! För det kan den,. och vad jag ser ur senaste natten så gick det ju jätte bra, trotts lite trisst läggning!
Uppföljningsveckan fortsätter som vanligt, hålla på tiderna och backa kontuerneligt.
//Malin
Natten gick ju jätte bra! Toppen!
Om du upplever att ramsan tar, så är det dax att du också litar på att den kan lugna! För det kan den,. och vad jag ser ur senaste natten så gick det ju jätte bra, trotts lite trisst läggning!
Uppföljningsveckan fortsätter som vanligt, hålla på tiderna och backa kontuerneligt.
//Malin
Amanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
Det har ju gått jättebra!!!
Du får inte glömma att det är nytt för din kille. Dina svar måste vara klockrena - du talar lugnt om för honom att yes, så här kör vi. Du vaktar mot vargen och han kan lugnt somna. Ramsan skall ta det mesta nu och mer än någonsin är solfjädern ett krisverktyg. Våga tro på ramsan! Jag tror att du redan nu kan känna att det kan vara lite magiskt när man sätter den! Att få med bekräftelseramsan in i sömnen, det är där det tar skruv. Snart kommer du att kunna förmedla en underbar ramsa som han tar till sig direkt, eftersom han har lärt sig vad den innebär. Man får rysningar när det händer!!!
Din kille FÅR reagera! Det är omvälvande för honom. När du själv blir arg, då vill du kanske få rasa av dig lite. Man kan bli ännu mer irriterad på folk som skall lägga sig i, tala om var skåpet skall stå. Ibland får man som förälder bara backa, inse att den lille kotten är skitförbannad och att han måste få vara det en stund. Så småningom kommer frågorna och då svarar man. Du kan nog höra skillnaden i hans skrik vid det här laget!
Det som kan vara jättesvårt är ens eget fokus, som jag har skrivit om innan. Jag hade själv jättesvårt för läggningar där min pojke blev arg och gapade. Det stressade mig till tusen och min överkoncentration blev enorm. Då blev läggningarna också ännu jobbigare, han sov sämre och vi hamnade i en ond cirkel (mest dagtid iofs, men det har ju inte så stor betydelse). Jag förstod efter ett tag att jag påverkade honom och sömnen till det sämre och insåg att något var tvunget att göras och det nu! Desperat började jag meditera - något jag aldrig gjort innan. För att stänga ute sonen och bara höra när jag verkligen behövde höra, så satte jag på klassisk musik, i mitt fall andlig kör av Palestrina - ett felköp, faktiskt. Kören stängde ute den arga gråten, men släppte in den ledsna frågande. Så satte jag mig och gjorde andningsövningar, mentala bilder och annat flummigt...
Jag märkte att sonen ofta somnade lugnare och jag fick lägga fokus på något annat när han somnade. Dessutom medförde det att han, när han behöver insomningshjälp, somnar som en sten till just den där skivan! Den är lika magisk som ramsan! Dessutom faktiskt jättevacker! Vi ångrar definitivt inte det köpet längre!
Ta inte det här som att DU stressar DIN son. Jag berättar bara vad som hände oss och det kanske kan vara en bra tanke att ha med sig, så att man undviker att hamna där själv - för det är lurigt att ta sig ur. Jag stod utanför sonens dörr och lyssnade...
Vadå släppa in vargar...!
Attityden är superviktig. Jag brukar jämföra med att gå ut i hagen och hämta en häst som inte vill bli infångad. Tänker man "Det här kommer aldrig att gå..." - då får du gå där och jaga hästskrället hela dagen. Släpper man istället den där tanken och istället fokuserar på vad man skall äta till middag, då är det bara att plocka in hästen! Titta på "Mannen som talar med hundar" - det är lustigt vad mycket vi kan kopiera över i relationen till våra barn! Mycket Attityd-tänkande där! Egentligen skall man väl skämmas som rekommenderar ett hund-program, men det finns så mycket att hämta där!
Oj, vilken roman det blev! Jag som bara skulle säga GRATTIS och att det här går JÄTTEBRA!!! Hurra hurra hurra hurra!
Du får inte glömma att det är nytt för din kille. Dina svar måste vara klockrena - du talar lugnt om för honom att yes, så här kör vi. Du vaktar mot vargen och han kan lugnt somna. Ramsan skall ta det mesta nu och mer än någonsin är solfjädern ett krisverktyg. Våga tro på ramsan! Jag tror att du redan nu kan känna att det kan vara lite magiskt när man sätter den! Att få med bekräftelseramsan in i sömnen, det är där det tar skruv. Snart kommer du att kunna förmedla en underbar ramsa som han tar till sig direkt, eftersom han har lärt sig vad den innebär. Man får rysningar när det händer!!!
Din kille FÅR reagera! Det är omvälvande för honom. När du själv blir arg, då vill du kanske få rasa av dig lite. Man kan bli ännu mer irriterad på folk som skall lägga sig i, tala om var skåpet skall stå. Ibland får man som förälder bara backa, inse att den lille kotten är skitförbannad och att han måste få vara det en stund. Så småningom kommer frågorna och då svarar man. Du kan nog höra skillnaden i hans skrik vid det här laget!
Det som kan vara jättesvårt är ens eget fokus, som jag har skrivit om innan. Jag hade själv jättesvårt för läggningar där min pojke blev arg och gapade. Det stressade mig till tusen och min överkoncentration blev enorm. Då blev läggningarna också ännu jobbigare, han sov sämre och vi hamnade i en ond cirkel (mest dagtid iofs, men det har ju inte så stor betydelse). Jag förstod efter ett tag att jag påverkade honom och sömnen till det sämre och insåg att något var tvunget att göras och det nu! Desperat började jag meditera - något jag aldrig gjort innan. För att stänga ute sonen och bara höra när jag verkligen behövde höra, så satte jag på klassisk musik, i mitt fall andlig kör av Palestrina - ett felköp, faktiskt. Kören stängde ute den arga gråten, men släppte in den ledsna frågande. Så satte jag mig och gjorde andningsövningar, mentala bilder och annat flummigt...
Jag märkte att sonen ofta somnade lugnare och jag fick lägga fokus på något annat när han somnade. Dessutom medförde det att han, när han behöver insomningshjälp, somnar som en sten till just den där skivan! Den är lika magisk som ramsan! Dessutom faktiskt jättevacker! Vi ångrar definitivt inte det köpet längre! Ta inte det här som att DU stressar DIN son. Jag berättar bara vad som hände oss och det kanske kan vara en bra tanke att ha med sig, så att man undviker att hamna där själv - för det är lurigt att ta sig ur. Jag stod utanför sonens dörr och lyssnade...
Vadå släppa in vargar...! Attityden är superviktig. Jag brukar jämföra med att gå ut i hagen och hämta en häst som inte vill bli infångad. Tänker man "Det här kommer aldrig att gå..." - då får du gå där och jaga hästskrället hela dagen. Släpper man istället den där tanken och istället fokuserar på vad man skall äta till middag, då är det bara att plocka in hästen! Titta på "Mannen som talar med hundar" - det är lustigt vad mycket vi kan kopiera över i relationen till våra barn! Mycket Attityd-tänkande där! Egentligen skall man väl skämmas som rekommenderar ett hund-program, men det finns så mycket att hämta där!
Oj, vilken roman det blev! Jag som bara skulle säga GRATTIS och att det här går JÄTTEBRA!!! Hurra hurra hurra hurra!
Waldemar (Walle) 07-01-08 
Kurad maj -07. Finslipad i Gastsjön 2007.
Gustav 08-11-12 (39+4)
www.backjohan.se - uppdaterad 8 jan till Walle
Syblogg: www.backjohan.blogspot.com
Kurad maj -07. Finslipad i Gastsjön 2007.
Gustav 08-11-12
(39+4)www.backjohan.se - uppdaterad 8 jan till Walle
Syblogg: www.backjohan.blogspot.com
-
Helena & George
- Inlägg: 9
- Blev medlem: ons 23 apr 2008, 07:47
Hej och tack för fortsatt stöd och uppmuntran!
Det går verkligen framåt för oss! Läggningarna tar högst 10 min, men ofta närmre hälften av tiden faktiskt, och George har, förutom sina 'punktliga' korta uppvak vid 22-tiden, sovit sig igenom natten fram tills sextiden, eller som i morse, halv sex, sedan har jag kunnat mota bort vargarna vid dörren och han har sen omnat om (som mest har det tagit 20 min, men jag har inte gått in!) till sju! Det är ju underbart jämfört med hur vi hade det för en vecka sedan, men har fortfarande lite frågetecken...
Nu är det ju som sagt uppföljningsveckan vi befinner oss i, men jag skulle vilja höra med er som är mer erfarna:
- Är det vanligt att läggningarna tar upp till 10 minuter även så här långt in i kuren?
- Är det vanligt att dagslurarna är krångliga (han är mycket mer ilsken här, har aldrig upplevt de så jobbiga som nu, även fast vi kör med samma tider vi gjort i en månad...)
- Hur länge brukar uppvaken i vargtimmarna sitta i (förstår så klart att det är individuellt, men erfarenheter please!)?
- Och nu, lite löjligt kanske, men de kvällar man är borta etc. är det bara att låtsas som det regnar då eller? Alltså, lägga som vanligt och sedan plocka upp och fara hem och hoppas att han sover vidare i bilen eller vagnen...
Känner att vissa frågor är borderline korkade, men hellre fråga för mycket än för lite..
kram
Det går verkligen framåt för oss! Läggningarna tar högst 10 min, men ofta närmre hälften av tiden faktiskt, och George har, förutom sina 'punktliga' korta uppvak vid 22-tiden, sovit sig igenom natten fram tills sextiden, eller som i morse, halv sex, sedan har jag kunnat mota bort vargarna vid dörren och han har sen omnat om (som mest har det tagit 20 min, men jag har inte gått in!) till sju! Det är ju underbart jämfört med hur vi hade det för en vecka sedan, men har fortfarande lite frågetecken...
Nu är det ju som sagt uppföljningsveckan vi befinner oss i, men jag skulle vilja höra med er som är mer erfarna:
- Är det vanligt att läggningarna tar upp till 10 minuter även så här långt in i kuren?
- Är det vanligt att dagslurarna är krångliga (han är mycket mer ilsken här, har aldrig upplevt de så jobbiga som nu, även fast vi kör med samma tider vi gjort i en månad...)
- Hur länge brukar uppvaken i vargtimmarna sitta i (förstår så klart att det är individuellt, men erfarenheter please!)?
- Och nu, lite löjligt kanske, men de kvällar man är borta etc. är det bara att låtsas som det regnar då eller? Alltså, lägga som vanligt och sedan plocka upp och fara hem och hoppas att han sover vidare i bilen eller vagnen...
Känner att vissa frågor är borderline korkade, men hellre fråga för mycket än för lite..
kram
Helena
Hejsan!
Tänk vad långt ni har kommit och vilket jobb ni gjort, super bra!
Inga frågor är dumma alls om du frågar mig!
//Malin
Tänk vad långt ni har kommit och vilket jobb ni gjort, super bra!
Ja, det är helt normalt, SHN är ju som du vet en precess och alla bitar faller inte lika snabbt på plats, men lugn bara lugn! Men sen är en del barn så att dom bökar en ganska god stund innan dom kommer till ro, men det tar vi ju inget extra för- Är det vanligt att läggningarna tar upp till 10 minuter även så här långt in i kuren?
Ja tidiga morgnar och tjorviga dagslurar är dom saker som kan strula längst, men fortsätt vara koncekvent, mörklägg på dagen om så verkar behövas. Varför dom strular mer nu är tidigare är för att nui sover han mer på nätterna, mer sammanhängande och är inte lika dödligt trött tills dagslurarna, även om han fortfarande behöver dom, och det ska han bli varse om- Är det vanligt att dagslurarna är krångliga (han är mycket mer ilsken här, har aldrig upplevt de så jobbiga som nu, även fast vi kör med samma tider vi gjort i en månad...)
Som du själv säger så är det väldigt individuellt men hemma hos oss tog det långt över en månad, yvärr, men personligen tror jag att jag överarbetade lite för mycket. Så våga vara cool och koncekvent säger jag här!- Hur länge brukar uppvaken i vargtimmarna sitta i (förstår så klart att det är individuellt, men erfarenheter please!)?
Det är exakt vad du ska göra, låtsas som att det regnar! "Självklart lill prins är det så här det går till.."- Och nu, lite löjligt kanske, men de kvällar man är borta etc. är det bara att låtsas som det regnar då eller? Alltså, lägga som vanligt och sedan plocka upp och fara hem och hoppas att han sover vidare i bilen eller vagnen...
Inga frågor är dumma alls om du frågar mig!
//MalinAmanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
-
Helena & George
- Inlägg: 9
- Blev medlem: ons 23 apr 2008, 07:47
Hej på er!
Ett snabbt inlägg, har skrivit två gånger och det har raderats (en gång av sonen, en gång av datorkrasch... annoying!).
En bra bit in i uppföljningsveckan och det går bra!!! Läggningarna är ok, likaså nätterna, de senaste har han inte vaknat alls! Förrän... runt sex. Prick sex, eller strax efter! Och då tycker han det är morgon! (detta mönster har han följt de senaste fyra nätterna) Det börjar lugnt, med joller och småprat från hans säng, sen, efter en dryg kvart blir han sur, arg, ledsen, allt på en gång. Ingen hysteri (förutom två gånger...), men han somnar inte om! Runt sju (efter minst 45 min) brukar jag kunna få honom att lugna ner sig såpass att det blir tyst i nån minut. Då skyndar jag mig att ställa om klockan och gör morgon!
Så, min fråga är nu; borde jag lägga honom en timme senare (runt 20) så att han sover längre, eller det kanske inte funkar så? Eller, stå ut med att mellan sex och sju varje morgon ska det fightas...? Jag ohc min man sover fortfarande i vardagsrummet, men ska flytta tillbaka till sovrummet snart, kommer bli superjobbigt att ligga där och lyssna på honom en timme varje morgon...
hej så länge!
Ett snabbt inlägg, har skrivit två gånger och det har raderats (en gång av sonen, en gång av datorkrasch... annoying!).
En bra bit in i uppföljningsveckan och det går bra!!! Läggningarna är ok, likaså nätterna, de senaste har han inte vaknat alls! Förrän... runt sex. Prick sex, eller strax efter! Och då tycker han det är morgon! (detta mönster har han följt de senaste fyra nätterna) Det börjar lugnt, med joller och småprat från hans säng, sen, efter en dryg kvart blir han sur, arg, ledsen, allt på en gång. Ingen hysteri (förutom två gånger...), men han somnar inte om! Runt sju (efter minst 45 min) brukar jag kunna få honom att lugna ner sig såpass att det blir tyst i nån minut. Då skyndar jag mig att ställa om klockan och gör morgon!
Så, min fråga är nu; borde jag lägga honom en timme senare (runt 20) så att han sover längre, eller det kanske inte funkar så? Eller, stå ut med att mellan sex och sju varje morgon ska det fightas...? Jag ohc min man sover fortfarande i vardagsrummet, men ska flytta tillbaka till sovrummet snart, kommer bli superjobbigt att ligga där och lyssna på honom en timme varje morgon...
hej så länge!
Helena
Hejsan!
Vad kul att det går bra för er!
Tidiga morgnar är en sak som tyvärr kan hänga med länge, och att lägga senare på kvällen löser ingenting, utan nu får ni välja en strategi och hålla er till den, och snart kommer tidiga morgnar vara ett minne blott. Dock kan det hänga med en längre tid, det tog nog över en månad för oss...Men tillit till lilla barnet och en stor skopa tålamod!
Tips:
1) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna(inte med hjärtat utan med öronen ) Hur låter han? Om han blir ledsen ger du en betryggande ramsa och låter honom sedan vara. Om han fastnar i sitt klagande så gå in EN gång och solfjädra tills han blir sömntung, tryck till och sedan ut med ramsan. Lyssna av och ge ev påminnelse/bekräftelse vid behov. Stoppa in öronpropaprna och försök somna om. Låt en väckarklocka ringa prick samma tid varje morgon, stäng av den och gör GLAD morgon.
2) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna av. Stegras hans protester, sätt på musik utanför hans rum i en volym som överröstar hans protester. Mozart brukar vara populärt. Sänk volymen allt eftersom hans protester avtar. När han tystnat och somnat så stänger ni av musiken. Gör som ovan med glad morgon.
3) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna. Stegras hans protester, gå upp och gör ljud i huset. Då hör han att ni finns där och ni tar bort er överkoncentrationen på sonen. Kryp i säng igen när han somnat. Gör som ovan med glad morgon.
Bestäm vad som passar er och följ det benhårt i 4-5 mornar så sover han nog snart förbi tidigare morgontiden. Se detta som en minikur där er uppgift är att besvara sonens frågor på ett betryggande sätt som ger honom signalerna att "det är precis så här det ska vara nu".
//Malin
Vad kul att det går bra för er!
Tidiga morgnar är en sak som tyvärr kan hänga med länge, och att lägga senare på kvällen löser ingenting, utan nu får ni välja en strategi och hålla er till den, och snart kommer tidiga morgnar vara ett minne blott. Dock kan det hänga med en längre tid, det tog nog över en månad för oss...Men tillit till lilla barnet och en stor skopa tålamod!
Tips:
1) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna(inte med hjärtat utan med öronen ) Hur låter han? Om han blir ledsen ger du en betryggande ramsa och låter honom sedan vara. Om han fastnar i sitt klagande så gå in EN gång och solfjädra tills han blir sömntung, tryck till och sedan ut med ramsan. Lyssna av och ge ev påminnelse/bekräftelse vid behov. Stoppa in öronpropaprna och försök somna om. Låt en väckarklocka ringa prick samma tid varje morgon, stäng av den och gör GLAD morgon.
2) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna av. Stegras hans protester, sätt på musik utanför hans rum i en volym som överröstar hans protester. Mozart brukar vara populärt. Sänk volymen allt eftersom hans protester avtar. När han tystnat och somnat så stänger ni av musiken. Gör som ovan med glad morgon.
3) Pangramsa vid första pip. Avvakta, avvakta och lyssna. Stegras hans protester, gå upp och gör ljud i huset. Då hör han att ni finns där och ni tar bort er överkoncentrationen på sonen. Kryp i säng igen när han somnat. Gör som ovan med glad morgon.
Bestäm vad som passar er och följ det benhårt i 4-5 mornar så sover han nog snart förbi tidigare morgontiden. Se detta som en minikur där er uppgift är att besvara sonens frågor på ett betryggande sätt som ger honom signalerna att "det är precis så här det ska vara nu".
//Malin
Amanda -02, Hugo -06, Theo 29/12-12
-
Helena & George
- Inlägg: 9
- Blev medlem: ons 23 apr 2008, 07:47