Vill bara delge er gårdagens komiska situation som exempel på att man kan reda ut sina stolliga tilltag med den rätta Attityden...:
Jag hade varit iväg med dottern för att fixa ett ärende och då hon somnade i vagnen på vägen hem, tio min före ordinarie läggtid, rullade jag helt enkelt ut henne i vagnen på balkongen eftersom hon var uteklädd. Tänkte att hon kunde sova där som hon gör ibland. Dessutom lämnade jag kvar henne i ryggläge för att jag översköljdes av en plötslig nyfikenhet om huruvida hon skulle sova hela kvällsluren (1 tim) i det läget.
Efter en stund kom jag på att jag glömt byta hennes blöja på ganska länge #-o #-o eftersom jag ju hade tänkt byta den före sovpasset.
Dessutom slog det mig plötsligt att hon ju inte hade bajsat på mer än tre dygn vilket inte hör till hennes vanligheter (eller hörde, ska man kanske säga i och med att vi nu börjat med smakportioner).Så när jag märkte att hon vaknade efter 25 min (inget skrik, men några halvansträngda stånk) fick jag för mig att jag måste byta blöjan NU och insåg att det väl var väldigt tokigt att jag just samtidigt dessutom experimentstuderade vad som skulle hända i ryggläge efter mer än två månader på mage, så efter tio sekunders villrådighet om huruvida hon skulle somna om eller inte tog jag helt enkelt upp henne. In på skötbordet, klädde av overallen, bytte blöjan och tänkte sedan:
- "Attityden, Attityden, 8) jag vet PRECIS vad jag håller på med som byter blöja mitt i sovpasset"
och sedan la jag bara ner henne i spjälsängen (på magen) som om det vore det mest självklara att fortsätta sova nu. Och si, det gjorde hon utan protest.
(om nu denna historia ger sken av mig som fullkomlig virrmamma
så dementerar jag å det bestämdaste )
