Nu är jag riktigt trött
Är det skrattet som spökar?
ilindstrom skrev: Som när vi sett något riktigt roligt i typ en timme. Då orkar vi på slutet nästan inte skratta mer.
Nu blir det någon form av överkoncentration då man tittar på klockan, oj-nu ska han snart sova-då måste vi försöka få honom att skratta.
Ändå så känner jag mig full av optimism varje gång, att nu kommer det gå bra. Varför ska det inte göra det? Men så blir jag så deppig när han gråter. Så ska det väl inte vara? Vi började kuren 17/2 så det borde väl funka bättre nu? Nåt fel måste pucko jag göra. Att han kan somna själv har han ju visat.
När det gäller nätterna så sov han två hela nätter (igår och förrgår), vaknade mellan 30-45 min för tidigt på morgonen. I natt vaknade han 00.30 och 05.15 och låg på rygg båda gångerna. Gick faktiskt in båda gångerna och vände då. Vet inte om det var fel att göra det 05.15 (vargtimme) men jag tänkte att han brukar kunna vara lite trög att somna om när han sovit nästan hela natten och då extra svårt på rygg. Nu när jag vände låg han bara och småpratade ett litet tag och så somnade om.
Såg i morse att det var 20 grader!!! i sovrummet trots öppet fönster. Som jag sagt försöker jag hålla 18 grader. Ska köpa pyjamas till pappan och se om han fryser mindre. Brukar inte barnet sparka av sig täcket och bli kallt om man har 16 grader?
Förlåt om jag låter pessimistisk, men jag blir lite deppig när han börjar gråta när jag lägger honom. Och jag vill verkligen få det här att funka. Jag hoppas, hoppas, att det är vår förkylning som spökar. Själv har jag fått pencillin mot bihåleinflammation och Rasmus är också snuvig, han kanske också har ont.
/Anna