Jag får nog ta mig en funderare och kanske omnämna mig till en religiös människa med en kristen kultur. För det kanske är DET det hela handlar om för mig?
Jamen, det är ju det jag menar, vem ska kunna komma och lägga sig i hur DU vill tro? Allvarligt alltså. Och vill man dela gemenskapen med andra i en församling så fine men inte tycker jag att man måste dela alla känslor/uppfattningar bara för det. Vill man ens det? Jag tycker inte att det kan vara så himla svårt!
För vad händer när man överlåter åt någon annan (församling, präst, helig skrift) att bestämma hur man ska leva och verka och agera i moraliska frågor? Är inte det att frånsäga sig vuxenansvar, att infantilisera sig själv? Vilket jag tycker att de som lägger all vikt vid skrifterna gör (oavsett religion). Livet är sällan svart eller vitt. Det är att göra det väldigt lätt för sig att välja ut vissa passager som man sympatiserar med och hålla fast vid dem oavsett om människor runt omkring en far illa av det. När inte hjärtat är med i de handlingar man utför så tycker inte jag att man kan kalla sig andlig iaf.
Formen kan aldrig bli viktigare än innehållet, alltså texten kan aldrig bli viktigare än hur vi väljer att leva vårt liv med utgångspunkt från det texten symboliserar.
Jag såg en intressant diskussion i det där caféprogrammet (?). Det var ett kristet par som hela sina liv varit verksamma i en församling. En dag kände kvinnan att hon inte längre klarade av att leva i den lögn hon skapat, hon ville bli en han. Hennes make med vilken hon/han hade barn kunde efter många vändor tänka sig att köpa läget och fortsätta sitt liv tillsammans med sin könsbytta partner trots sin egentligen heterosexuella läggning. Ingenting annat var förändrat. De var samma människor, kanske lite klokare efter de turer livet gett dem, men annars... De blev utkastade ur församlingen utan förklaring eller diskussioner, deras egna föräldrar som också var verksamma där tog avstånd osv. HUR är det möjligt? För människor som följer en religion vars huvudtes är tolerans och kärlek? För mig är det OBEGRIPLIGT. Hur kan kön vara viktigare än allt annat? Dessa två människor framstod som så genuint reflekterande, kloka och ödmjuka att alla församlingar borde känna sig hedrade av deras närvaro.
Och det är ju onekligen så att mycket förtryck och övergrepp på alla plan faktiskt försigår i våra kristna församlingar. Så som på alla platser där människor samlas och nöts mot varandra. MEN med den stora skillnaden att i församlingarna finns människor som iaf utåt säger sig vilja leva i Jesus anda och det ger dem ett så mycket större ansvar enligt mitt sätt att se.
Det som ni gör mot dessa minsta ibland oss det gör ni också mot mig, var det inte så? Och DET ansvaret kräver människor som tänker själva, som reflekterar över sitt agerande och sin tro och inte bara mesar med strömmen.
Ja, nu vet jag inte var jag hamnade, haha! :-k
Nu måste jag jobba!
Kram Jannika
Fast då undrar jag: vem bestämmer "reglerna" 
Vem ser till att de följs 
Men att skilja ut DEN från alla de andra "rösterna" (ja... hur lät inte det.. 
Det är vägen, rösten och sanningen. För just dig. 8) Cooo-oolt va..? 
)
Mmmmmmmmmmmmmm! 
när det goda tog alldeles helt slut på lilla tallriken hos min lilla spädgottegris! Uhu.