Hej alla!
Och tack för era gratulationer, jag blir så rörd av alla tankar från er
kattklo, om det var färdknäppen eller ej vet jag inte men den är ju trevlig i vilket fall

På eftermiddagen dagen innan tog jag en mycket längre och snabbare promenad än jag brukade och orkade men jag var så förbannad så det gick på ren vilja
Vid fyra-tiden fick jag en känning men tog det som förvärkar, det knep till lite över blygdbenet då och då men inget särskilt. Men tro det eller ej, vid 1930-tiden förstod jag att detta var värkar som återkom och blev starkare =D> \:D/ Nattade storebror och satt sen i tv-fåtöljen och djup- och mellanandades enl profylaxmetoden. Ville stanna hemma så länge som möjligt eftersom jag fortfarande inte vågade tro att det var på gång och inte vill bli hemskickad. Vid tio-tiden tar det i ordentligt men inte förrän 12 på natten åker vi in till BB Sthlm för då känner jag att jag behöver smärtlindring och hoppas att jag är öppen 4-5 cm iallafall. Framme på BB Sthlm 0030, rejäla värkar nu och kräks gör jag också - BM ser att jag är helt öppen

Jag har alltså klarat av hela öppningsskedet hemma redan, hurra! Nu flämtandas jag i värkarna och säger att nu måste jag verkligen ha nåt för smärtan, akupunktur eller kvaddlar eller nåt men då går vattnet och sen får jag krystvärkar direkt. Upp i sängen på knä och HJÄLP jag känner att bebisen kommer!! Två krystvärkar senare är hon ute i världen, vår lilla flicka som skriker i högan sky direkt. 52 cm och 3200 g, alltså väldigt mycket mindre än storebror som vägde 4400 och minst sagt hade banat väg där inne
Jag behövde inte sys alls heller denna gång - och ingen smärtlindring över huvud taget hann jag med

Tack alla höga makter för profylax-andningen \:D/
Lycka till alla ni andra, snart kommer era bebbar också!
Mamma till en pojke född feb. -04
SHN-kurad jan. -05, BB-barn sen dess
Nu också mamma till en flicka född feb. -08
BB-barn från start!