Det har gått ett år sedan vi kurade vår lilla Elliot och han har sovit lungt 11h/natt sedan dess. Det har kännats härligt att få skryta om kuren och hans perfekta nätter åt vänner och bekanta!
I början var vi supernoga med hela läggningsproceduren och vi har faktiskt ytterst sällan varit inne i hans rum under natten (typ vid feber). Oftast har han skött sig själv ifall han vaknat på natten men ibland har vi gett en betryggande ramsa från vår säng. Och det har funkat. Med tiden har skrattet till go'nattet fallit bort (det var en tid då han var såå trött vid läggdags att han störta i säng) men det tycktes inte påverka hans sömn.
Nu ser det dock ut som om vi har raserat alla våra goda vanor och för varje natt som går känns det som om vi sku sjunka djupare ner i träsket.
Vi har gjort alla tänkbara fel.
(1) Vi har tagit upp honom efter lite gråt vid läggningen (julafton hos mina föräldrar, han fick komma med oss andra och öppna några juklappar till) vilket ledde till att jag till slut sjöng honom till sömns. Han lärde sig snabbt för nästa kväll sa han hela tiden "dit, dit" och pekade på dörren till vardagsrummet. (2) Också den kvällen sjöng vi för honom. Det tog en timme och hela vår sångrepertoar innan han till slut somna. Även den här gången på främmande ställe, dock i sin egen resesäng. Efter ytterliga ett besök hos släktingar under julhelgen tycks Elliot ha fått nog av att sova på nya ställen hela tiden så han började vakna på natten. (3)För att undvika att våra värdar skulle vakna av hans skrik fick han till slut komma i våra sängar och sova. Jag vet inte vad vi tänkte på, för inte är han ju van att varken sova i samma rum som oss, än mindre i våra sängar! Den natten var han vaken 3 timmar.En tid efter att vi varit hemma igen efter julens alla släktbesök sov han rätt så bra. Vid läggdags kunde han protestera lite, men efter ett par betryggande ramsor somnade han lungt. Ibland sov han sina 11h i ett sträck men hände det att han vaknade på natten så hjälpte det inte med ramsan. Han blev nästan bara argare av den. Så vi började sitta vid hans säng tills han somnade om pånytt. Vi har till och med tagit honom till våra sänga ett par gånger utan större framgång.
Jag insåg plötsligt vart vi var påväg, läste några trådar här på forumet och planerade en minikur för Elliot. Samma kväll fick han en rejäl flunssa. Såklart. Nu börjar han vara på bättringsväg och snart klarar han (jag?) av en minikur. Men innan jag gör den ville jag bara försäkra mig om att den görs på rätt sätt! Och kanske få lite prepp. Min man har börjat tvivla och snart smittar han mig, hjälp!
Blir det svårare att kura honom nu andra gången när han är äldre och klokare? Hur långt tillbaka ska man gå? Buffning eller bara solfjäder? Kan man fösöka förklara för en 1,5-åring att det är slut på natt-trams sådär som inledning på kuren ? ska vi änvända samma ramsa som tidigare eller hitta på en ny? 
HUR GÖR VI DET BÄST Oändligt tacksam för svar,
Mickan
Mamma till Elliot, kurad som halvåring.
):
Numera 
. Jag var på vippen att bara rusa ut ur rummet i panik, men jag höll ut (tog dryga 5 min). Sen ramsa jag enträget i 30 minuter utanför dörren med ett par bekräftelser på slutet. (Tycker inte att solfjädern var till någon nytta, sen stod han ju ändå där vid sängkanten och bölade, kanske jag borde ha hållit på längre? Fast samtidigt vill man ju inte riskera att han somnar under solfjädern.)